Dead man's ballet

Jag vill inte träffa nån. Jag vill vara ensam. Själv med mina hundar som aldrig kräver nånting av mig. Som alltid älskar mig och finns där och ger mig av sin kärlek hur värdelös jag än är. Jag vill slippa människor och vara ensam med mina hundar och bara läsa och skriva.

Jag känner en skräck inför nyår. Förut såg jag så enormt mycket fram emot det. Just nu känns det bara jobbigt. Speciellt om Bexx småkompisar skulle dyka upp. Helst sitter jag i ett hörn med min flaska jack daniels och lyssnar på mötley och bara existerar inne i mig själv. Det känns som att jag har så mycket krav på mig. Krav på att festen blir kul, krav på att det är fint här och krav på att själv vara fin. Perfekt.
Jag vill inte.

Människor suger ur min lilla energi jag har förvarad i kroppen. De kräver saker av mig. Att jag skall ställa upp när de mår dåligt och visa hur mycket jag uppskattar dem. Hur ska det gå till när jag knappt är medveten om vad som pågår runtomkring mig? Jag kan ju inte ens uppskatta mig själv.

Jag vill vara ensam. Ensam med hundarna och läsa. Hundarna kommer alltid älska mig.