Dead man's ballet

Vi människor är så ofta rädda för framtiden. Tänker igenom saker sjutusen gånger innan vi vågar chansa. De flesta av oss är alldeles för fega med att ta chanser, tycker jag.

När Syd lämnade mig sa jag saker som att jag aldrig tänkte flytta ihop med någon igen och att jag heller aldrig tänkte bli tillsammans med någon. Jag var en pessimist (är) och var övertygad om att allt skulle sluta illa. Det tog drygt ett halvår innan jag vågade mig på ett förhållande med Sofia. I början stretade jag emot som fan och tillslut trodde jag att jag hade förlorat henne. Idag är jag överlycklig för att jag inte lät min rädsla bestämma över mig för jag har aldrig mått så bra tillsammans med någon som jag gör med henne.

I sommar, efter att Sofia tagit studenten eller så, planerar vi att flytta ihop. Visst, chansen är stor att vårat förhållande kommer ha ett slut, precis som de flesta andra förhållanden, men jag tänker ändå ge det en chans. Jag tänker njuta av det medan det existerar och kämpa på för att vi skall ha det så bra tillsammans som det går.

Jag tror att de flesta av oss skulle må fan så mycket bättre om vi riktade in oss på att må bra nu. Göra det som får oss att må bra för stunden och inte tänka lika mycket på framtiden. Vi vet inte vad som kommer hända, men en sak är jag övertygad om; ifall jag dör innan jag hinner göra allt det där som jag drömmer om att göra så kommer jag känna mig missnöjd och det tänker jag inte gå med på. Att dö missnöjd låter förjävligt.