and promises are broken
[det här är ett jävligt svårt och jobbigt inlägg att skriva så ge fan i att vara dryga. då kommer hecate och tar er. morr]
nånting underligt hände när jag var ute med hundarna nyss. hade gått halva vägen, då jag såg ned på mina nya pyjamasbyxor och plötsligt var ögonen fyllda med tårar. byxorna är blåa och pösiga och plötsligt kom jag att tänka på syds byxor som liknar dessa, fast fan så mycket mindre.
där och då sprack det. jag började gråta. lyckades hålla dem inne större delen av vägen hem, men när jag sedan stod i badrummet och borstade tänderna började de singla nedför mina kinder igen.
linda säger att nån sagt att det tar 1/3 (jag har för mig det var 1/3 iallafall) av förhållandes längd innan man har sörjt klart. det är snart tio månader sedan syd drog så jag har uppenbarligen gått långt över tiden. egentligen sörjer jag honom inte längre. i juni kände jag mig för första gången riktigt över honom.
det som fick mig att gråta var vetskapen om att det verkligen är över. för alltid. att vi aldrig kommer gå hand i hand igen, åka bil tillsammans och lyssna på sisters of mercy medan han håller ratten med ena handen och min hand med den andra, och sjunger med i texten "... i think you're beautiful..." medan han ser mig i ögonen. för trots skiten det blev av allt, och trots skiten som var, så fanns det också mycket som var vackert. jag kommer aldrig nånsin mer se in i hans vackra, mörka ögon som nästan är svarta, och berätta mina hemligheter och tankar. jag kommer aldrig mer få skälla på honom efter att han kommer hem från sin thai-boxning alldeles sönderslagen.
jag känner mig så patetisk. jag borde vara förbi det här. jag borde ha varit det för länge sedan. men så kom det här... och ingen annan kommer nånsin vara han. ingen annan kommer nånsin vara syd. hur ska jag nånsin kunna bli kär igen? hur ska jag nånsin ens våga? det är för farligt. dem hittar nya, bättre, friskare personer att vara med.
är det extra jobbigt för att det är höst nu? för att vårat förhållande förra hösten höll på att bli bättre? hur kommer det då kännas i december, när helvetesdagen närmar sig? hur kommer jag må på julafton? hur kommer jag må den 25e, dagen då det tog slut? och hur i helvete kommer jag må den 28e, dagen då jag fick reda på att han gått bakom ryggen på mig? hur fan kommer jag må?
snart är det samhain. guden dör, året tar slut. efter samhain börjar ett nytt år. ett år då syd aldrig existerat i mitt liv. jag skall ta vara på den högtiden och göra en ritual, kanske använda magi, för att hjälpa mig på vägen bort från det här. saknaden efter syd. rädslan för att nånsin våga älska igen. räslan för att aldrig nånsin kunna bli kär ännu en gång.
It's just a feeling
I get sometimes
A feeling
Sometimes
And I get frightened
Just like you
I get frightened too
but it's...
No time for heartache
No time to run and hide
No time for breaking down
No time to cry
Sometimes in the world as is you've
Got to shake the hand that feeds you
It's just like Adam says
It's not so hard to understand
It's just like always coming down on
Just like Jesus never came and
What did you expect to find
It's just like always here again it's...
Everything will be alright
Everything will turn out fine
Some nights I still can't sleep
And the voices pass with time
And I keep
No time for tears
No time to run and hide
No time to be afraid of fear
I keep no time to cry
no time to cry - sisters of mercy ♥
nånting underligt hände när jag var ute med hundarna nyss. hade gått halva vägen, då jag såg ned på mina nya pyjamasbyxor och plötsligt var ögonen fyllda med tårar. byxorna är blåa och pösiga och plötsligt kom jag att tänka på syds byxor som liknar dessa, fast fan så mycket mindre.
där och då sprack det. jag började gråta. lyckades hålla dem inne större delen av vägen hem, men när jag sedan stod i badrummet och borstade tänderna började de singla nedför mina kinder igen.
linda säger att nån sagt att det tar 1/3 (jag har för mig det var 1/3 iallafall) av förhållandes längd innan man har sörjt klart. det är snart tio månader sedan syd drog så jag har uppenbarligen gått långt över tiden. egentligen sörjer jag honom inte längre. i juni kände jag mig för första gången riktigt över honom.
det som fick mig att gråta var vetskapen om att det verkligen är över. för alltid. att vi aldrig kommer gå hand i hand igen, åka bil tillsammans och lyssna på sisters of mercy medan han håller ratten med ena handen och min hand med den andra, och sjunger med i texten "... i think you're beautiful..." medan han ser mig i ögonen. för trots skiten det blev av allt, och trots skiten som var, så fanns det också mycket som var vackert. jag kommer aldrig nånsin mer se in i hans vackra, mörka ögon som nästan är svarta, och berätta mina hemligheter och tankar. jag kommer aldrig mer få skälla på honom efter att han kommer hem från sin thai-boxning alldeles sönderslagen.
jag känner mig så patetisk. jag borde vara förbi det här. jag borde ha varit det för länge sedan. men så kom det här... och ingen annan kommer nånsin vara han. ingen annan kommer nånsin vara syd. hur ska jag nånsin kunna bli kär igen? hur ska jag nånsin ens våga? det är för farligt. dem hittar nya, bättre, friskare personer att vara med.
är det extra jobbigt för att det är höst nu? för att vårat förhållande förra hösten höll på att bli bättre? hur kommer det då kännas i december, när helvetesdagen närmar sig? hur kommer jag må på julafton? hur kommer jag må den 25e, dagen då det tog slut? och hur i helvete kommer jag må den 28e, dagen då jag fick reda på att han gått bakom ryggen på mig? hur fan kommer jag må?
snart är det samhain. guden dör, året tar slut. efter samhain börjar ett nytt år. ett år då syd aldrig existerat i mitt liv. jag skall ta vara på den högtiden och göra en ritual, kanske använda magi, för att hjälpa mig på vägen bort från det här. saknaden efter syd. rädslan för att nånsin våga älska igen. räslan för att aldrig nånsin kunna bli kär ännu en gång.
It's just a feeling
I get sometimes
A feeling
Sometimes
And I get frightened
Just like you
I get frightened too
but it's...
No time for heartache
No time to run and hide
No time for breaking down
No time to cry
Sometimes in the world as is you've
Got to shake the hand that feeds you
It's just like Adam says
It's not so hard to understand
It's just like always coming down on
Just like Jesus never came and
What did you expect to find
It's just like always here again it's...
Everything will be alright
Everything will turn out fine
Some nights I still can't sleep
And the voices pass with time
And I keep
No time for tears
No time to run and hide
No time to be afraid of fear
I keep no time to cry
no time to cry - sisters of mercy ♥
Kommentarer
Trackback
