Igenkännande - äntligen!
Inatt började jag läsa i Moa-Lina Croalls bok Sen tar vi Berlin och för första gången nånsin, när jag läser en 
kärleksskildring, känner jag igen mig själv. Lou lämnar Malmö och beger sig till Berlin tillsammans med bästa vännen Julia. Där möter hon Sarah, en vacker och intressant kvinna som får Lous hjärta att börja banka och magen att pirra, nånting som hon aldrig känt tidigare. Sarah är dock tillsammans med en annan tjej, men det är så uppenbart att de båda är förälskade i varandra och har svårt att stå emot varann.
Så fort Lou och sarah rör vid varandra känner jag samma pirr som dem och jag kan inte låta bli att se Sofia och mig själv framför ögonen. Jag har aldrig känt igen mig själv i skildringar av heterosexuell kärlek och jag antar att det finns en anledning till det.
Hsh är boken förbannat bra!
kärleksskildring, känner jag igen mig själv. Lou lämnar Malmö och beger sig till Berlin tillsammans med bästa vännen Julia. Där möter hon Sarah, en vacker och intressant kvinna som får Lous hjärta att börja banka och magen att pirra, nånting som hon aldrig känt tidigare. Sarah är dock tillsammans med en annan tjej, men det är så uppenbart att de båda är förälskade i varandra och har svårt att stå emot varann. Så fort Lou och sarah rör vid varandra känner jag samma pirr som dem och jag kan inte låta bli att se Sofia och mig själv framför ögonen. Jag har aldrig känt igen mig själv i skildringar av heterosexuell kärlek och jag antar att det finns en anledning till det.
Hsh är boken förbannat bra!
Kommentarer
Trackback
