Dead man's ballet

Det var så förbannat skönt att träffa Frida igår. Det var precis vad jag behövde. Är det någon som förstår mig så är det hon och är det någon jag vill fajtas för så är det henne. Hon berättade om hur dåligt samvete hon haft för att hon tvingats ställa in när vi skall träffas. Hennes pojkvän Marcus har sagt att om det är någon som förstår, så är det ju jag. Och jag säger samma sak. Hon behöver verkligen inte ha dåligt samvete. Förut ställde jag in hela jävla tiden, för att jag var ångestkörd. Men jag vet ju också att det egentligen är skitsamma hur mycket jag försäkrar för henne att det är okej. Det dåliga samvetet finns ändå kvar.

Vi pratade en hel del om Chupen och min rädsla för förhållanden och efter att ha talat med Frida om det kändes det mycket bättre. Hon har varit i en liknande situation själv.

Som alltid när vi träffas blir det en hel del psyksnack. Hon är den enda av mina vänner i Örebro som verkligen är insatt i det. Vi pratade om folk som vägrar ta emot hjälp, och om folk som romantiserar hela psyksjuk-grejen. De som inte inser allvaret och dras till det pga nån sjuk romantiserande bild de har framför sig. Vi pratade om akutpsyk och om störda psykläkare och min förmåga att lyckas få som jag vill. Läkarna vägrar fortfarande skriva ut Benso till henne, fastän hon ätit det förut och vet precis vad det innebär. Det gör mig lika rasande varenda gång. Hon behöver benso mot sin ångest, inte för att knarka runt på som skitungarna på nätet som skryter på om hur de blandar benso och alkohol och bla bla bla. De som verkligen behöver hjälpen försummas för att det finns så mycket idioter där ute.

Idag känner jag mig stärkt. Frida brukar ha den inverkan på mig. Tack underbara vän ♥