Dead man's ballet

Jag har nyheter att berätta. När jag träffade överläkare F senast - jag har ingen aning om när det var, mitt minne är kört - fick jag veta att det var 28 personer före mig i den där väntelistan för DBTn. De beräknade att jag skulle få börja sista februari 2010. Idag när mamma och pappa var på anhörig-DBT-grejen fick de veta att det nu bara är fem - FEM - stycken före mig i kön. Det är ju fan nästan läskigt. Borde jag börja bli nervös nu? Fast sanningen är den att jag inte har några förhoppningar alls. Jag förväntar mig aldrig goda saker från psyk, så slipper jag bli besviken, för besviken blir man ju oftast annars.