Dead man's ballet

Jag mår så jävla bra just nu. Bennie och jag kom precis hem från stan och så fort vi kom innanför dörren öppnade jag mitt stora bokpaket med de böcker jag beställt (nio stycken, den tionde kommer på måndag eller så). Köpte även en bok om hundar på bokrean. Den verkar skitbra.

Inatt började jag läsa i Moa-Lina Croalls bok Sen tar vi Berlin och för första gången nånsin, när jag läser en kärleksskildring, känner jag igen mig själv. Lou lämnar Malmö och beger sig till Berlin tillsammans med bästa vännen Julia. Där möter hon Sarah, en vacker och intressant kvinna som får Lous hjärta att börja banka och magen att pirra, nånting som hon aldrig känt tidigare. Sarah är dock tillsammans med en annan tjej, men det är så uppenbart att de båda är förälskade i varandra och har svårt att stå emot varann.
Så fort Lou och sarah rör vid varandra känner jag samma pirr som dem och jag kan inte låta bli att se Sofia och mig själv framför ögonen. Jag har aldrig känt igen mig själv i skildringar av heterosexuell kärlek och jag antar att det finns en anledning till det.
Hsh är boken förbannat bra!

Både mamma och pappa har ringt idag och varit imponerade av att jag varit vaken sedan nio. Det är kul :) Vad som också är kul är att pappa och jag samtalar mer och mer om litteratur när vi pratar med varann. Han försöker få mig att läsa massa deckare och tjatar ständigt och frågar om jag har läst den och den boken än. Förut brukade det vara tvärtom :P
Året innan jag flyttade hemifrån fick jag upp ögonen för pappas gamla James Hadley Chase-böcker. Han hade en eller två kartonger fullproppade med Chase-böcker nere i källaren. Lättlästa, kvinnoförtryckande deckare som jag fullkomligt älskade. Jag tror att de slängde kartongerna när de flyttade för några år sedan. Det är synd för det vore mysigt att ta mig igenom några av böckerna bara för avkoppling. Chase kommer alltid ha en speciell plats i mitt litterära hjärta.

Det är i framtiden. Hur långt fram i tiden får läsaren aldrig redo på, men att det inte är alltför långt fram står klart. Sookie Stackhouse arbetar som servitris och bor tillsammans med sin farmor i en stuga på landet. Hon har alltid betraktats som underlig av omgivningen eftersom hon kan läsa andras tankar och ser det som ett handikapp istället för en gåva. Sedan vampyrer blev godkända som människor har hon alltid varit intresserad av att träffa en, och första gången hon får syn på Bill vet hon att han är just en vampyr. Det dröjer inte länge förrän de båda är involverade i varandra och snart är Sookies liv förändrat för all framtid. Samtidigt härjar en seriemördare i den lilla staden och polisens misstankar dras mot Bill och hans vampyrvänner.

Den svenska översättningen av Charlaine Harris första bok om Sookie Stackhouse är pinsamt värdelös. Stavfel på nästan varenda sida som hakar upp läsningen och får mig att vilja kasta den åt sidan. Samtidigt är det en intressant historia som jag vill veta slutet på, så jag kämpade mig igenom den värdelösa textningen. Betyget på boken blir dock inte högre än en trea.

---

Orgasmboken
Katerina Janouch

Tips om ett bättre sexliv är det väl ingen som säger nej till, eller? Orgasmboken är en perfekt handbok i detta ämne. Själv har jag bara läst delen om kvinnans sexliv (känner inte att jag skulle ha speciellt mycket nytta av tips för män, då både jag och min flickvän är tjejer :P) och den är riktigt, riktigt bra. Janouch skriver enkelt och underhållande och ger tips och råd som jag vill testa nästan genast. Betyget blir en fyra.

---

Nineteen minutes
Jodi Picoult

Den lilla staden Sterling i New Hampshire, USA, kommer aldrig att bli sig likt igen. En tidig vårmorgon blir en av stadens high schools utsatta för en massaker och tio personer dödas och många fler skadas svårt. En av de överlevande är Jodie, en sjuttonårig student som förlorar både sin pojkvän Matt och flera vänner i massakern. Dessutom är hon föredetta bästa vän med Peter - killen som beslöt att skjuta ihjäl sina skolkamrater.

