Dead man's ballet

Jag skall akta mig för människor. De är farliga. Tränger sig på, tränger sig in. Jag skulle precis börja skriva på boken när jag fick ett sms från X som sa att h•n kommer hit i eftermiddag för att hämta hem en sak h•n glömt här. Fastän h•n vet att jag inte klarar det.

fan ta dig om du förstört mitt skrivande idag och jag inte hinner klart med boken!

Ni som läser här, ni som vill ha med mig att göra, ni som vill vara mina vänner. Ha inga förväntingar om mig. Inga förhoppningar. Och ha inga krav om hur jag skall vara, vad jag måste göra, hur vänner beter sig. Om ni är smarta och empatiska så inser ni nog att det tar jävligt mycket energi att ständigt kastas omkring i denna känslokarusell som en borderline-störning innebär. Jag gör saker, säger saker, beter mig på ett visst sätt. Mitt sätt. Det är mitt sätt att hantera mitt liv och min situation och om ni har förväntningar på mig så kan jag lovar er att ni kommer bli jävligt besvikna. Jag är inte enkelt. En relation med mig är inte enkelt. Jag kastas mellan hat och kärlek, till allt. Ni är inräknande där. Ibland vill jag slå ihjäl er för att ni kväver mig. Ibland vill jag ger er allt det vackra som finns, för att jag dyrkar er.

Grejen är den att om ni kräver saker av mig så tar ni min energi. Och tar ni min energi så gör ni mig jävligt förbannad. Och folk som gör mig förbannade tycker jag inte om och folk som jag inte tycker om, ja, dem raderar jag helt enkelt ut ur mitt liv. Jag har gjort det många gånger förr och kommer göra det igen.

Så. Det var bara det jag ville säga. Ha inga förväntingar på mig.
Tack.

Mana - motherfucker od the year

Jag är på ganska dåligt humör just nu. Eller inte dåligt kanske, men inte särskilt positivt. Jag är på hugget kanske jag kan säga. Minsta sak som irriterar mig - eller snarare minsta lilla sak en människa gör som irriterar mig - leder till ett hugg från min sida. Jag är en ilsken hund som varken tål idioti eller klängeri. Jag är Hecate som vandrar omkring i skogen med enbart mina hundar som sällskap och det är så jag vill ha det.

Det blev en helvetisk natt. Tror inte jag somnade förrän vid fem, för att vakna på nytt vid sju och massa andra gånger. Gick upp vid tolv och sitter nu här och väntar på Bexx. Vi ska dra till Willys och köpa blonderingsmedel. Jag funderar på att klä på mig. Sitter här i pyjamasbyxor och en stor blå t-shirt, men jag tror inte jag orkar. Vem behöver vara snygg för Willys liksom?

Var jag än är så hamnar jag utanför. Till och med på internet. Bland bloggarna. Jag läser mest bokbloggar och psykbloggar. Bokbloggarna passar jag absolut inte in bland. De flesta bara läser och läser och bloggar och bloggar och alla känner alla, men Mana känner ingen. Bland psykbloggarna passar jag heller inte in. Ingen vet vem jag är. Och det känns ännu mer så nu, sen det började gå så bra för mig.

I verkligheten kan jag ju bara glömma att passa in. Är det för att jag är så jävla bäst jämt?

först hette vi lovertits, efter en låt med peaches. bexx och mitt band. sen bytte vi till kill patric! fastän vi egentligen ville heta kill sammy men inte ville att sammy skulle ta illa upp. efter det bytte vi till helter skelter, men igår började vi tänka om igen. och fastnade för tramp. kanske med toxic framför. toxic tramp. det låter bra.

tydligen är det meningen att jag skall lära mig spela bas nu. fantastiskt, jag som inte ens klarade av pistols-låtar på bas när jag fösökte för några år sedan. det kommer säkert bli som med pistols - bandet drar ut sladden till min förstärkare när vi spelar live för att jag är så jävla kass att det till och med låter bättre utan bas. hm.

dessutom har frida gått med på att spela trummor i bandet. nej, hon kan inte heller spela, men vi kommer lära oss. annars kan vi ju alltid göra som pogo och leka med figurer på scenen istället för att spela.

jag har ångest. inte sån där panisk, intensiv ångest som får mig att vilja skära. snarare en värk som ligger precis under huden och trycker på mer och mer. just nu är jag rädd för allt. rädd för när mina föräldrar kommer hem imorgon, rädd för bexx, rädd för mig själv, rädd för ... livet. jag vill ropa på hjälp, men det finns ingen att ropa till. jag känner mig vilsen. föraktfull mot mig själv.

jag är trött. får kämpa med att hålla ögonen öppna, men ändå vågar jag inte sova. den där rädslan för sömnen, som jag inte känt av på flera veckor. sömnen borde vara min vän. jag älskar att sova. speciellt de få nätter jag inte jagas av mardrömmar utan bara kan koppla av. koppla bort mig själv.

jag känner mig så jävla otrygg just nu. vill gömma mig och inte komma tillbaks förrän det starka är tillbaka igen.

kollar på bilder på mig och bexx från i december, januari. det är lite kul, så jag tänker lägga in några här. det kanske kan få mig att... sluta vara såhär för en stund.

but they failed to see the anguish in my eyes.

fyfan vad jag är trött. och seg. det känns som att ögonen är stora, brinnande påsar. ska snart bada och läsa en bok bexxhoran hade med sig. en bok om magi. sheisse, den ungen kan verkligen förvåna ibland.

well, well, my michelle. jag hade en bra kväll och natt (och världens snyggaste frilla när jag vaknade imorse! seriöst alltså). linxx, bexx och en viking var här. och senare kom ollonet i sina snobbkläder och pruttade och var social. bexx låg mest i sängen och var... tråkig. fast innan dess sjöng vi massa bajskakekaraoke och lekte att vi var rockstjärnor. som vanligt med andra ord. hon stannar kvar idag. jag mår bra, men går och väntar på att ångesten skall slå till. den liksom ligger där under. eller borde i alla fall. så brukar det vara. gah, jag har så jävla mycket saker att bearbeta som jag aldrig tidigare insett är problem. dessutom verkar det som att syd förstört mig mer än vad jag trott. om han har det... fyfan. livet är så mycket enklare om jag bara fortsätter som innan. fortsätter vara dryga mana. aldrig låter angelica komma till liv igen. fan. det är för mycket i min skalle just nu. jag skall försöka sortera ut det. senare. kanske när bexx drar iväg och käkar med farmor och farfar. för jag vet ju att det bara blir skit ifall jag ignorerar allt.

jag babblar. seg-babblar. stackars bexx som sitter här bredvid och ser på när jag inbillar mig att sixx ams texter är hemliga budskap till mig.

här. en fin låt till er. lyssna på den. det är en fin present.