Dead man's ballet

Inatt när jag inte kunde skriva började jag med första omskrivningen av min bok. Den har faktiskt till och med ett namn nu: Gränslös. Tänkte att ni skulle få läsa lite.

---

Första versionen:

De hade längtat efter resan sedan hösten året innan. Linda hade varit den mest positiva, den som lyckats se fram emot någonting fastän det låg så långt fram i tiden. Olle hade tagit några månader på sig innan han började inse att de allihop faktiskt skulle åka på en fantastisk tvåveckorssemester i Spanien tillsammans. Bexx hade blivit fnittig när hon satt framför datorn med Nicke och beställde resan, men allt medan veckorna gick hade hon bara blivit mer och mer frustrerad att det inte var juni ännu. Mana hade först dagen innan avresan börjat inse vad som faktiskt var framför henne. Och då kom nervositeten över flygresan och hälsade på och snart satt hon gömd i ett hörn och skakade, livrädd för att flyga. Det hade dock gått bra. Bexx hade fyllt bästisen med gin och tonic och när de landade på flygplatsen hade Mana varit den som var gladast. På trappan nedför planet tog hon Bexx i handen, flinade stort och halvskrek: "Vi överlevde Bexx! Vi överlevde!" Efter några sekunder tillade hon: "Och jag tänker fan inte flyga hem igen."

Efter mycket bök och irritation hade hela gänget fått tag i sina väskor och letade upp några taxibilar att ta till hotellet. Linda, hennes make och döttrarna Natalie och Cornelia tog den första bilen för ungarnas skull. De hade mindre tålamod än Bexx och Mana tillsammans. Mana, pojkvännen Q, Frida och hennes make Marcus och deras fyraårige son Konrad tog nästa taxi. Sist hoppade Bexx, Nicke, Olle och Maddie in.

Olle satt i framsätet bredvid taxichauffören och pratade krigspolitik.

"Har han alltid varit såndär?" frågade Maddie osäkert.

Maddie var 19 år och Olles flickvän sedan nyårsafton eller så. Hon var basist i bandet Helter Skelter som Bexx och Mana startat flera år tidigare.

Bexx nickade.

"Japps, det där är Ollonet det. Han pratar med alla och kommer alltid lika bra överens med dem. Riktigt läskigt."

När de kom fram till hotellet satt de andra i receptionen och väntade. De fick sina nyklar tilldelade och bestämde att ses i hotellbaren två timmar senare, så alla hann packa upp ordentligt.

Bexx och Mana hade rummen bredvid varandra med balkonger som endast hade ett genomskinligt räcke emellan.

"Perfekt!" grymtade Mana. "Värsta myskvällarna vi kan ha här."

Hon väntade på Bexx medhåll, men kusinen verkade vara i en annan värld.

"Bexx? Bexx?!"

Bexx ryckte till.

"Hm? Vaad?"

Mana ilsknade till.

"Eh, skitsamma. Ska packa upp nu. Ses sen."

Hon gick in i vardagsrummet där och plockade fram mobilen och två högtalare och slog på en skiva med Mötley Crüe. Q var inne i sovrummet och hade redan kommit igång med uppackandet. Hon kastade sig på ena sänghalvan och log mot honom.

"Måste du göra det där nu?"

Q skrattade.

"Ja, inte tänker jag låta dig bestämma och ha kläderna i kvar i resväskorna innan vi åker hem igen."

Mana grimaserade.

"Vi kan ju faktiskt mysa en liten stund innan vi börjar med det tråkiga. Två timmar är ändå lång tid."

Q hade på sig ett tajt vitt linne som satt alldeles oemotståndligt på hans mörka hud. Med ett brett leende lade han ned väskan på golvet och lade sig bredvid sin flickvän. Hon hade en hand på hans överarm och klämde åt om muskeln. Hon kunde fortfarande inte fatta att han var hennes. Underbara, perfekta Q som säkert kunde få vem han ville och ändå valt henne. Mana flyttade sig närmre sin pojkvän och lade amarna runt hans hals och kysste honom försiktigt.

"Jag älskar dig" sa hon och började pilla med linnet. "Jag älskar dig så förbannat jävla mycket."

