Dead man's ballet

det är så jävla skönt! sedan slutet av våren har jag varit inne i en depression som bara blivit djupare och djupare. i mitten av september höjdes min dos efexor (antidepressiva) och sedan ett par veckor tillbaka märker jag en skillnad. idag kan jag inte ens kalla mig deprimerad längre (mitt humör är dock fortfarande en extrem bergochdalbana men det har ju inget med depressionen och göra, det är borderline-delen som spökar).

igår gick jag ut med hundarna vid tio, kom in igen och borstade mina och hundarnas tänder och låg i sängen vid halv elva. läste till elva och släckte sedan lampan. ställde mobilen på 07.30. vaknade ingenting under hela natten (!!!!!!!) men på morgnen vaknade jag strax före sju och gick på toa. trodde inte jag skulle hinna somna om, men det gjorde jag tydligen för nästa gång jag vaknade var klockan nio och jag insåg att mobilen inte väckt mig i alla fall (knappast första gången). låg kvar i sängen ett tag och lyssnade på lite musik och bytte sedan ut pyjamasbrallorna mot mjukisar och gick ut med hundarna. nu har jag käkat frukost (minilite men ändå något!) och läst bloggar. jag känner mig p i g g. och glad och nyfiken inför dagen. ska snart ta ett bad och sedan sminka mig och få på mig lite kläder. sen behöver det städas lite här hemma. men jag ska ta det lungt, inte stressa mig själv. bara njuta av att det faktiskt går framåt.