Det är ett tungt och svårt ämne som Picoult ger sig in på, men hon klarar det galant. Som vanligt är hennes bok välskriven och intressant och påverkar mig både fysiskt och psykist under läsningens gång och även efteråt. Boken är skriven ur olika synvinklar och jag, som från början stod på Peter sida, känner efter ett tag att massakern faktiskt är lika hemsk för dem alla. Boken blir aldrig dömande eller partisk. Den beskriver Peters hemska uppväxt med ständig fysisk och mental mobbing, samtidigt som den visar mobbarnas synvinkel och känslor. Ärligt talat är Nineteen minutes den bästa bok jag någonsin läst.

---

Hårdrock. Mm, underbara hårdrock. Melker Becker och Mattias Lindeblad har skrivit en skön liten bok om världens bästa ämne; hårdrock. Band som Mötley Crüe, Cradle of Filth, KISS, Twisted Sister och Metallica presenteras i boken i form av intervjuer, fakta och författarnas egna minnen och äventyr. Boken är bra skriven med mycket humor och roliga bilder av olika rockstjärnor. Vissa band nämns bara lite sådär i förbigående medan vi kommer in på djupet på vissa andra. Ett måste för alla hårdrocksfans!

Det är tidigt 90-tal och journalisten Johanne beger sig ned till Balkan för att berätta om kriget för ett minst sagt ointresserat Sverige. Det är en djupgående och gripande historia vi läsare finner framför oss. Johanne kämpar för livet nere i Balkan och hemma i Sverige kämpar hon för att få svenskarna att börja bry sig om vad som pågår där nere. Hon träffar människor, vuxna och barn, som på ett eller annat sätt drabbats av kriget och det är en minst sagt smärtsam verklighet de berättar om.
Boken utspelar sig under flera år och Johanne återkommer ofta till personer hon redan träffat. Berättar om vad som hänt dem och hur deras vardag ser ut flera år senare. Förutom att historien emellanåt känns lite långdragen, är det en väldigt bra bok som fler västerlänningar borde greppa taget om, det som beskrivs i boken är ju trots allt sånt som pågår just nu här och var i världen. Betyget är en fyra.

---

Överlevare mot alla odds
av Barbara Biggs

Barbara växer upp i Australien på femtio-talet. Hennes mamma är en prostituerad bidragsfuskare som skaffat flera barn med olika karlar. Att ta ansvar för barnen är lång ifrån hennes högsta prioritet, så deras vardag och verklighet skiljer sig en hel del från de flesta andras.
Som trettonåring blir Barbara såld till en advokat, som använder henne som nanny till döttrarna om dagarna och knulldocka om nätterna. Den som sålde Barbara var hennes mormor.
Några år senare ligger hon inne på psyk och ännu några år efter det arbetar hon som hora i Japan. Det enda bestående inslaget i hennes vardag tycks vara de misslyckade självmordsförsöken.
Vad har jag då att säga om boken? Den är händelserik och överraskande. Relativt bra skriven, framförallt för att vara en självbiografi. Däremot kände jag mig uttråkad flera gånger under läsningen och tycker inte att boken är värd mer än en trea i betyg.

---

Fann en blogg där användaren verkligen dissar Champagneflickan, eller snarare Caroline Jensen själv. Var tvungen att kommentera, vill ju veta vad det är hon stör sig så mycket på. Hsh, i det andra inlägget om boken undrar bloggaren var Carolines redaktör finns och nån jäkel har kommenterat: "...hon kanske förhandlade bort redigering in natura?" Det där är ju bara elakt.
Bloggaren verkar tycka att man inte kan skriva bra om man arbetat som strippa och jag förstår verkligen inte varför. Sitter skrivförmågan i vad man arbetar med? Ja, då borde ju jag sannerligen vara skitdålig på att skriva för jag har ju varken arbete eller utbildning.
Jaja. Jag älskar iallafall boken och hoppas att fler kommer läsa den. Speciellt alla dessa människor med förutfattade meningar om strippor.

