Dead man's ballet

Jag är otäckt paranoid idag. Var nyss iväg till affären och handlade lite (wow, fatta att jag handlar på egen hand!) och tog vägen genom källaren. Jag fick för mig att någon var efter mig och fullkomligt kutade ut i friheten. Inne i affären gick det bra. Det var den där söta bruden, som alltid är så trevlig, som jobbade. När det är grinkärringen som jobbar känner jag för att antingen sjunka under jorden eller slå ett trubbigt föremål i hennes skalle. (För några månader sedan, då jag var 23, bad hon om mitt leg och när hon såg på det muttrade hon fram, jaa, det var knappt! Wtf?! Det är fem år sedan jag var arton, så vadå knappt?). På vägen hem gick jag återigen genom källaren. Öppnade första dörren och kände genast att jag borde tagit med mig en kniv. Skyndade mig igenom rummen, med huvudet farandes hit och dit, och väl uppe i trappen trodde jag att någon stod och gömde sig bakom dörren med en yxa eller dylikt. Fuck. Hatar när jag blir sån.

Det hände två jobbiga saker igår. Innan jag skulle sova skrev jag om det i min dagbok och messade sedan Linda. Jag behövde höra hennes åsikt på det hela. När det kommer till henne själv har hon omöjliga krav och är allt annat än logisk, men när det kommer till att hjälpa andra är hon fenomenal. Jag förstod att Linda sov när jag messade henne och fick svar först idag.

Jag känner det oftast som att jag inte har rätt att känna vad det nu än är jag känner. Vafan, det går ju att läsa praktiskt taget överallt om hur borderlinepersoner överreagerar på allt och ingenting. Jag tror alltid att mina känslor är fel. Det jag känner får jag inte känna, det är fel, de andra har rätt. Det blev ännu värre under mitt förhållande med Syd då han ofta fick det att framstå som just så.

Men Linda säger att det jag känner inte alls är fel, det är sunt förnuft, och jag försöker verkligen ta in det i skallen, men det går inte riktigt.

Fast faktum är ju att även om jag skulle överreagera så känner jag ju fortfarande vad jag känner. Och inatt när jag skulle somna värkte det som vanligt i bröstet och magen. Det är fakta helt enkelt.

Fan, jag vet inte. Sall fortsätta lyssna på Mötley nu och låtsas att allting är enkelt.

Idag skulle jag helst slippa vakna. Jag hade en hemsk mardröm - säkert den hemskaste nånsin, Kami höll på att dö för

De hade längtat efter resan sedan hösten året innan. Linda hade varit den mest positiva, den som lyckats se fram emot någonting fastän det låg så långt fram i tiden. Olle hade tagit några månader på sig innan han började inse att de allihop faktiskt skulle åka på en fantastisk tvåveckorssemester i Spanien tillsammans. Bexx hade blivit fnittig när hon satt framför datorn med Nicke och beställde resan, men allt medan veckorna gick hade hon bara blivit mer och mer frustrerad att det inte var juni ännu. Mana hade först dagen innan avresan börjat inse vad som faktiskt var framför henne. Och då kom nervositeten över flygresan och hälsade på och snart satt hon gömd i ett hörn och skakade, livrädd för att flyga. Det hade dock gått bra. Bexx hade fyllt bästisen med gin och tonic och när de landade på flygplatsen hade Mana varit den som var gladast. På trappan nedför planet tog hon Bexx i handen, flinade stort och halvskrek: "Vi överlevde Bexx! Vi överlevde!" Efter några sekunder tillade hon: "Och jag tänker fan inte flyga hem igen."

Efter mycket bök och irritation hade hela gänget fått tag i sina väskor och letade upp några taxibilar att ta till hotellet. Linda, hennes make och döttrarna Natalie och Cornelia tog den första bilen för ungarnas skull. De hade mindre tålamod än Bexx och Mana tillsammans. Mana, pojkvännen Q, Frida och hennes make Marcus och deras fyraårige son Konrad tog nästa taxi. Sist hoppade Bexx, Nicke, Olle och Maddie in.

Olle satt i framsätet bredvid taxichauffören och pratade krigspolitik.

"Har han alltid varit såndär?" frågade Maddie osäkert.

Maddie var 19 år och Olles flickvän sedan nyårsafton eller så. Hon var basist i bandet Helter Skelter som Bexx och Mana startat flera år tidigare.

