Gällande bloggen
Bloggen
- Radera? Ha kvar? Öppna mig mer? Mindre? Skaffa ny, anonym?
Jag behöver få skriva av mig och även få kommentarer på det jag skriver, men jag vet inte om bloggen jag har nu verkligen är den rätta. Dels vågar jag inte skriva ned allt det där som jag skulle behöva få ur mig och dels får jag nästan inget som helst svar på mina tankar och funderingar.
Att ha en anonym blogg låter både lockande och inte. Lockande att kunna skriva vad jag vill utan att ständigt känna den där rädslan, men hur kul är egentligen en sådan blogg? Inga bilder, ingenting som visar vem jag är. På sitt sätt förblir det opersonligt hur mycket jag än berättar om mig själv.
Då finns alternativet att skapa en blogg på wordpress, där man kan lösenordsskydda vissa inlägg. Det negativa med den sidan är dock att den inte går att designa hur man själv vill så som det gör på både blogg.se och blogger.
Att ha kvar bloggen som den är nu känns inte alls som ett alternativ.
Jag har nu bestämt mig. Har skaffat en blogg på wordpress och det är där jag kommer fortsätta med bloggandet. Vissa inlägg kommer kräva lösenord och det är samma lösenord som jag har till psykbloggen. Kanske kommer jag skydda andra inlägg med ett annat lösen - ett som bara ett väldigt fåtal människor får ta del av, men det visar sig. Här finner ni den nya bloggen hsh.
Uppdatering
Idag känner jag mig bättre, men jag vet att situationen som den är just nu är ohållbar. Jag skall sätta mig och skriva ned allting som komplicerar mitt liv och sedan försöka finna en lösning på det. Det är vad jag borde ägna den här isoleringen till. Jag måste ta mig upp ur det här helveteshålet snart.
fejk
så dra.
Det blir så
När det gäller andras bloggar kommer jag främst läsa dem vars författare är viktiga för mig. Ingen får ta det personligt, för just isoleringen handlar enbart om mig. Jag måste växa mig starkare. Reda ut saker och ting. Ta tag i både mig själv och mitt liv.
Kanske kommer jag använda Twitter mer än vanligt. Vad jag skriver där ser ni här bredvid och om ni inte vill klicka er in på min blogg för att se om jag twittrat nåt kan ni alltid välja att följa den på just Twitter.
Så ses vi när jag är starkare.
Kanske
Vill vara isolerad. Slippa svara på krävande sms. Slippa vara en del av världen.
Bara för en stund.
Fyfan
Gah. Du har verkligen gjort mig rasande nu.
Well, why not?
Jag har insett att min senaste kyss var... lika mysig som alltid.
Jag lyssnar på... tystnaden, men funderar på att slå på lite Mötley.
Jag pratar bara med.. mig själv just nu.
Min första riktiga kyss var..nånting jag inte riktigt minns. Antagligen helt värdelös.
Jag avskyr när folk är... synthare eller moderater.
Jag gillar.. att känna ro och ha stunder utan ångest.
När jag vaknar på morgonen är jag...lika opepp på att leva vidare som annars.
Jag är förälskad i.. Sofia.
Jag kommer alltid att minnas... när jag hämtade hem mina hundar.
Sist jag grät.. vet jag inte när det var. Kanske i lördags.
Min mobiltelefon är.. jobbig.
Har.. huvudvärk och suktare efter mer kaffe.
Kärleken är.. samma sak som självmord, kompromisser och ångest, men också förbannat underbar i sina stunder.
Innan jag går och lägger mig tänker jag.. på att jag aldrig kommer kunna somna.
Just nu tänker jag..på hur tomt allt känns.
Bebisar är... irriterande, överskattade ting.
Idag har jag sovit.. okej.
Imorgon ska jag... fortsätta finnas I guess.
Jag vill.. försvinna in i litteraturen.
blaa blaaaa
Jag känner mig mer eller mindre tom och min existens känns menlös. Skall snart tvinga i mig i badet och ta på mig kläder och sen plocka undan lite skit här hemma. Städade som bara fan i lördags och nu vill jag hålla det såhär. Då kanske jag får ro att verkligen läsa och skriva recensioner. Jag har inte så mycket mer att säga. Det mesta står still och människor går mig på nerverna.
