Dead man's ballet

Jag vill inte träffa nån. Jag vill vara ensam. Själv med mina hundar som aldrig kräver nånting av mig. Som alltid älskar mig och finns där och ger mig av sin kärlek hur värdelös jag än är. Jag vill slippa människor och vara ensam med mina hundar och bara läsa och skriva.

Jag känner en skräck inför nyår. Förut såg jag så enormt mycket fram emot det. Just nu känns det bara jobbigt. Speciellt om Bexx småkompisar skulle dyka upp. Helst sitter jag i ett hörn med min flaska jack daniels och lyssnar på mötley och bara existerar inne i mig själv. Det känns som att jag har så mycket krav på mig. Krav på att festen blir kul, krav på att det är fint här och krav på att själv vara fin. Perfekt.
Jag vill inte.

Människor suger ur min lilla energi jag har förvarad i kroppen. De kräver saker av mig. Att jag skall ställa upp när de mår dåligt och visa hur mycket jag uppskattar dem. Hur ska det gå till när jag knappt är medveten om vad som pågår runtomkring mig? Jag kan ju inte ens uppskatta mig själv.

Jag vill vara ensam. Ensam med hundarna och läsa. Hundarna kommer alltid älska mig.

Jag är helt off idag. Kan inte tänka, inte existera. Inatt drömde jag hemska mardrömmar och fantiserade om att ta livet av mig. Enorm ångest. Enorm... icke existens. Jag vet fan inte ens vad jag skall skriva. Det känns som att det pågår massa saker under huden på mig. Jag vill ta en kniv, öppna upp skiten och bara låta det välla ut. Det här som gör mig så kall och anti. Hatisk. Jag vill inte ens fira nyår längre. Det slog till bara sådär.

Gå inte in och kolla i min jävla bilddagbok! Spana in om jag är bättre än dig eller? Hah! Du läser säkert min blogg också. Gahg! Ilskan är tillbaks igen. Det kom fort. Så som känslorna brukar göra för mig.

Jag var på väg att skriva ett mejl. Hotmejl. Men Linda stoppade mig. Tyckte att det vore dumt, att det skulle skada andra. Men kom fan inte in i mitt jävla revir för helvete!!

Jag är så jävla pissed.

Jag spelar Fia med knuff på internet. Det är vad jag spenderat de senaste kvällarna med att göra. Bra bra.

- - - - -

Ilskan är ganska låg just nu. Linda började må dåligt och det var precis vad som behövdes för att få min fokusering att lämna ilskan och föraktet.
Linda var så förvånad.
"Jag har aldrig sett dig sånhär förut" sa hon och kunde inte låta bli att fnissa lite medan jag stod och gormade framför datorn.
Jag var rasande. Muttrade på om Syd och Malin och gormade, gormade, gormade.
Linda säger att jag är arg på mig själv. Det är jag inte. Just nu känner jag mig faktiskt väldigt tillfreds med mig själv. Jag känner mig upphöjd. Som att jag har en stor makt och kan göra och få precis som jag vill.
"Jag har sett dig rasande förut" sa Linda, "men det var annorlunda den här gången."
"Hur då?"
"Du var så inne... i dig själv."
"Inne i mig själv?"
Fniss. "Ja, men det är svårt att förklara."

Det sprack. Kom så snabbt. Jag låste in mig i badrummet med hundarna. Hade tänkt skära, men kom på att allt är inlåst och nyckeln var kvar i lägenheten nånstans. Jag vågade mig inte ut igen. Låg på golvet och grät. Gråter nästan aldrig längre. Bara när jag är full. Tårarna bränner fortfarande i ögonen. Lyckades ta mig ut tids nog och ut med hundarna. Massa dofter överallt. Dofter från mitt förflutna. Som skrämde skiten ur mig ännu mer. Nu sitter jag här, framför datorn och vågar inte röra mig.

Jag har ont i magen. Aaaaaahhrrgg!! Och jag vet inte vad jag ska skriva. Det finns så mycket tankar i min jävla skalle just nu. De snurrar och snurrar och snurrar. Och jag vill. Sheisse, vad jag vill! Samtidigt är jag... eh, skitsamma. Jag kan inte skriva om det i bloggen. Skall ta det i min dagbok istället. Lägga mig i sängen bredvid världsbästa Linda och skriva i dagboken. Och läsa. Oates.

Huvudet snurrar. Hjärtat värker (fysiskt, inte själsligt). Allt känns overkligt. Min vänstra arm är sönderfimpad sen i fredags och bultar fortfarande av smärta. Jag ska snart lägga mig och sova. Både kroppen och själen har slut på energi. Fast jag vill egentligen bara sitta här och babbla med Ketchup på msn och låtsas som att min bok inte finns. Ännu hellre babbla med henne här. Ångesthora. Sova blir bäst, I guess. Då slipper jag existera ett tag. Hoppas att jag är klartänkt imorgon för idag har allt bara rusat fram i en dimma, tjock av overklighet och en känsla av att kvävas. Orkar inte.