Det blev tolv böcker utlästa i januari. Jag hade tio som mål och känner mig glad och nöjd med att jag lyckades med det. Förra året hade jag också tio utlästa böcker som mål varje månad, men för det mesta klarade jag det inte. I januari 2008 var det ett helvete att försöka läsa. Allt jag kunde tänka på var att jag ville ha tillbaka Syd och inte ens böcker om krig och misär kunde få mig att släppa tankarna på honom. Nu kan jag nöjt konstatera att fastän jag lidit av en hemsk ångest större delen av januari så har jag klarat av att läsa. Det är tamejfan kanon!

---

På bokens framsida står det att Vi som hade alla rätt är en undergångsroman. Av utseendet att döma har jag alltid trott att boken var en typisk, tråkig chiclit och hade beslutsångest innan jag trots allt bestämde mig för att köpa den. Nu är jag glad att jag gjorde det för boken är knappast en trist chiclit och den har en intressant historia att berätta.
Cecilia och Minna arbetar inom TV. Cecilia som framgångsrik programledare och Minna främst som fotograf och journalist. Cecilia har vad som på utsidan framstår som den perfekta familjen med man och två barn, men under ytan visar det sig att så knappast är fallet. Hon har en mamma som inte ser hur duktig dottern är och ständigt berömmer sin son och hans fru som är hemma om dagarna och tar hand om barnen. Maken talar hon nästan aldrig med och han tycks ta för givet att hon skall sköta allting i hemmet, fastän hon har ett tidskrävande jobb på tevekanalen. Dessutom börjar karriären slutta utför. Hon börjar ses som en hård, halvgammal tant trots att hon inte är äldre än 35+ och hon vet med sig att slutet på karriären är nära om hon inte gör nånting åt situationen. Dessutom har hon en otrohetsaffär med en charmerande minister som dock ganska snabbt förlorar intresset för henne.
Minna är ensamstående mamma och lever efter mottot att ensam är stark. De båda kvinnorna brukade vara nära vänner, men har numera inte alls den kontakt de tidigare brukade ha. När de får i uppgift att granska en minister inför det stundande valet tillsammans ställs de inför prövningar och beslut som både drar dem närmre varandra igen, men också hotar med en katastrof.
Jag gillade boken från första början och författarna Kristina Thulin och Jenny Östergren använder sig av ett bra och välskrivet språk. Det är en intressant historia med inblickar i arbetet bakom det lyxiga tevelivet som visar sig vara allt annat än lyxigt och glassigt. Läs boken, den förtjänar en fyra i betyg.

---

Författarduon Nicci French har ännu en gång skrivit en spännande och fängslande thriller som höll mig i sitt grepp från första sidan till sista.
Den här gången handlar berättelsen som en förälders värsta mardröm. Om några timmar skall Nina ta med sig de två barnen och nya pojkvännen på semester i Florida och det är sannerligen en välbehövlig semester. När dottern inte kommer hem från en fest hon varit på kvällen innan vet Nina genast att nånting är fel, hennes dotter skulle inte frivilligt skippa semestern som hon sett fram emot så länge. Hon drar in polisen som hela tiden försäkrar henne att det inte finns nånting att oroa sig för. Tonåringar är nyckfulla och det är vanligt att de rymmer hemifrån. Nina ger sig inte, väl medveten om att nånting är allvarligt fel och ger sig själv ut och letar efter sitt försvunna barn.
Historien utspelar sig under en enda dag, men blir för det varken långtråkig eller händelselös. Hon ställs inför frågor hon aldrig tidigare övervägt och stöter på hemskheter som får henne att frukta att nånting riktigt allvarligt hänt hennes älskade dotter. När hon finner en död flicka i en båt känner hon utmattningen skölja över henne, men hon fortsätter leta och ger sig inte förrän hon har svar på alla sina frågor. Boken får en fyra i betyg.