Bexx nickade.

"Japps, det där är Ollonet det. Han pratar med alla och kommer alltid lika bra överens med dem. Riktigt läskigt."

När de kom fram till hotellet satt de andra i receptionen och väntade. De fick sina nyklar tilldelade och bestämde att ses i hotellbaren två timmar senare, så alla hann packa upp ordentligt.

Bexx och Mana hade rummen bredvid varandra med balkonger som endast hade ett genomskinligt räcke emellan.

"Perfekt!" grymtade Mana. "Värsta myskvällarna vi kan ha här."

Hon väntade på Bexx medhåll, men kusinen verkade vara i en annan värld.

"Bexx? Bexx?!"

Bexx ryckte till.

"Hm? Vaad?"

Mana ilsknade till.

"Eh, skitsamma. Ska packa upp nu. Ses sen."

Hon gick in i vardagsrummet där och plockade fram mobilen och två högtalare och slog på en skiva med Mötley Crüe. Q var inne i sovrummet och hade redan kommit igång med uppackandet. Hon kastade sig på ena sänghalvan och log mot honom.

"Måste du göra det där nu?"

Q skrattade.

"Ja, inte tänker jag låta dig bestämma och ha kläderna i kvar i resväskorna innan vi åker hem igen."

Mana grimaserade.

"Vi kan ju faktiskt mysa en liten stund innan vi börjar med det tråkiga. Två timmar är ändå lång tid."

Q hade på sig ett tajt vitt linne som satt alldeles oemotståndligt på hans mörka hud. Med ett brett leende lade han ned väskan på golvet och lade sig bredvid sin flickvän. Hon hade en hand på hans överarm och klämde åt om muskeln. Hon kunde fortfarande inte fatta att han var hennes. Underbara, perfekta Q som säkert kunde få vem han ville och ändå valt henne. Mana flyttade sig närmre sin pojkvän och lade amarna runt hans hals och kysste honom försiktigt.

"Jag älskar dig" sa hon och började pilla med linnet. "Jag älskar dig så förbannat jävla mycket."

Bexx drog på Sex Pistols på hög volym och kastade upp resväskan på sängen. Nicke satt inne på toa och sket och hon kunde inte störa sig mer över det. Det var som att det aldrig tog slut, all jävla skit i honom. Bexx suckade. Störde sig på sig själv, sin irritation över en sån idiotisk sak. Hon drog åt sig en näve med kläder och kastade in dem i garderoben. När Nicke kom ut från badrummet var hon på väg att kasta in trosorna. Han skrattade.

"Lite grinig?"

Bexx gav honom en tillintetgörande blick.

"Käften."

Han visste bättre än att reta henne när hon var på det humöret.

"Jaja, jag skall bara byta om, sen drar jag ned till baren och tar en bärs. Ska du med eller?"

Bexx svarade inte. Hon var redan på väg ut ur rummet och ned i baren där hon beställde in en stor öl och bad bartendern byta ut den hemska musiken mot någonting bra.

De hade längtat efter resan sedan hösten året innan. Linda hade varit den mest positiva, den som lyckats se fram emot resan fastän det låg så långt fram i tiden. Olle hade tagit några månader på sig innan han började inse att de allihop faktiskt skulle spendera en två veckor lång semester i Spanien tillsammans.

Bennie hade blivit fnittig när hon satt framför datorn tillsammans med pojkvännen Nicke och beställde resan, men allt medan veckorna gick hade hon bara blivit mer och mer frustrerad över att det inte var juni ännu. Mana hade först dagen innan avresan börjat glädje sig åt vad som stod frmför henne, och med vetskapen om resan uppenbarade sig nervositeten över flygresan. Snart nog satt hon darrande i ett hörn och sa att hon vägrade följa med. Inte ens all världens öl skulle kunna få henne på andra planer.

Flyrgesan hade dock gått bra. Bennie fyllde sin bästis med gin och tonic, whiskey och öl och när de landade på flygplatsen i Alicante var Mana den som var gladast. På trappan nedför planet grep hon tag i Bennies hand, flinade stort och halvskrek: "Vi överlevde Bennie! Vi överlevde!" Efter några sekunder tillade hon: "Och jag tänker fan inte flyga hem igen."

