Can't you see these skies are breaking?
Jag vill inte.
Destruktion
Men sen tänker jag nej! Jag får inte. Måste ned i vikt innan det är för sent och dessutom har jag inte spytt på relativt länge nu och jag vill helt enkelt inte förstöra det. Jag måste hålla mig ifrån det. Bättre att dricka kaffe och röka cigaretter. Jag ska göra det nu. Läsa flatbok, häva kaffe och cigga. Sen bada och fortsätta läsa flatbok - helst tills greys börjar - och har jag fortfarande sånhär ångest efteråt antar jag att jag förtjänar en sobril. Jag har inte skurit mig på länge heller. Jag vill inte längre. Vill inte vara sådär ful nu när jag har Sofia som ser mig naken och ser alla ärr och skärsår. Jag tror det har gått snart tre veckor sedan jag skar mig senast. Det måste väl ändå vara nåt slags rekord?
Sömnlös
Jag råkade vakna för en stund sedan och kan nu inte somna om. Paniken växer inom mig. Skittankar som hindrar mig från att koppla av och för varje sekund blir det bara värre. Och ändå känner jag tröttheten ligga över mig som ett stort täcke som hindrar mig från att läsa tills jag lyckas somna. Fan.
kuknylle
Ångest!
Please, give me my memory back
My other half ♥
Sen i fredags känner jag ingen direkt tilltro till människor längre. Varken mina vänner, min flickvän eller mina föräldrar. Den enda jag faktiskt känner att jag vågar och vill lita på är Bennie. Av någon anledning har den gångna helgen - då hon inte ens varit med - övertygat mig om att hon är någon jag kan lita på. En av väldigt, väldigt få. I helgen kommer hon hit för en Bennie och Mana-helg. Vi ska fetta i oss massa skit, se på underbara filmer, dyrka Mötley och Guns n Roses och bara göra sånt som är så jävla vi. Jag har saknat det. Tror att det är precis vad jag behöver när jag mår såhär.
Jag har inte så mycket mer att säga. Kan inte riktigt fokusera. Vill bara försvinna från alla känslor, men jag vägrar ge upp. Jag måste vända på mitt liv nu. Sluta leva i en nedåtgående spiral och istället börja kämpa framåt. Annars kommer jag inte ha någon morgondag att vakna upp till.
Just pathetic
Idag har jag haft extrem benso-abstinens. Det suger och hjälper mig knappast till att vilja kämpa vidare. Igår, när jag låg i badkaret, insåg jag att jag redan gett upp. Det var efter i söndags jag insåg det. Jag höll på att begå ett hemskt misstag som hade lyckats om det inte vore för att Sofia stannade kvar och Linda kom hit. Jag är helt körd. Måste kämpa vidare nu. Gå vidare från "ge upp" stadiet och istället välja livet, men hur fan skall det gå tillväga när jag helst av allt bara vill lägga mig ned och sova och sen aldrig vakna upp igen?
Jag säger åt mig själv att rycka upp mig. Att njuta av allt det fina som finns i mitt liv, istället för att gå omkring med denna ångest och paranoia som bara tar över mer och mer, men jag vet fan inte hur man går tillväga. Det är patetiskt. Jag vill överleva - men jag har ingen aning om hur man gör för att lyckas med det.
fake!
VAFAN! DET BLIR FEL HELA TIDEN NÄR JAG SKRIVER TYP OCH NEJ, JAG HAR INTE DRUCKIT EN ENDASTE JÄVLA KUKDROPPA ALKOHOL.
Nu jävel skall jag lyssna på Fake med Mötley och få en orgasm och stöna över Vince.
Fuckety fuck.
gomorrongomiddagokväll
Jag är typ lite små lullig. Reagade på mina ögon när jag var på toa och när jag kom ut frågade jag Bennie om det. De är helt frånvarande, sa hon, och det är precis så jag tyckte också. Har aldrig sett det förut. Skumt.
Jaja. Snart blir det Stilnoct dags och flum med Bennielurt ♥
Snart dags
Well, it's time to go.
Bajs is the word
Why don't you just shut up?
fuck!
Fett
Jag har svullat som fan nu när Sofia varit här. Det har varit underbart, fastän jag fått ångest och dåligt samvete efteråt. Jag har inte spytt speciellt många gånger och det känns som att jag gått upp minst sju kilo. Så imorgon skall det bli ändring. Jag skall gå tillbaka till hur jag var innan hon kom. Hålla mig ifrån mat så mycket jag kan och istället häva i mig kaffe och röka cigg. Spy om jag äter för mycket. Se till att gå ned i vikt till helgen då älsk kommer hit igen. Om jag inte gör det kommer jag bli det där fula hemska fettot igen och jag kommer bli dumpad och ful och vilja försvinna igen.
Sofia, I just can not say no to you ♥
Slutkörd småbarnsmorsa
Ur funktion
Igår var det folk här. Bennie kom på eftermiddagen. Äntligen var vi precis så som vi brukade vara, men som jag inte kunnat pga all ångest. Vi satt och asgarvade åt allt och Sofia förstod ingenting.