Gratis möbler FFS!
"Det stod en lapp att man fick ta vad man ville" sa hon medan hon bökade in schabraket i hallen.
Först trodde jag inte riktigt på henne. Jag menar, man vet ju aldrig med de där Karlskogingarna. De kanske går och tar möbler från folk hur som helst :P Det slutade dock med att jag förutom datastolen har en finfin svart spegel och ett svart och brunt nattuksbord vid min säng. Yaay!
En bra stund
När jag har mina bra dagar - eller snarare timmar - ser jag till att göra allt jag kan för att stärka mig själv och ordna här hemma. Kaos i mitt hem skapar kaos i mitt inre, men jag tar bara små saker åt gången. För mycket leder till skit. Jag är bräcklig som fan och det måste jag börja acceptera. Sluta tro att jag kan göra allt sånt där som friska personer gör. Jag klarar det ju inte och det är bara idiotiskt att låtsas och verkligen inbilla mig att jag kan. Om jag kunde det skulle jag ju inte sitta här idag, utan jobb, utan studier. Acceptera dig själv Mana, och gör så gott du kan.
Planerna för dagen är att bädda rent sängen och plocka in all tvätt i garderoberna. Orkar jag mer så är det bra, men gör jag det inte så är inte en katastrof.
Seegt
Men vafan.
Jag ska lägga mig nu. Ta Stilnoct. Kommer inte kunna somna annars. Trodde inte jag brydde mig såhär mycket.
Det får inte vara såhär!
Jag tänker på dig och jag hoppas du snart kommer få den hjälp du behöver.
Kärlek
Patetiskt som det må låta, men jag trodde aldrig att förhållanden kunde vara såhär, så som jag har det med Sofia. Så jämställt, på alla plan och det har ingenting att göra med att vi båda två är tjejer. Det har att göra med ömsesidig respekt och kärlek och att vi helt enkelt passar otroligt bra tillsammans. De få gånger det strular till sig lite mellan oss är de gånger mina psykiska problem ställer till det. Sofia är väl medveten om hur jag är och hur jag fungerar och hjälper mig så gott hon kan. Bättre än någon någonsin gjort för mig faktiskt. När jag har ångest får jag ligga i hennes famn och hon smeker mig över armarna, ryggen och magen. Håller mig hårt, om det är vad som krävs, och försiktigt när det är vad jag behöver.
Jag älskar henne så innerligt och jag vet att hon älskar mig lika mycket tillbaka. Det är så stort - att jag faktiskt vågar tro på hennes ord och lita på att hon aldrig vill mig illa. Mina föräldrar har redan märkt att jag har det mycket bättre med Sofia än vad jag haft i ett förhållande tidigare. Dessutom har de träffat hennes föräldrar en snabbis i lördags och mamma ringde mig igår och sa att både hon och pappa tyckte mycket om dem, precis som jag redan vetat. Sofias föräldrar verkar så mänskliga, så riktiga. Dessutom gillar jag hennes vänner och hennes lillebrorsa är skitkul och Bennie och Sofia är helt fantastiska med varandra. De säger båda att de ser varandra som väldigt bra, väldigt nära vänner. Det skulle inte kunna vara bättre.
Jag är så jävla glad för det här.
Underbara människor!
Pappa blev orolig och frågade om jag mår mycket sämre än vad jag sagt och jag erkände att det är sant. Jag försöker hålla mina föräldrar utanför mitt mående just för att jag inte vill göra dem oroliga. Jag berättade att jag börjar höra rösterna mer och mer igen och det hördes verkligen hur rädd min pappa blev. Lovade att försöka bli bättre på att berätta för dem om hur jag har det. Jag tror att det vore bra för mig. Då har jag inte längre bara Bennie och Sofia att känna ro och trygghet hos.
Leticia och Freddi - ni är helt fantastiska människor! ♥
