Dead man's ballet

Jag tog nyss sobril och svalde ned med vin. Rött, ganska äckligt vin, men jag behöver det. Ångesten ger sig inte. Tankarna maler på om nyår och jag blir bara mer och mer rädd. Förstår inte varför. Jag har ju sett fram emot det så länge. Att överleva känns som det svåraste jag någonsin åtagit mig. Det är skönt att halvan är här. Vi spelar fia med knuff och skriver sanning eller konka-lappar och för en stund försvinner jag bort från ångesten och klarar av att andas.