På kvällen gick vi till affären och handlade lite och mötte Sofias kompis Bulan och en till tjej som jag inte minns namnet på. Bennie och jag lyssnade på Crashdïet, Mötley Crüe och all annan såndär underbar musik som vi älskar och dansade omkring och sjöng som fan. Hade skitkul med andra ord. Bulan och hon utan namnet verkade inte riktigt gilla mig och Bennie. De kändes som att de tyckte att vi var för mycket, precis som folk ofta gör när hon och jag är tillsammans, men vi hade i alla fall jättekul.
Ollonet kom vid nio, med öl och vin och mys och sen gick Bennie och jag ut med hundarna för att möta Linda som inte kunde ta sig in här ensam. Linda berättade nästan genast att hennes kusin T hade en hälsning till mig. Hälsningen löd: räddar du inte Linda slår jag ihjäl dig. Smack! Jag blev rasande. För det första skall ingen annan komma och säga åt mig vad jag skall göra eller inte göra och honom har jag aldrig ens träffat. För det andra; hur fan kan han säga så till en psykisk sjuk person som inte ens förmår rädda sig själv? Linda förstod inte alls. Jag morrade på om att han alldeles uppenbart inte fattar nånting om psykgrejer, vilket hon sa var fel, men seriöst, han kan inte fatta nånting om det om han hälskar nånting sånt.
Så fort vi kom hem kutade jag in i badrummet och skar mig. Efter det förändrades mitt humör. Jag var inte lika närvarande längre. Bulan och hon utan namn drog och vi andra satt kvar i köket. Pratade, var sociala.
Nångång under natten skyllde jag på alkoholen och sa att jag behövde spy. Allt jag stoppat i mig under dagen åkte upp igen och efteråt kände jag mig så tom och ren. Skar lite mer innan jag var redo att gå ut igen.
Resten av kvällen är en dimma och det har ingenting med alkoholen att göra. Igår kväll lyckades jag med att bara dricka måttligt så jag bara blev lite smålullig. Det har jag nog aldrig lyckats med förut. Jag minns att jag satt i trapphuset med Linda och jag minns hur jag sprang ut. Jag hade pyjamas på mig och var barfota. Av någon anledning fick jag panik och kutade iväg, efter mig kutade Linda. Hon fick in mig igen, men jag kunde inte sluta tänka på att rymma iväg en stund.
- - - - -
Idag har jag mest varit frånvarande och suttit och läst i Berny Pålssons andra bok. Jag skall ta mig igenom dagen, med hjälp av KSMB, cigg, Berny, hundarna och Sofia, Bennie och Linda. De stanna allihop tills imorgon. Sen imorgon åker Sofia hem och jag vågar inte ens tänka på det. Jag har blivit en såndär idiot igen.
Min skyddade lilla värld
Det gick relativt bra. Bussresan gick bättre än förväntat och hundarna var oväntat duktiga, de som aldrig åkt buss förut. Väl på stan fick vi vänta 15-20 minuter på att Sofias vänner skulle komma. Jag frös som ett aber. Hsh kom dem och jag inser att jag verkligen har noll social kompetens. Jag framstår som en dryg jävel och oftast bryr jag mig väl inte, men det känns dumt mot Sofia att vara så dryg mot hennes vänner. Det tar tid för mig innan jag tinar upp och kan kosta på mig ett litet leende.
Nån jävel kom och kramade om dem tre och kramade även om mig. Fuck, jag hatar sånt. Dessutom passade Kami på att hugga tag i hans byxben vilket jag självfallet fått ångest av. Men vad skulle jag göra då? Hann inte reagera innan han kramade om mig. Sen kom nån brud och attackerade Kami, men hann dra sig undan då jag sagt att han bits. Men såna där människor irriterar mig som fan. Såna som bara hoppar på en hund utan att fråga först. Om Kami hade bitit henne skulle jag vara den som fick skiten. Well, skall införskaffa en liten munkorg till honom.
På bussresan hem var det proppat med folk, men jag klarade det i alla fall. Jag borde antagligen känna mig stolt och nöjd, men mest känner jag bara... tomhet. Att komma ut i verkligen visar mig väl hur jävla icke-frisk jag är. I min skyddade värld kan jag inbilla mig att jag är mycket friskare än vad jag egentligen är.
Skall ta och bada nu. Behöver värme efter att ha stått ute i den där jävla kylan.
Mardröm
Mardrömmar påverkar mig alldeles för mycket. Vafan, jag har liksom ont i magen nu! Jag borde bara kunna skaka det av mig, men jag kan inte. Jag är skräckslagen.
Ångest och ap-psykon
Vi tog ett bad och ångesten blev bara ännu värre och jag skickade massa sms till Sofia och förklarade massa saker om hur jag känner. Hon sa åt mig att ta sobril vilket jag gjorde och nu äntligen kan jag andas och existera igen. Sitter här vid datorn och käkar choklad medan ap-psykot Linda ligger i sängen och läser. Det kan nog bli en bra avslutning på kvällen ändå.