Dead man's ballet

jag började tänka lite nyss när jag var ute med hundarna. på kärlek. mest killar. att jag aldrig vill bli tillsammans med en liten pojkspoling igen. det har inte med barnslighet att göra. de flesta som läser min blogg vet väl vid det här laget att jag är väldigt barnslig av mig och gärna umgås med likasinnade (olle och bexx). men jag vill inte att barnsligheten skall stå i vägen för intelligens.

på så vis kom jag in på mötley crüe. ett band bestående av fyra killar (eller snarare gubbjävlar these days) som på ett ganska bra sätt representerar vilken typ av kille jag oftast faller för. (nångång kanske jag borde skriva ett inlägg om vilken typ av tjej jag brukar falla för, men det är svårare).

där finns underbart vackra vince neil, mystiska mick mars, utflippade tommy lee och intelligenta nikki sixx. vince neil är så vacker och het att han lätt skulle kunna få mig på fall, men troligtvis skulle jag vara uttråkad inom några veckor. visst han ser förjävligt bra ut, men hur mycket intelligens finns det inom honom? han är precis som d, den där söta lille pojken jag inte riktigt kunde släppa efter att vi haft lite mys en kväll/natt i våras.

tommy lee är omogen och godtrogen och går ständigt tillbaka till pamela anderson. ja, jag skulle absolut kunna falla för honom. hans charm skulle få det att pirra i magen men jag skulle gå i taket efter bara några dagar. han stjäl mer energi än vad jag själv gör och han är för blek som person för mig.

nikki har ett underbart leende och han är den i bandet jag har lättast för att identifiera mig själv med, dessutom älskar han sid vicious och brukade leta efter sin nancy, precis som jag brukade leta efter min sid när jag var tonåring. ja, jag skulle helt klart kunna falla för honom också, men jag skulle ständigt känna mig som den blåsta av oss. nikki har en enorm intelligens som jag säkert inte ens kommer i närheten av och det skulle skrämma skiten ur mig.

sen kommer mick. killen som egentligen inte ser speciellt bra ut och han är helt klart den i bandet som ser minst bra ut. dessutom är han svår att komma inpå, tillskillnad från de andra killarna. han ligger lite i bakgrunden sådär, men det är han som skulle kunna få mig att bli riktigt jävla kär. han är mystisk och har skumma tankar om livet. det finns så mycket inom honom som jag skulle älska att få gröpa mig igenom. jag skulle fastna totalt.

det är lätt att bara se till ytdligheten i det här inlägget och om ni så vill, så varsågoda. men jag hoppas flertalet av er ser det djupare perspektivet.