Dead man's ballet

Igår trodde jag inte alls att jag skulle klara av att ta mig iväg till psykmötet idag, men det gjorde jag tamejfan! (En kul sak; När Bennie och jag gick ut med hundarna strax innan vi skulle åka, lyssnade vi på den där radiokanalen som bara spelar massa härliga gamla rockklassiker. Och då börjar Mötley Crües Dr Feelgood spelas. 'Det där är fan ett tecken" sa jag till Bennie. Överläkare F = dr Feelgood, och det visade sig ju också att jag hade rätt).

Överläkare F - eller dr Feelgood som jag kallar honom numera - släppte in oss efter bara några minuters väntan. Jag älskar när det går fort. Jag fick nytt recept på Sobril (thankyougod!), mer recept på mina kära Efexor och så skrev han även ut 30 st Stilnoct mot mina sömnproblem. Trodde fan inte jag skulle ha sån tur. Dessutom kan jag ta ut från det receptet tre gånger, med sju veckors intervaller. Så nu jävel skall jag få igång en bra dygnsrytm.

dr Feelgood sa även en hel del positiva saker om mig. Bland annat att det finns liv i mina ögon. Första gången vi träffades var de helt blockerade (enligt honom) och jag är mer framåt (vilket jag har lärt mig under året som gått sedan det tog slut med Syd). Dessutom sa han att jag har väldigt intressanta ögon vilket jag älskar att höra. Komplimanger om mina ögon är fan nästan härligare att få än komplimanger om att jag är klok.

Så ja, det känns positivt just nu. Sitter i sovrummet, med nedsläckt lägenhet och några små myslampor, tända ljus och rökelser och skriver på min bok. Jag mår riktigt bra just nu.