Dead man's ballet

Jag vaknade för drygt en halvtimme sedan av att det ringde på dörren. Trodde det var posten som hade nåt paket och stapplade iväg till dörren. Där utanför stod min mamma, helt utom sig av oro. Hon och pappa hade ringt mig i 1-1,5 timme utan att jag svarat. De trodde att jag försökt ta livet av mig. Mamma hade dragit från kaoset på sitt jobb för att kolla till mig och när jag ringde upp pappa kunde jag höra paniken i hans röst. När mamma gått kollade jag mobilen; 11 missade samtal. Sheisse! Mina föräldrar är så mycket mer oroliga för mig än vad jag faktiskt insett. Jag har aldrig ens försökt ta livet av mig (ignorera idiotin på nyår som de faktiskt inte ens vet om) och ändå är de såhär. För några år sedan, när jag precis gjort slut med Blixt, satt jag hemma hos Syd och stängde av ljudet på mobilen för att Blixt ringde mig oupphörligen. När jag var på väg hemåt med Syd i sällskap kollade jag på mobilen och såg att mina föräldrar ringt. De hade varit hemma hos mig, trott att jag begått självmord. Pappa sa att han såg framför mig hur jag hade hängt mig när han öppnade dörren till min lägenhet. Hemma fann jag en lapp de lämnade, där pappa skrev att han älskade mig. Min pappa är en sån som aldrig använder så starka ord, men då hade han gjort det.

Vafan, Ni behöver inte oroa er. Im a big girl, and I dont wanna die.