Halvan och jag

Bexx kommer hit sen. När jag mår dåligt är hon den enda jag klarar av att träffa. Jag känner ingen som helst press från henne. Jag kan ligga nedbäddad i sängen och läsa utan att hon får tråkigt och börjar gnälla. Dessutom är hon väldigt bra på att muntra upp mig. Jag kallar henne för halvan, just för att hon är min andra halva, och det är ingenting jag bara säger. Detta, att hon är den enda jag klarar av när jag simmar omkring på botten i glasburken, är ett stort tecken på det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0