Ur funktion
Igår var det folk här. Bennie kom på eftermiddagen. Äntligen var vi precis så som vi brukade vara, men som jag inte kunnat pga all ångest. Vi satt och asgarvade åt allt och Sofia förstod ingenting.
På kvällen gick vi till affären och handlade lite och mötte Sofias kompis Bulan och en till tjej som jag inte minns namnet på. Bennie och jag lyssnade på Crashdïet, Mötley Crüe och all annan såndär underbar musik som vi älskar och dansade omkring och sjöng som fan. Hade skitkul med andra ord. Bulan och hon utan namnet verkade inte riktigt gilla mig och Bennie. De kändes som att de tyckte att vi var för mycket, precis som folk ofta gör när hon och jag är tillsammans, men vi hade i alla fall jättekul.
Ollonet kom vid nio, med öl och vin och mys och sen gick Bennie och jag ut med hundarna för att möta Linda som inte kunde ta sig in här ensam. Linda berättade nästan genast att hennes kusin T hade en hälsning till mig. Hälsningen löd: räddar du inte Linda slår jag ihjäl dig. Smack! Jag blev rasande. För det första skall ingen annan komma och säga åt mig vad jag skall göra eller inte göra och honom har jag aldrig ens träffat. För det andra; hur fan kan han säga så till en psykisk sjuk person som inte ens förmår rädda sig själv? Linda förstod inte alls. Jag morrade på om att han alldeles uppenbart inte fattar nånting om psykgrejer, vilket hon sa var fel, men seriöst, han kan inte fatta nånting om det om han hälskar nånting sånt.
Så fort vi kom hem kutade jag in i badrummet och skar mig. Efter det förändrades mitt humör. Jag var inte lika närvarande längre. Bulan och hon utan namn drog och vi andra satt kvar i köket. Pratade, var sociala.
Nångång under natten skyllde jag på alkoholen och sa att jag behövde spy. Allt jag stoppat i mig under dagen åkte upp igen och efteråt kände jag mig så tom och ren. Skar lite mer innan jag var redo att gå ut igen.
Resten av kvällen är en dimma och det har ingenting med alkoholen att göra. Igår kväll lyckades jag med att bara dricka måttligt så jag bara blev lite smålullig. Det har jag nog aldrig lyckats med förut. Jag minns att jag satt i trapphuset med Linda och jag minns hur jag sprang ut. Jag hade pyjamas på mig och var barfota. Av någon anledning fick jag panik och kutade iväg, efter mig kutade Linda. Hon fick in mig igen, men jag kunde inte sluta tänka på att rymma iväg en stund.
- - - - -
Idag har jag mest varit frånvarande och suttit och läst i Berny Pålssons andra bok. Jag skall ta mig igenom dagen, med hjälp av KSMB, cigg, Berny, hundarna och Sofia, Bennie och Linda. De stanna allihop tills imorgon. Sen imorgon åker Sofia hem och jag vågar inte ens tänka på det. Jag har blivit en såndär idiot igen.