Bexx drog på Sex Pistols på hög volym och kastade upp resväskan på sängen. Nicke satt inne på toa och sket och hon kunde inte störa sig mer över det. Det var som att det aldrig tog slut, all jävla skit i honom. Bexx suckade. Störde sig på sig själv, sin irritation över en sån idiotisk sak. Hon drog åt sig en näve med kläder och kastade in dem i garderoben. När Nicke kom ut från badrummet var hon på väg att kasta in trosorna. Han skrattade.

"Lite grinig?"

Bexx gav honom en tillintetgörande blick.

"Käften."

Han visste bättre än att reta henne när hon var på det humöret.

"Jaja, jag skall bara byta om, sen drar jag ned till baren och tar en bärs. Ska du med eller?"

Bexx svarade inte. Hon var redan på väg ut ur rummet och ned i baren där hon beställde in en stor öl och bad bartendern byta ut den hemska musiken mot någonting bra.

---

Andra versionen:

De hade längtat efter resan sedan hösten året innan. Linda hade varit den mest positiva, den som lyckats se fram emot resan fastän det låg så långt fram i tiden. Olle hade tagit några månader på sig innan han började inse att de allihop faktiskt skulle spendera en två veckor lång semester i Spanien tillsammans.

Bennie hade blivit fnittig när hon satt framför datorn tillsammans med pojkvännen Nicke och beställde resan, men allt medan veckorna gick hade hon bara blivit mer och mer frustrerad över att det inte var juni ännu. Mana hade först dagen innan avresan börjat glädje sig åt vad som stod frmför henne, och med vetskapen om resan uppenbarade sig nervositeten över flygresan. Snart nog satt hon darrande i ett hörn och sa att hon vägrade följa med. Inte ens all världens öl skulle kunna få henne på andra planer.

Flyrgesan hade dock gått bra. Bennie fyllde sin bästis med gin och tonic, whiskey och öl och när de landade på flygplatsen i Alicante var Mana den som var gladast. På trappan nedför planet grep hon tag i Bennies hand, flinade stort och halvskrek: "Vi överlevde Bennie! Vi överlevde!" Efter några sekunder tillade hon: "Och jag tänker fan inte flyga hem igen."

Ankomsthallen var full med turister och Spaniorer och de fick alla vänta länge på sina väskor innan de visade sig på rullbanden. Bennie och Mana sprang mest omkring och fjantade sig medan de överlät åt sina vänner att sköta väskplockandet.

Utanför ankomsthallen slog värmen emot dem med full styrka och att tvingas vänta på bussen till Benidorm i över en timme kändes som ett omöjligt uppdrag. De behövdes inte mycket övertalning förrän de alla bestämt sig för att åka taxi den dryga milen ner till Benidorm.

Linda, med maken Johannes och de två barnen Natalie och Cornelia tog den första taxibilen och de bestämde att vänta på det resterande gänget i hotellfoajen.

Frida, hennes make Marcus och sonen Konrad tog nästa taxi, tillsammans med Mana och hennes flickvän Sofia.

Bennie, Nicke, Olle och Maddie klämde sig in i den sista bilen och snart var de alla på väg mot hotellet.

De checkade in sig i receptionen och gav sig sedan av till respektive rum och bestämde att de skulle träffas nere i hotellbaren vid sju på kvällen. Då hade de ungefär två timmar på sig att packa upp sina tillhörigheter och göra sig till rätta.

Mana och Bennie fick rummen bredvid varandra, med stora balkonger som endast skiljdes åt med en tunn glasskiva. Mana såg framför sig hur hon och bästisen skulle spendera de tidiga kvällarna på varsin balkong, med öl och Mötley Crüe från musikspelaren.

Hon vände sig mot Bennie för att få medhåll, men blev irriterad då kusinen inte ens hörde hennes kommentar.

Mana röt till. "Bennie? Bennie?!"

Bennie ryckte förvirrat till och såg upp från sina funderingar. "Eeh? Vadå?"

"Eh, skitsamma. Ska packa upp nu. Ses sen."

Mana gick irriterat in i vardagsrummet, rotade fram sin mobil och de två portabla högtalarna och slog på en låt med Mötley Crüe innan hon gick in i sovrummet där hon fann Sofia på sängen.

"Jag trodde du packade upp" sa Mana.

Sofia skrattade.

"Inte orkar jag göra det nu."

Mana flinade och kastade sig ned bredvid sin flickvän. "Vi kan ju faktiskt mysa en liten stund innan vi börjar med det tråkiga. Två timmar är ändå lång tid."

