Dead man's ballet

I fredags var jag på stan med Sofia. Vi skulle hälsa på mamma på hennes jobb och såklart hade hon strulkunder att ta hand om när vi var där. Jag blev mer och mer panisk och kände flera gånger för att spring därifrån, men jag lyckades hålla mig kvar.
Bakom oss hörde jag folk som pratade. Jag hörde inte vad, bara massa mummel. Så jag vände mig om och ser att ingen finns bakom oss. De närmsta människorna stod ute i gången.
"När gick dem härifrån?" frågade jag Sofia.
"Vilka?" undrade hon.
"De som stod bakom oss och tittade på telefoner."
Det hade inte varit några där och ändå hade jag precis hört dem prata. Jag blev skräckslagen. Är det fortfarande. Rösterna kommer tillbaks då och då, men sådär starkt kan jag inte påminna mig om att det nånsin varit tidigare.