Ankomsthallen var full med turister och Spaniorer och de fick alla vänta länge på sina väskor innan de visade sig på rullbanden. Bennie och Mana sprang mest omkring och fjantade sig medan de överlät åt sina vänner att sköta väskplockandet.

Utanför ankomsthallen slog värmen emot dem med full styrka och att tvingas vänta på bussen till Benidorm i över en timme kändes som ett omöjligt uppdrag. De behövdes inte mycket övertalning förrän de alla bestämt sig för att åka taxi den dryga milen ner till Benidorm.

Linda, med maken Johannes och de två barnen Natalie och Cornelia tog den första taxibilen och de bestämde att vänta på det resterande gänget i hotellfoajen.

Frida, hennes make Marcus och sonen Konrad tog nästa taxi, tillsammans med Mana och hennes flickvän Sofia.

Bennie, Nicke, Olle och Maddie klämde sig in i den sista bilen och snart var de alla på väg mot hotellet.

De checkade in sig i receptionen och gav sig sedan av till respektive rum och bestämde att de skulle träffas nere i hotellbaren vid sju på kvällen. Då hade de ungefär två timmar på sig att packa upp sina tillhörigheter och göra sig till rätta.

Mana och Bennie fick rummen bredvid varandra, med stora balkonger som endast skiljdes åt med en tunn glasskiva. Mana såg framför sig hur hon och bästisen skulle spendera de tidiga kvällarna på varsin balkong, med öl och Mötley Crüe från musikspelaren.

Hon vände sig mot Bennie för att få medhåll, men blev irriterad då kusinen inte ens hörde hennes kommentar.

Mana röt till. "Bennie? Bennie?!"

Bennie ryckte förvirrat till och såg upp från sina funderingar. "Eeh? Vadå?"

"Eh, skitsamma. Ska packa upp nu. Ses sen."

Mana gick irriterat in i vardagsrummet, rotade fram sin mobil och de två portabla högtalarna och slog på en låt med Mötley Crüe innan hon gick in i sovrummet där hon fann Sofia på sängen.

"Jag trodde du packade upp" sa Mana.

Sofia skrattade.

"Inte orkar jag göra det nu."

Mana flinade och kastade sig ned bredvid sin flickvän. "Vi kan ju faktiskt mysa en liten stund innan vi börjar med det tråkiga. Två timmar är ändå lång tid."

Sofia log. "Låter perfekt tycker jag."

Bennie drog på Sex Pistols på högsta volym och kastade upp resväskan på sängen. Nicke satt inne på toan och sket och hon kunde inte störa sig mer på det. Det var som att det aldrig tog slut, skiten i hans jävla tarm. Bennie suckade. Störde sig på sig själv, sin irritation över en sån idiotisk sak. Hon proppade famnen full med kläder och kastade in det i garderoben. Inte fan tänkte hon sortera och slava nu när hon äntligen hade semester. När Nicke kom ut från badrummet var hon på väg att kasta in trosorna.

Han skrattade. "Lite grinig?"

Bennie gav honom en tillintetgörande blick. "Käft."

Han visste bättre än att reta henne när hon var på det humöret.

"Jag skall bara byta om, sen drar jag ned till baren och tar en bärs. Ska du med eller?"

Bennie svarade inte. Istället stövlade hon ut från rummen och tog trapporna ned till receptionen och vidare till baren där hon beställde in en stor stark och fräste åt bartendern att byta ut den hemska musiken mot någonting bra.

I onsdags kom Linda hit efter jobbet och sov kvar. Jag var smått utflippad och behövde någon att prata med och hon är den jag för det mesta har lättast att prata med. Jag märker aldrig av nånting dömande hos henne, fastän jag vet att jag beter mig irrelevant och är paranoid. Vi använde tarotkorten, men som så ofta annars hade de inte mycket annat att berätta än vad vi redan själva är medvetna om.
Efter skolan igår kom Bexx hit och sen Sofia. Sofia sov kvar tills imorse då hon drog till skolan. Vi låg i sängen i flera timmar och glodde på sex, sju avsnitt av L word. Underbara serie!
Jag lyckades koppla in min skrivare och har nu skrivit ut hela min bok. 120 sidor att läsa igenom och sedan börja skriva om. Det är spännande. Intressant. Kul. Jag trodde ju aldrig att jag skulle lyckas fullfölja en bok, men jag klarade det tamejfan! Läste igenom ett kapitel igår tillsammans med Sofia, som sa att hon ville läsa mer. Det är underbart när människor faktiskt intresserar sig för vad jag har att säga. Skall läsa igenom hela boken idag och sedan börja med omskrivandet. Jag har ett spännande projekt framför mig!

