Like a sin she comes alive

Vill ni lära känna mig? Vill ni verkligen lära känna mig?

Det finns ingen som gör det. Ingen. Är det bäst så? Ni vet, jag skriver inte ens ned sånt i min dagbok. Varför? Rädsla
skulle jag gissa på. Jag vill inte att någon skall läsa det som står, få reda på sakerna. Och jag vill inte att någon ond makt skall komma och... ta mig. Ifall jag erkänner saker. Att få det nedskrivet är att erkänna. Människor ljuger. Människor kan ta min dagbok och läsa den utan min tillåtelse. Jag litar ju inte på er. Jag litar inte på någon.

När jag känner nånting lever jag ut den känslan fullt ut. Ibland tror jag att jag är ond, men jag känner ondskan och hur den tar över mig. Ibland tror jag att jag är bäst i världen för att jag helt enkelt känner att det är så det är. Känner jag mig rädd, så tror jag att det bara är rädslan som finns, ingenting annat.

Det finns folk som tror att de känner mig. Många tror att allt bara är en mask, för jag tror det ju själv emellanåt. Jag tror att jag kommit på sanningen om mig själv, när jag är i en viss känsla. Men det stämmer ju aldrig. Jag förnekar ständigt.

Nej, jag är inte den jag är bara för att dölja vad som finns på insidan. Vissa saker döljer jag med min personlighet, vissa saker inte. Det är farligt att berätta saker för andra. Farligt så ini helvete.

Ni får tro mycket. Tro på, ha så kul. Men tro inte för en sekund att ni känner mig, för det gör ni inte.

Kommentarer
Postat av: Frida

;(

2008-11-09 @ 22:33:39
URL: http://eldfageln.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0