---

Caroline Jensen är i 20-årsåldern när hon lämnar livet som student (juridik) och beger sig till Danmark och Köpenhamn för att börja arbeta som strippa. Hon ser nykter på sin nya situation och planerar från början att endast arbeta i Köpenhamn i en månad, en vistelse som breder ut sig till ett helt år. Hon spenderar kvällarna med att charma kåta, rika män och dricka sig mätt på champagne och strippa till låtar med Nine inch nails. Hon lever lyxliv med dyra kläder och massa alkohol och får en kick av sina uppträdanden. Dessutom lär hon sig snabbt att klänga på strippstången i en show som blir den mest populära på klubben. Allt får dock ett abrubt slut när en av hennes vänner, som också jobbar som strippa, blir mördad och arbetet inte längre känns lika lockande.
Caroline Jensen är en mycket intelligent kvinna (med förbannat bra musiksmak) som använder ett suveränt språk och vet hur man skriver för att göra en historia intressant. Hennes bok är en skildring av hennes korta liv som strippa, men avhandlar även tiden innan som efter massa olyckor och hemskheter får henne att lämna studentlivet för en stund. Hon ger en intressant skildning av hur livet som strippa, och även prostituerad, kan vara och jag kunde knappt lägga boken ifrån mig. Betyget är en stark fyra.

---

BexxBennie läser The Dirt för tredje gången. När hon hade med sig den när hon kom hit i fredags kunde jag inte låta bli att småläsa lite och även lyssna på Bennies citeranden.
"Åh, det är nu Razzle dör" sa hon medan vi spelade Fia med hutt (ja, hon läste samtidigt).
Och jag kunde riktigt känna sorgen jag själv kände när jag läste det avsnittet. I början var jag så arg på Vince för att han kört bilen som Razzle satt i, men efter lite rationellt tänkande ändrade jag mig. Razzle var minst lika drogpåverkad som Vince och han valde själv att sätta sig i bilen.

Vi kollade på bilderna och vid bilden på Vince och hans dotter Skylar - som dog av cancer när hon var miniliten - kände jag hur det knöt sig i magen. Vi konstaterade att om Skylar fått leva skulle hon idag se ut precis som hennes pappa gjorde som ung. Med andra ord skulle hon vara farligt vacker.

Jag läste boken innan jag riktigt började lyssna på Mötley. Det var boken som skapade mitt intresse och jag vet att jag skulle uppskatta den ännu mer än vad jag gjorde då (helt otroligt, men det går faktiskt) nu när jag faktiskt vet vilka medlemmarna är och vilka låtar som är vilka.

Bennie för helvete, LÄS KLART BOKEN SÅ DET BLIR MIN TUR SNART!!

När Hanna tvingas flytta ifrån stan ut på landet känns det som jordens undergång. De enda som bor på landet är bönder och töntar som Sara i hennes klass, som ingen i klassen vill vara med. Hon vet att hennes vän Linn föraktar hennes nya hem och de kommer säkert glida isär på grund av det stora avståndet dem emellan.
Helt nattsvart känns dock inte situationen när Hanna i lanthandeln får syn på Arlid, en ursnygg bonde som hon genast bli kär i, fastän han är minst 25 år och med andra ord alldeles för gammal för henne. Hon börjar fejka ett intresse för grisar för att på så sätt komma nära Arlid och snart är hon så förälskad att hon inte kan tänka på annat.
Katarina von Bredows karaktärer har en tendens att likna varandra alldeles för mycket. Personerna i den här boken, Knappt lovlig, påminner så mycket om dem i Hur kär får man bli? att jag emellanåt blandar ihop handlingarna. Överlag är det en bra bok att fördriva tid med, men högre betyg än en trea kan jag inte
ge.

