Dead man's ballet

Sofia har börjat praktisera idag och när hon kom hem för en stund sedan berättade hon att hon måste jobba nästa helg. Först fick jag panik. Vara utan henne en helg känns så jävla svårt, och ännu värre om jag skulle tvingas vara ensam. Jag har så lätt vant mig vid att inte behöva vara ensam på helgerna längre att det är svårt att gå tillbaka till hur det brukade vara. Jag vande mig alldeles för lätt.

Jag messade Bennie för jag vet att hon, precis som jag, saknar våra gamla Bennie och Mana-stunder. Frågade om hon vill ha en sån helg med mig nästa helg. Jag skrev också flera gånger att jag inte vill att hon skall känna sig försumma och som ett andrahansval, för det är hon verkligen inte. Det är bara så svårt med distansförhållanden. Träffas man inte en helg går det nästan två veckor innan man träffas igen och det suger. Jag vill ju vara så mycket med Sofia som jag bara kan och jag vet att Bennie och även mina andra vänner förstår det.

Det känns som att hur jag än vänder och vrider på saker så gör jag fel. Någon blir missnöjd och jag står där och känner mig som ett svin. Det är tur att Bennie och Sofia trivs så bra i varandras sällskap, för annars vet jag inte hur det skulle gå.

Fan. Det är så jävla svårt!