Min skyddade lilla värld
När jag kommer ut i "verkligheten" märker jag genast hur skyddad min värld verkligen är. Sofia skulle upp på stan och träffa några vänner en sväng och jag bestämde mig konstigt nog för att följa med. Tre jobbiga saker framför mig; åka buss, åka buss med hundarna och att träffa de där vännerna.
Det gick relativt bra. Bussresan gick bättre än förväntat och hundarna var oväntat duktiga, de som aldrig åkt buss förut. Väl på stan fick vi vänta 15-20 minuter på att Sofias vänner skulle komma. Jag frös som ett aber. Hsh kom dem och jag inser att jag verkligen har noll social kompetens. Jag framstår som en dryg jävel och oftast bryr jag mig väl inte, men det känns dumt mot Sofia att vara så dryg mot hennes vänner. Det tar tid för mig innan jag tinar upp och kan kosta på mig ett litet leende.
Nån jävel kom och kramade om dem tre och kramade även om mig. Fuck, jag hatar sånt. Dessutom passade Kami på att hugga tag i hans byxben vilket jag självfallet fått ångest av. Men vad skulle jag göra då? Hann inte reagera innan han kramade om mig. Sen kom nån brud och attackerade Kami, men hann dra sig undan då jag sagt att han bits. Men såna där människor irriterar mig som fan. Såna som bara hoppar på en hund utan att fråga först. Om Kami hade bitit henne skulle jag vara den som fick skiten. Well, skall införskaffa en liten munkorg till honom.
På bussresan hem var det proppat med folk, men jag klarade det i alla fall. Jag borde antagligen känna mig stolt och nöjd, men mest känner jag bara... tomhet. Att komma ut i verkligen visar mig väl hur jävla icke-frisk jag är. I min skyddade värld kan jag inbilla mig att jag är mycket friskare än vad jag egentligen är.
Skall ta och bada nu. Behöver värme efter att ha stått ute i den där jävla kylan.
Det gick relativt bra. Bussresan gick bättre än förväntat och hundarna var oväntat duktiga, de som aldrig åkt buss förut. Väl på stan fick vi vänta 15-20 minuter på att Sofias vänner skulle komma. Jag frös som ett aber. Hsh kom dem och jag inser att jag verkligen har noll social kompetens. Jag framstår som en dryg jävel och oftast bryr jag mig väl inte, men det känns dumt mot Sofia att vara så dryg mot hennes vänner. Det tar tid för mig innan jag tinar upp och kan kosta på mig ett litet leende.
Nån jävel kom och kramade om dem tre och kramade även om mig. Fuck, jag hatar sånt. Dessutom passade Kami på att hugga tag i hans byxben vilket jag självfallet fått ångest av. Men vad skulle jag göra då? Hann inte reagera innan han kramade om mig. Sen kom nån brud och attackerade Kami, men hann dra sig undan då jag sagt att han bits. Men såna där människor irriterar mig som fan. Såna som bara hoppar på en hund utan att fråga först. Om Kami hade bitit henne skulle jag vara den som fick skiten. Well, skall införskaffa en liten munkorg till honom.
På bussresan hem var det proppat med folk, men jag klarade det i alla fall. Jag borde antagligen känna mig stolt och nöjd, men mest känner jag bara... tomhet. Att komma ut i verkligen visar mig väl hur jävla icke-frisk jag är. I min skyddade värld kan jag inbilla mig att jag är mycket friskare än vad jag egentligen är.
Skall ta och bada nu. Behöver värme efter att ha stått ute i den där jävla kylan.
Kommentarer
Postat av: Ceriadwen
Jag tror att det är många friska som då och då känner sig sjuka i "verkligheten". Verkligheten är nog uppbyggd så har jag en känsla av. Jag tycker det var starkt av dig!
Postat av: Erica
Vad gulligt du gjorde av min kommentar! Jag blev helt rörd! Och idag beundrar jag dig för att du tog dig upp på stan med bussen och träffade dom där vännerna! Det var starkt gjort! Fortsätt mysa nu med din flickvän och njut och var stolt över dig själv att du gjorde det där :) Kram!
Trackback
