Dead man's ballet

Jag lyckas inte finna någon livslust. Kommer på mig själv med att sitta och stirra rakt framför mig utan att lyckas ta mig därifrån. Det som hände i fredags var alldeles för hemskt för att jag skall kunna gå vidare bara sådär. Jag känner mig faktiskt besviken. Orättvist anklagad. Om det var så som det sägs, borde inte Sofia ha märkt nånting då?

Idag har jag haft extrem benso-abstinens. Det suger och hjälper mig knappast till att vilja kämpa vidare. Igår, när jag låg i badkaret, insåg jag att jag redan gett upp. Det var efter i söndags jag insåg det. Jag höll på att begå ett hemskt misstag som hade lyckats om det inte vore för att Sofia stannade kvar och Linda kom hit. Jag är helt körd. Måste kämpa vidare nu. Gå vidare från "ge upp" stadiet och istället välja livet, men hur fan skall det gå tillväga när jag helst av allt bara vill lägga mig ned och sova och sen aldrig vakna upp igen?

Jag säger åt mig själv att rycka upp mig. Att njuta av allt det fina som finns i mitt liv, istället för att gå omkring med denna ångest och paranoia som bara tar över mer och mer, men jag vet fan inte hur man går tillväga. Det är patetiskt. Jag vill överleva - men jag har ingen aning om hur man gör för att lyckas med det.