Dead man's ballet

Det blev ingen fest hos Olov i lördags. Av ett antal anledningar kände vi oss inte direkt välkomna dit och bestämde oss för att istället stanna hemma hos mig (anledningarna tänker jag inte nämna här, men kanske kommer jag skriva om det i psykbloggen för att lätta på allting).
Det blev en väldigt mysig kväll. Jag, Sofia, Bennie, Linda, Lindas kusin Ellinor och så Bertil (som egentligen heter Linda men fick smeknamnet Bertil av Bennie eftersom hon - precis som jag - hatar när två personer heter samma sak och allt krånglar till sig).
Vi satt mest i sängen och pratade och lekte dricklekar. Någon gång började jag dock känna ångesten. Jag tror jag kände mig utanför av någon anledning, eller bara allmänt fel, så jag gick in i badrummet och spydde ur mig allt mitt innehåll och sen var jag okej igen.

Ellinor och Bertil satt i sängen medan vi andra fyra satt i köket, rökte massa cigaretter och pratade. Bennie och Sofia grät och öppnade sig. Det var så skönt för båda två är lika omöjliga med att få ur saker. De är så jävla svåra att komma inpå livet. Bennie grät och kramade om mig och sa flera gånger att jag inte fick försvinna. Jag kan inte beskriva hur skönt det kändes att höra, för jag har aldrig riktigt trott att hon faktiskt bryr sig. Jag vet inte om jag fortfarande gör det, men det var skönt för stunden, och jag lovade att aldrig ta livet av mig och det är nånting jag håller fast vid. Ni måste inse att jag inte är en sån som väljer den vägen. Dessutom skulle jag aldrig lämna mina hundar.

Hur som helst var det en fin kväll och jag är väldigt glad att Ellinor och Bertil kom hit och jag är väldigt glad för att Linda har dem i sitt liv. Det behöver hon.

---