Ångestdagar
De senaste dagarna har jag och mr Borderline - Mattias - kommit varandra mycket närmre. Han har börjat öppna sig för mig och visa att han faktiskt bryr sig. Det känns skönt, tryggt, för jag vet att hur jag än mår och vad jag än gör, så förstår han. I sommar har vi bestämt att träffas och det ser jag verkligen fram emot.
Ångesten sitter i sig. Gårdagen och idag har varit smått helvetiska och just nu längtar jag bara efter att stoppa i mig Stilnoct och få sova. Det finns så mycket jag vill säga, så mycket jag vill göra, men jag kan inte. Jag önskar att jag verkligen vågade anförtro mig åt någon, men klarar det inte. Hur mycket jag än försöker skriva av mig i min jävla dagbok så går inte ens det. Jag klarar inte av det här. Jag går sönder. Och att ständigt tro att jag har fel, att jag känner fel, tär på mig.
Skall sätta mig vid köksfönstret, ta en cig och skriva dagbok. Sedan borsta tänderna och göra mig klar för kvällen och ta en Stilnoct när Bennie känner att hon vill sova.
Jag måste överleva. Stå ut. Jag kan inte ge upp saker bara för att de innebär massa känslor och problem för mig. Det funkar inte så. Jag måste lära mig att överleva.
Ångesten sitter i sig. Gårdagen och idag har varit smått helvetiska och just nu längtar jag bara efter att stoppa i mig Stilnoct och få sova. Det finns så mycket jag vill säga, så mycket jag vill göra, men jag kan inte. Jag önskar att jag verkligen vågade anförtro mig åt någon, men klarar det inte. Hur mycket jag än försöker skriva av mig i min jävla dagbok så går inte ens det. Jag klarar inte av det här. Jag går sönder. Och att ständigt tro att jag har fel, att jag känner fel, tär på mig.
Skall sätta mig vid köksfönstret, ta en cig och skriva dagbok. Sedan borsta tänderna och göra mig klar för kvällen och ta en Stilnoct när Bennie känner att hon vill sova.
Jag måste överleva. Stå ut. Jag kan inte ge upp saker bara för att de innebär massa känslor och problem för mig. Det funkar inte så. Jag måste lära mig att överleva.
Kommentarer
Trackback