Jag tog en sömntablett igår. Det bevisar hur desperat jag faktiskt var efter att få sova under natten istället för på dagen. Tog den vid halv nio, nio eftersom jag inte brukar bli trött av den, men efter Greys som slutade tio, var jag helt körd. Gick ut med hundarna och raglade runt som ett fyllo. Dessutom såg jag stora svarta prickar runtom mig. Tog mig in igen och sa gonatt till Ketchup och Ollie på msn och sen däckade jag i säng. På riktigt. Jag somnade! Så tidigt att jag inte ens har ett minne av att jag legat vaken i sängen. Det händer nästan aldrig.

Idag är jag dock trött som ett aber och emellanåt känns det som att ögonen håller på att ploppa ur sina hålor när jag försöker läsa en liten text nånstans. Dessutom är jag seg i skallen och känner mig nästan lite småfull. Men det är värt det. Jag tänker fortsätta använda de jävla tabletterna ett tag så jag får in en bra rutin för både mig och hundarna.

Jag komplicerar allt, men det vet ni nog redan.

Jag kan inte sova. Skar mig ett tag. Satte mig sen på balkongen och frös ihjäl. Messade mer Ketchup. Glodde på månen och stjärnorna. Jag vet ju vad som är fel, men jag vet inte hur jag ska ta mig vidare. Jag vill bara börja den förbannade DBT-skiten så jag kan få börja jobba med allt, med det som är fel. Få en chans att... leva. Mer humant än vad jag gör nu.

Jag har kommit långt, som fan. Men jag vill vara fan så mycket längre fram. Jag är så trött på att vara... det här. Det jag är. Jag vill finna min plats och jag vill känna mig trygg.

Längtar som fan till fredag. Då ska jag bli full. Det är fan inte ofta jag säger så, men jag behöver det nu. Och mina föräldrar har hand om hundarna då så jag slipper känna massa ansvar. Jag kan vara helt ansvarslös. Så ansvarslös att mina vänner ber mig dra åt helvete.

Jag gråter inte om ni nu tror det. Jag är helt... torr. Ingenting kommer. Och jag kan inte ens sätta ord på vad det är jag känner. Jag ska lyssna på Evanescence och somna. Eller Placebo. Sova. Sova som fan. Men jag vill komma upp tidigt så jag hinner skriva innan Bexx kommer. Fast egentligen vill jag sova tills hon kommer, så jag slipper känna så mycket.

You don't remember me
but I remenber you
- - -

I'd give up everything just to find you ♥

Linda försöker sova nu. Hon skall upp om bara några timmar. Jag vågar inte sova. Livrädd. Igen. Fixar kaffe nu. Sen ska jag lägga mig i sängen och läsa. Jag behöver det. Behöver få komma bort från rädslan.
Men allt är inte rädsla. Det finns så mycket mer som gör att jag... beter mig som jag gör. Vad det är vet jag inte riktigt. Det är faktiskt inte mycket alls jag vet just nu, förutom att det inte bara är rädsla det handlar om.
Jag skulle vilja ta en sömntablett. Då tvingas jag somna ihop tillslut, men jag vågar inte ändå. Jag skulle så gärna vilja sova bort allting, men nånting inom mig skriker nej. Jag borde skrika tillbaks, men det skulle ändå inte göra nån skillnad.

Nu är kaffet klart. Så nu försvinner jag.

Bajskaka. Bajskaka.

Linda står i köket och skär äpplen och berättar om när hon var liten och fick äpplen av sin morfar. Vi har glott på massa teve och jag har proppat i mig för många mandariner, men de är så jävla goda. Jag har inte ångest längre, men jag är... skör. Rädd för imorgon. Rädd för att få ångest. Måste fixa med saker. Betala tradera-grejer, posta paket och skriva massor. Massor. Och städa. Jag vet inte riktigt varför det gör mig så rädd, men nånting är det. Skall försöka att inte tänka på det. Bara njuta av nuet. Ta tillvara på att Linxxen är här och sen läsa när hon ska sova. Och sen imorgon... ja, då är det helt enkelt en ny dag. En ny vecka. Jag får nya chanser att... fixa till mig själv och mitt liv. Fan, det känns som att jag inte har nån koll på vad som händer och det är vad som skrämmer skiten ur mig.

Well, well, well my Michelle. Ska käka glass och glo på Parlamentet nu.

Jag har så ofattbart mycket ångest just nu. Har precis tagit ett bad och känner nu för att sova några timmar. Kanske borde göra det. Blev inte mycket till sömn inatt med två hundar och två nykära brudar i sängen bredvid mig. Sömn, sömn. Jag återkommer väl sen. Behöver skriva av mig, för jag mår verkligen superskit.


♥ Till er