Ouch då
Det finns en person, en brud lite sådär mer exakt, som... ja, jag vet inte hur jag skall beskriva det, annat än som att hon tagit ett stort kliv in i mitt liv. Det var aldrig riktigt meningen. Ingenting som var planerat eller så. Utan det bara hände. Faktiskt.
Vi låg och pratade sådär en natt, och PANG så pussade jag henne. Och sa fan. Insåg ju på en gång hur dumt det var att säga fan. Just nu är det nästan lite skrattretande. Ganska mycket faktiskt.
Hur som helst. Jag mår liksom bra av henne. Ingen ångest alls. Och jag kan säga saker som jag annars helst inte säger. Och det går så lätt. Sånt är skitfarligt. Att ge av sig själv. Att berätta saker. Att må bra av nån annan person.
Vi har alltid träffats när andra varit med. Nästa gång blir det bara hon och jag och samtidigt som jag blir alldeles pirrig av upphetsning blir jag livrädd. Det pirrar liksom när jag kysser henne. Och sånt suger. Jag vill inte! Jag blir så jävla sårbar och det är fan inte bra.
Och jag öppnar mig alldeles för mycket i bloggen märker jag.
Vi låg och pratade sådär en natt, och PANG så pussade jag henne. Och sa fan. Insåg ju på en gång hur dumt det var att säga fan. Just nu är det nästan lite skrattretande. Ganska mycket faktiskt.
Hur som helst. Jag mår liksom bra av henne. Ingen ångest alls. Och jag kan säga saker som jag annars helst inte säger. Och det går så lätt. Sånt är skitfarligt. Att ge av sig själv. Att berätta saker. Att må bra av nån annan person.
Vi har alltid träffats när andra varit med. Nästa gång blir det bara hon och jag och samtidigt som jag blir alldeles pirrig av upphetsning blir jag livrädd. Det pirrar liksom när jag kysser henne. Och sånt suger. Jag vill inte! Jag blir så jävla sårbar och det är fan inte bra.
Och jag öppnar mig alldeles för mycket i bloggen märker jag.
Kommentarer
Trackback