Killing yourself to live avhandlar Chuck Klostermans bilresa genom USA för att besöka platser där olika rockstjärnor dött. Eftersom han bor och arbetar i New York börjar han med att besöka Chelsea-hotel, hotellet där Nancy Spungen dödades under sena 70-talet och redan där började Chuck mista mig. Hans förakt gentemot Nancy och hennes pojkvän Sid Vicious - som blev misstänkt för mordet - är så jävla starkt. Bland annat påstår han att Nancy inte var nånting annat än ett irriterande psykfall. 
För min del blir det alldeles för mycket snack om Chucks privatliv och för lite om rockstjärnorna som dött vid unga år. Jag är inte intresserad av hans romantisering av självmord och hur kär han är i den och den kvinnan. Däremot är jag intresserad av platsen där Curt Kobain tog sitt liv och tankar kring detta.
Visst, emellanåt är Chuck riktigt rolig, men för det mesta pyser jag bara av förakt för hans idioti och ger boken en trist liten tvåa i betyg.

Katrin går sista året på högstadiet och har såna där typiska ungdomsproblem. Hon bor tillsammans med sin pappa, lillebror och styvmamma Marie. Katrin verkligen avkyr Marie fastän det gått massa år sedan hon blev tillsammans med pappan.
I skolan hänger hon ihop med Frida - klassens snyggaste tjej - och det är verkligen de mot världen. Tills den dagen tjejerna blir kära i samma kille - Adam. Katrin låtsas först inte om nånting. Hon skulle offra vem och vad som helst för sina bästa vän, men när det visar sig att Adam är lika kär i henne som hon i honom, börjar det ställa till problem för Katrin. Hon vill så gärna vara tillsammans med Adam, men det värsta hon kan tänka sig är att såra Frida. Så hur sjutton ska hon göra?
Katarina von Bredow skriver underbara tonårsböcker och Hur kär får man bli är inget undantag.

---

Oavsett om du är hundägare eller ej så är Vad du kan lära dig om livet av din hund  perfekt läsning för dig. I ett antal kapitel tar författaren Joanna Sandsmark med dig in i en djupdykning av livet som hund och förklarar hur vi människor kan lära oss att leva enklare, gladare, snällare liv genom att helt enkelt inspireras av våra hundar.
Boken är underbar och jag antar att jag som hundälskare finner den ännu bättre än vad en ickehundälskare skulle göra, men sanningen är den att vi alla har mycket att lära oss av hundarna.

---

Redan från första sidan kände jag obehaget komma på mig. Eller egentligen redan när jag såg på omslaget, flickan på omslaget. Hela boken Styggelsen känns liksom... obehaglig. Namnet är klockrent, precis som innehållet och språket. Att Amanda Hellberg kommer bli en stor författare finner jag liksom ingen tvekan om.
Året är 2006 och Maja jobbare som städare på en vårdcentral. Hennes liv är som vilket liv som helst, tills den dagen hon inser att hon inte är ensam. Det finns någon med henne, var hon än är och vad hon än gör, som inte är levande. Varelsen hon fått med sig är Singa, en liten flicka med klärvoajanta gåvor som levde under 1940-talet. Majas tidigare så okomplicerade liv blir nu allt annat än långtråkigt.

---

Jag har läst två kapitel av Killing yourself to live av Chuck Klosterman. Jag tror att jag kommer gilla den skarpt fastän Chuck börjar boken med att totaldissa Sid och Nancy. Han skriver att Nancy var en hemsk person som typ alla hatade och att Sid var en pantad, värdelös musiker som bara var dum i huvudet. Dessutom totaldissar han även punken och påstår att det inte fanns något motiv för mordet på Nancy.
Jag blir skitsur. Nancy var psykiskt sjuk. Sid var kär i Nancy. Sid spelade i Pistols fastän han var en värdelös basist och han hade kul. Han dödade Nancy för att det var vad hon ville. Hon hatade sitt liv och försökte begå självmord under nästan hela sin uppväxt men alltid misslyckas. Sid gjorde slut på sitt lidande och tog sen en överdos för att han inte ville leva utan henne.

Ett av mina nyårslöften är ju att läsa minst femton böcker per månad. Jag vet inte om jag kommer klara det, men jag skall i alla fall försöka, och här kommer en liten update om böckerna jag läst ut hittills i år.

