Bexx, nu drar vi fan!
(Vince Neil är född 1961. Han är fan för gammal för mig).
(Mike är född 1962. Han är ju i alla fall yngre än mina föräldrar. Och yngre än Nikki ;P)
Jag är så jävla grinig. Kom igen nu Bexx. Vi kommer rocka brallorna av alla som kommer i vår närhet.
- -
Gh. Vet inte varför jag är så jävla rädd för mitt förflutna. Jag bara hatar det. Den tiden. Jag har alltid haft nån som räddat mig. Då, under den tiden jag vill glömma, blev jag tids nog räddad av att jag träffade Rickard. Sen blev jag räddad av Syd och these days blir jag räddad av hundarna. Och väldigt mycket Bexxhoran. Men jag vill inte bli räddad. Jag vill klara mig själv. Och jag vill inte vara rädd för alla de där människorna som fanns i min närhet förr i tiden. Jag vill inte få ångest av dem.
Fast jag vet nog vad som är grejen. Jag känner mig som en outsider. Jämt. När jag ser hur då-tids-människor fortfarande umgås blir jag spyfärdig. Jag ser alltid till att hamna utanför, antagligen med flit.
Jag tror att det bästa som kunde hända mig var att Syd drog. För nu får jag ju verkligen lära mig att vara singel, att ta hand om mig själv, att inte vara så jävla beroende av en annan människa. Jag lär mig leva. Njuta av mitt eget liv. Dessutom skulle jag aldrig träffat Ollonet om Syd inte dragit. Troligtvis inte Linda heller och Bexx och jag skulle inte alls ha samma kontakt som vi har idag om han och jag fortfarande var tillsammans.
Så bra. Tack faktiskt.
I'm medicated..how are you?
Jag tänker så förbannat mycket, men utan alla tankar och komplikationer vore jag ju inte jag. Satt och tänkte på det igår. Hur det känns som att jag har massa personer inuti mig som bråkar om att ta plats, och den som vinner... ja, den vinner. Det måste ju ändå gå att få dem allihop att existera tillsammans, eller? Jag tänker skriva mer om det sen, men nu ska jag ta ett bad, läsa underbara The Pact och sen snygga omkring i min misfits-tröja ♥
Let's follow the cops back home
And rob their houses..
Kolla in min bekants halloween(?)-utstyrsel :D
alkis: jaha?
när skall du sluta blocka mig förresten? är det så läskigt när jag är lite kärleksfull mot dig, pluttegull? :P
Tycker det är okej att du blir "räddad", för då är du ändå en sån som kan bli det. Värst är dom som går in i sig själva så mycket att de vägrar ta hjälp av någon. Du har förändrats mycket sedan Syd och jag tror inte det är möjligt att bli HELT självständig. Ingen människa kan bli det. Men jag skulle heller inte palla att bo i samma stad som ....ja mitt förflutna. Jag skulle inte klara av att träffa folk som jag inte vill träffa. Örebro är ju sketalitet ju. De har ju dövgymnasierna där och jag bodde i två veckor för att se om jag "passade in" i staden. Det gjorde jag inte. Det kändes som ett fängelse, trots alla snälla personer i klassen och så. Lund är som Stockholm - men litet. Det finns så många människor att man inte riskerar att halka på bekanta hela tiden. Och så nära till Malmö och Köpenhamn. Du borde flytta HIT :)
haha, men i lund pratar ju folk skånska :P det är skitläskigt ju.