Sofia log. "Låter perfekt tycker jag."

Bennie drog på Sex Pistols på högsta volym och kastade upp resväskan på sängen. Nicke satt inne på toan och sket och hon kunde inte störa sig mer på det. Det var som att det aldrig tog slut, skiten i hans jävla tarm. Bennie suckade. Störde sig på sig själv, sin irritation över en sån idiotisk sak. Hon proppade famnen full med kläder och kastade in det i garderoben. Inte fan tänkte hon sortera och slava nu när hon äntligen hade semester. När Nicke kom ut från badrummet var hon på väg att kasta in trosorna.

Han skrattade. "Lite grinig?"

Bennie gav honom en tillintetgörande blick. "Käft."

Han visste bättre än att reta henne när hon var på det humöret.

"Jag skall bara byta om, sen drar jag ned till baren och tar en bärs. Ska du med eller?"

Bennie svarade inte. Istället stövlade hon ut från rummen och tog trapporna ned till receptionen och vidare till baren där hon beställde in en stor stark och fräste åt bartendern att byta ut den hemska musiken mot någonting bra.

Jag har inte skrivit nånting alls på boken än. På söndag är det sista november, vilket innebär att det är sista dagen jag har kvar att skriva. Har drygt 13.000 ord kvar tills jag nåt målet på 50.000. Det skulle gå lätt att producera fram de där 13.000 orden, men jag är övertygad om att det kommer bli en hel del fler ifall jag skall lyckas få med allt i boken som ska med. Jag har fem kapitel kvar och en epilog. Skall börja skriva alldeles strax. Fixa en stor mugg ingefärs-te och ställa in några muffins i ugnen och sen är jag redo. Muffinsen skall jag få moffsa i mig som belöning för mitt kämpande. Goodie.

Skrivandet går väl inte sådär jättebra just nu. De senaste dagarna har jag inte skrivit nånting alls, men kom igång idag igen. Jag ligger efter som fan. Mitt mål var att idag ligga på 38.000 ord, men jag känner mig ändå nöjd. Jag har kommit mer än halvvägs och om jag bara fortsätter kämpa på är jag alldeles övertygad om att jag kommer lyckas och bli klar med första utkastet av boken på den här tiden.

Jag gjorde det här bokomslaget :P Haha.

skrivandet idag kändes inte särskilt bra. kapitel tre känns värdelöst, men jag får inte haka upp mig vid det. just nu skall jag bara sikta in mig på att skriva klart boken innan november är slut och sen efter det kan jag börja ändra det som suger. jag har skrivit drygt 2000 ord idag, vilket är mitt mål för varje dag. jag ligger 5000 ord före mitt mål så. det känns bra. kanske blir det mer skrivande sen, men just nu skall jag bara ta en värktablett och sedan ta ett bad. fick min fina hanoi rocks tröja idag så egentligen är jag ganska glad. gah. eh. jag är butter. som fan. jag vet inte varför. kanske det är pga huvudvärken, jag vet inte riktigt. men humöret blir ju knappast bättre av att skrivandet bajsar sig.

ghhhh. måste piggna till. linda kommer efter jobbet, vi ska valvaka. det blir mys. ännu mer mys om jag inte går omkring och är så förbannat jävla grinig hela tiden!

just det, som ni ser så har jag nu ett namn på boken. HAH! skulle gissa på att det kommer ändras tids nog, men just nu får den vara döpt efter en mötley-låt ♥

igår började årets nanowrimo. jag har beslutat att skriva minst 2000 ord per dag om jag skall hinna skriva en bok på 50.000 orden innan månaden är slut. jag skrev ingenting igår pga omständigheter jag ännu inte känner mig redo att berätta (om nånsin) så därför skulle jag skriva 4000 ord idag (ett kapitel skall vara minst 4000 i min bok).

jag fixade en stor mugg kaffe, ett stort glas fun light och lade fyra mandariner på skrivbordet. satte sedan på låtarna jag lagt i mappen som heter Soundtrack Till Min Bok och tände en magnolia-rökelse. och började skriva. hur det gick? fantastiskt jävla bra! över 5000 ord skrivna och första kapitlet avklarat. jag känner redan för att fortsätta med boken och kommer troligtvis slå mig ned vid datorn efter one tree hill och gossip girl. jag ska klara det här!