---

Plommon med kycklig av Marjane Satrapi handlar om hennes mammas döda farbror Nassel Ali Khan. Han är en framgångsrik musiker som bokstavligt lever för sitt spelande. Under ett grät med sin fru har frun sönder hans älskade tar, en iransk luta och han bestämmer sig för att dö. Vad som i början av berättelsen verkar vara ett ganska drastiskt och ogenomtänkt beslut, att ta sitt eget liv och lämna sin fru och sina barn, visar sig efterhand vara väldigt genomtänkt. Det är en gripande seriebok och Marjane ritar så otroligt bra. Boken kommer inte riktigt upp i Persepolis-nivå, men förtjänar helt klart en fyra i betyg.

---

Vilda gröna ögon är en av Joyce Carol Oates ungdomsböcker och precis lika bra som hennes böcker brukar vara. Franky Pierson är 14 år. Hon bor i ett stort katalogliknande lyshus tillsammans med sin pappa, den föredetta fotspelaren som numera är en mycket omtyckt sportkommentator på teve, mamma, lillasyster och jack russelterrier. Att nånting är fel i hemmet försöker Franky förtränga. Skrik under nätterna förklarar hon som mardrömmar och när modern täcker halsen med sjalar och bär långärmade tröjor mitt under sommaren säger hon sig att det bara är nånting som hennes mamma valt att göra av fri vilja. Inte ens när pappan ger sig på Franky själv erkänner hon att nånting är fel. Hennes förnekanden inför sanningen och stora lojalitet gentemot sin far leder till ett helvete hon aldrig tidigare kunnat föreställa sig.
Jag kunde inte släppa boken. Helt underbar. Den förtjänar en stark femma!

---

Black hole av Charles Burns är ännu en seriebok som jag fått i julklapp. Den var inte alls som jag hade trott att den skulle vara. Bilderna är fantastiska och skapar en önskan inom mig att själv göra serier.
Så, vad handlar den då om? Jag vet inte riktigt. Ett gäng ungdomar under 70-talet som dricker vin, röker cig och gillar droger. De lever vanliga tonårsliv tills någon konstig sorts sjukdom börjar sprida sig. En sjukdom som visar sig i olika former på huden. Vissa får stora bölder i ansiktet medan andra får svansar och det är bara en liten del av alla saker som kan hända.
Samtidigt som sjukdomen sprider sig händer det också konstiga saker i skogen. Någon hänger upp skräckdockor i träden, det ligger avlagen hud på stigarna och även olika kroppsdelar har funnits. Det är någon som vill skrämma dem, någon som vill ta de sjuka ungdomarnas liv, men det är ingen - utom mördaren själv och som också är en drabbad - som riktigt förstår hur illa ute det är med dem, vilken fara de lever i.
Först tänkte jag ge boken en två i betyg, för att jag ständigt kände mig så förvirrad, men efter att ha tänkt efter en stund insåg jag att en trea ändå är ett mer rättvist betyg att ge. Boken har sin charm och personerna fastnar på näthinnan.

---

Igår läste jag ut en av böckerna jag fått i julklapp; Vilse bland speglingar - borderline sett inifrån av Richard A. Moskovitz. Samtidigt som det är en väldigt tung bok att läsa om ett tungt ämne, så har den redan gett mig så mycket. Framförallt hopp om framtiden. Det är en perfekt bok för anhöriga till borderlinepersoner att läsa. Jag kommer tvinga alla som påstår att de bryr sig om mig att läsa den. Främst för deras egen skull, men också mycket för min egen. De kommer få en helt annan förståelse. Linda skall läsa den först och sen har mamma sagt att hon vill läsa den. Det kommer bli intressant att höra deras reaktioner - speciellt Lindas. Mamma är ju redan så insatt efter sina många DBT-möten.

Läser massa bokbloggar som tycker det är synd att Horace Engdal avgår som sekreterare eller vad sjutton det nu är han är. Seriöst hurrni! Är det trist? Verkligen? Haha. Jag bara skrattar. Horace som är så jävla torr! Supertorr. Fast jag är ju inget fan av novelskiten överhuvudtaget så det kanske inte är så konsigt. Men ändå. Horace! Tråkigare jävel får man leta efter.