Dead man's ballet

Sofia har precis dragit till bussen. Det känns tungt. Som att jag aldrig mer kommer få träffa henne. Rent logiskt vet jag att det är skitsnack, men mina tankar lyckas inte förstå det. Jag vill bara ha henne här. Somna i hennes famn och vakna om med henne tätt intill min kropp. Hon är så fin, så bra. När jag hade ångest i fredags låg jag i fosterställning i hennes famn och kände tryggheten växa inom mig. Hon vet vad jag behöver redan innan jag själv ens säger nånting. Som att hon har ett sjättesinne för hur jag fungerar och beter mig.

Fan Sofia, jag saknar dig!