- - - - -

Imorgon är mamma ledig så hon kommer hit och hjälper mig med tvätten och städningen. På lördagkväll skall jag iväg på teater med Sofia och några andra och jag är skitskraj, men det går nog bra. Får lugna ned mig med lite sobril innan så ska jag nog klara av det.

jag är sjuk. som fan. har sovit nästan hela dagen och nu när jag var ute med hundarna vinglade jag fram som en jävla alkis. helt borta i skallen och det hörs knappt vad jag säger.
så är det några ungjävlar framför mig som fortsätter smälla smällare även när jag och hundarna kommer närmre dem. när jag är precis bredvid dem tar en av idiotungarna fram en tändare och börjar tända en smällare.
"ni kan för fan inte smälla smällare med hundar i närheten!" morrade jag fram.
"jag sa ju det" gnällde en av killarna medan de andra bara såg på mig med undrande blickar. en syd-junior såg på mig med oförstående blick.
jag var rasande.
går därifrån och när vi kommit en bit kastar de en sten eller nåt så den hamnar precis bredvid kiba och skrämmer skiten ur honom och sen kastar de en smällare efter oss.
hade jag inte varit så jävla sjuk hade jag fan inte låtit dem komma undan med det. kiba vågar förfan knappt gå ut just nu! och ni föräldrar som köper smällare till ungjävlarna; jag hoppas de smäller sönder sig själva! för de är fan så mycketbättre än att de skall skrämma skiten ur mina hundar.

JÄVLA IDIOTER!

Ångestskala: Ganska hög. Förbannat jävla hög faktiskt.
Lyckoläsning: Oates ♥

Lyckomusik: Mötley Crüe såklart! Home sweet home.
Glädjande ting: Bexx kommer hit efter skolan ♥
Planer: Bada och borsta tänderna så jag inte är ett helmonster när Bexx kommer. Skulle även behöva städa lite, men jag vet inte. Det visar sig väl.

Kickstart my heart,
hope it never stops!

Jag kanske borde försöka förklara vad som hände igår, men jag vet inte hur. Jag ser att jag fick inlägget att se ut som att det var Syds Malin som gjort mig illa. Det var inte hon. Hon skulle aldrig kunna lyckas. Inlägget handlade om en vän.

Jag tog sobril och drack upp en halv flaska whiskey. Jag klunkade skiten. Det var de 300 spännen typ. jag blev full som fan. Ringde och pratade med mina föräldrar. Om vad vet jag inte, men när mamma ringde idag frågade hon om jag verkligen tvivlar på att min bror älskar mig, så jag antar att jag pratat om det. När jag sa att jag är övertygad om att han hatar mig så blev hon så ledsen. Hon säger att han brukar vara så orolig för mig. Men ändå är han nästan bara nedlåtande mot mig, typ jämt. Och det gör mig så ledsen för jag tycker faktiskt ändå om min bror.

Jag ringde Bexx, men jag vet inte vad jag snackade om. Erica höll på pch skickade massa dryga sms till Sofia, och skrev bland annat att det snart kommer ta slut mellan oss två. Jag ringde henne oupphörligen, både från min och Sofias mobil. Jag ville få tyst på tjatet, men hon var bara feg och tryckte på upptaget. Tillslut gick jag in till soffan och väckte Linda, som kallt och rakt på sak, sa till Erica att hennes liv kommer bli ett helvete ifall hon inte lämnar mig och Sofia ifred. Jag blev så stolt.
Direkt efter att Linda lagt på skickade Erica ett nytt sms till Sofia där hon skrev nån skit om att vi inte pratade med henne själva. Hah! Det var ju hon som vägrade svara.

Jag vet inte riktigt vad som hände igår, men jag har brännsår och skärsår på kroppen. Ett jack i underarmen är väldigt djupt. Jag minns inte ens att jag skar mig.

Det var kaos. Det har gått tre dagar på det nya året och jag har redan knullat sönder det.