illusion
jag har ångest. inte sån där panisk, intensiv ångest som får mig att vilja skära. snarare en värk som ligger precis under huden och trycker på mer och mer. just nu är jag rädd för allt. rädd för när mina föräldrar kommer hem imorgon, rädd för bexx, rädd för mig själv, rädd för ... livet. jag vill ropa på hjälp, men det finns ingen att ropa till. jag känner mig vilsen. föraktfull mot mig själv.
jag är trött. får kämpa med att hålla ögonen öppna, men ändå vågar jag inte sova. den där rädslan för sömnen, som jag inte känt av på flera veckor. sömnen borde vara min vän. jag älskar att sova. speciellt de få nätter jag inte jagas av mardrömmar utan bara kan koppla av. koppla bort mig själv.
jag känner mig så jävla otrygg just nu. vill gömma mig och inte komma tillbaks förrän det starka är tillbaka igen.
kollar på bilder på mig och bexx från i december, januari. det är lite kul, så jag tänker lägga in några här. det kanske kan få mig att... sluta vara såhär för en stund.
jag bara älskar den här bilden. kiba pussa på bexx som ser ut som en dryg snorunge när hon stirrar ned i kameran. och jag i bakgrunden är så annorlunda från den jag är idag. det är skönt. mäktigt, men ändå lite läskigt. fast allra mest bara bra. se de mörka ringarna under mina ögon. shit, jag var helt förkrossad just då.
jag tycker att bilden är hemsk. jag ser bara en stor klump med enorma bröst och fett hår. men ändå ler jag. skrattar. bexx lyckades ändå få upp mig då när jag var som mest... förstörd. och det är jag så innerligt tacksam för. de flesta orkar inte sånt.
den här bilden behöver väl inte ens kommenteras, eller?
den här bilden är bara ren och skär kärlek. min första manson-skiva. min trygghet. skivan som får mig lugn när jag är som räddast. de gånger jag närmar mig angelica - det som var jag tills nångång efter gymnasiet då hon dog totalt. och speciellt coma white gör mig lugn. min låt. enligt mira.
den här bilden visar skräcken så totalt. but they failed to see the anguish in my eyes.
helt underbar bild. hon ser ut som en liten apunge.
hårfärgen är så jävla snygg!
det finns inget att säga.
jag hatar den här bilden. det finns ingenting som är jag över den. allt är bara fejk. jag var så nedslagen mentalt och desperat efter att få känns mig duglig. som så många gånger annars ville jag passa in, och som alltid slutade det bara i skit.
kärlek. som aldrig sviker. som aldrig försvinner.
hon är så full av liv och energi.
den sjätte januari i år. hon skall aldrig mer få finnas.
mina änglar <3
lycka.
