Dead man's ballet

Början av 2009 har sannerligen varit... intensivt. På nyår hände saker som jag aldrig kommer förstå. Linda sa att Bexx ville lägga in mig och Fisken satt med 112 framslaget på mobilen. Hade de ringt någon skulle ingen av dem längre finnas i mitt liv, även om de skulle ha gjort det för mitt bästa. Ingen får ta kontrollen över mitt liv. Ingen. Och ingen ska bestämma om jag hör hemma på psyk eller här. Jag har liksom sagt det förr, men jag antar att jag behöver säga det igen; tar ni bort mig från mina hundar så lovar jag att jag tar livet av mig. Jag tänker inte leva utan dem, om så bara för några dagar. Det är här jag har min plats, ingen bland massa andra psykfall som bara kommer få ilskan att koka inom mig. Ja, jag är föraktfull, men egentligen mest bara rädd.

B och jag såg på Donnie Darko igår. Jag hade sett den innan, för en massa år sedan, tillsammans med Rickard. Jag minns inte att den var så bra. Igår när filmen var slut var jag själv inte riktigt närvarande här längre. Jag som hatar logik blev besatt av att finna en logisk förklaring till vad som hände med Donnie.

- - - - -

På tal om nåt helt annat: bandet, Bexx och min bebis, har nu äntligen börjat komma igång med arbetandet en del och därför har vi nu skaffat en blogg för att helt enkelt blogga om hur det går och ni får väldigt gärna läsa den. Kanske kommer den inte uppdateras så ofta, det beror helt på hur mycket vi arbetar. Här hittar ni bloggen.