En ny psykblogg
När jag fick den där äckelkommentaren för några dagar sedan insåg jag att jag återigen är i behov av en psykblogg. Så jag har skapat en, som ni finner här http://iwokeupdeadtoday.blogg.se/paintitblack och om ni vill ha användarnamn och lösenord får ni mejla mig på [email protected]
Meh
Det känns inget kul med nyårsfest längre. Linda har massa ångest och vill nog inte komma för hon är övertygad om att det kommer förstöra för alla andra, och Bexx känner sig misslyckad och är inte alls sugen på att festa. Gahg. Jag tappar liksom min ork.
the problem is you
Jag måste fixa ansiktsmask och sånt sen. Måste ju vara fin för min brud när hon kommer imorgon. Hon kommer redan på morgonen så nu vill jag nästan lägga mig och sova för att vakna av ringklockan på dörren *töntmanatönttönt*
Bättre
Har suttit och spelat Fia med knuff och lyssnat på låtarna som jag lyssnade på när jag skrev min bok. Jag orkar lyssna på musik och jag sjunger med i texterna. Det är ett enormt framsteg. Jag har blivit panisk av minsta lilla ljud förut. Väntar på pappa nu. Han kommer förbi en sväng vid två innan han skall åka och hämta brorsans hund. Han skall hjälpa mig att slänga sopor och panta burkar - sånt som jag inte klarar av själv.
Mental update
Humör: ganska bitter. jag blir alltid bitter när jag måste förklara mig. när jag inte bara kan få leva på i min bubbla utan att nån vill ha förklaringar. egentligen vore det ju så enkelt; jag mår inget bra av det här, punkt slut, nu låter vi det bara.
Självdestruktiva tendenser: ganska starka.
Ångestskala: för hög
Lyckoläsning: det blir vad det blir. just nu orkar jag inte riktigt tänka på det.
Lyckomusik: 80-tal <3
Glädjande ting: nyår imorgon
Planer: läsa och städa
Angående förra inlägget
Jag är vaken tidigt för att vara jag. Första dagen på länge som jag lyckats dra mig ur sängen före klockan tolv.
- - - - -
Det känns som att jag måste förklara mig gällande mitt föregående inlägg, det som handlade om att be. Det kan delas upp i två delar. En del för ångesten och en del för själva bedjandet.
Del 1: Det inlägget främst handlade om var min ångest. En ångest som jag har burit omkring på nästan ständigt de senaste veckorna och att då be mig att göra nånting känns rent ut sagt grymt. Jag känner mig tvingad och jag känner mig förvirrad och stressad. Jag glömde bort att be igår. Insåg när klockan var över tolv att jag hade glömt. Vad jag gjorde fram tills dess? Jag har ingen jävla aning! Jag blir sån när jag har ångest. Fattar ni nu? Så nu går jag omkring med ett dåligt samvete för nånting jag faktiskt inte kan rå på! Det ökar bara på ångesten ännu mer.
Del 2: Det känns som att både Linda och Ceriadwen hakade upp sig på själva bedjandet. Det var inte ens det inlägget egentligen gällde, men när vi nu ändå är inne på saken: Jag växte upp med kristendomen. Jag gick på kyrkansbarntimmar när jag var fyra och valde frivilligt att döpas när jag var elva. Jag bad maniskt till gud varenda kväll och fick enorm ångest om jag nånsin glömde det.
När jag började på högstadiet började jag lyssna på Manson och för första gången började jag reflektera över kristendomen. Istället för att bara följa gamla regler började jag dissekera dem och peta fram saker som fick mig att må dåligt. Att be, ger mig fortfarande ångest. För mig har det med kristendomen att göra. Jag är häxa och jag vet att många sådana (säkert de flesta) ägnar sig åt att be, men jag gör det inte, för jag mår inte bra av det. Svårare än så är det ju faktiskt inte. Jag har problem med ångest och undviker då saker som får mig att må dåligt. Punkt.
- - - - -
Det känns som att jag måste förklara mig gällande mitt föregående inlägg, det som handlade om att be. Det kan delas upp i två delar. En del för ångesten och en del för själva bedjandet.
Del 1: Det inlägget främst handlade om var min ångest. En ångest som jag har burit omkring på nästan ständigt de senaste veckorna och att då be mig att göra nånting känns rent ut sagt grymt. Jag känner mig tvingad och jag känner mig förvirrad och stressad. Jag glömde bort att be igår. Insåg när klockan var över tolv att jag hade glömt. Vad jag gjorde fram tills dess? Jag har ingen jävla aning! Jag blir sån när jag har ångest. Fattar ni nu? Så nu går jag omkring med ett dåligt samvete för nånting jag faktiskt inte kan rå på! Det ökar bara på ångesten ännu mer.
Del 2: Det känns som att både Linda och Ceriadwen hakade upp sig på själva bedjandet. Det var inte ens det inlägget egentligen gällde, men när vi nu ändå är inne på saken: Jag växte upp med kristendomen. Jag gick på kyrkansbarntimmar när jag var fyra och valde frivilligt att döpas när jag var elva. Jag bad maniskt till gud varenda kväll och fick enorm ångest om jag nånsin glömde det.
När jag började på högstadiet började jag lyssna på Manson och för första gången började jag reflektera över kristendomen. Istället för att bara följa gamla regler började jag dissekera dem och peta fram saker som fick mig att må dåligt. Att be, ger mig fortfarande ångest. För mig har det med kristendomen att göra. Jag är häxa och jag vet att många sådana (säkert de flesta) ägnar sig åt att be, men jag gör det inte, för jag mår inte bra av det. Svårare än så är det ju faktiskt inte. Jag har problem med ångest och undviker då saker som får mig att må dåligt. Punkt.
Fan då.
Linda skickade ett sms och bad mig vara med på en bön klockan elva ikväll. När jag svarade att det inte kändes som Mana (läs: det känns inte som nånting jag varken vill eller skulle göra) bad hon mig att göra det som en vän. Där satt den. Det känns som ett prov på min vänskap att be mig om det, på det sättet. När jag har ångest har jag väldigt svårt att ta mig för saker. Idag har jag mest läst och försökt städa bort ångesten, men så fort jag får en chans att tänka så är den där igen, lägger sig över mig som en kvävande våldtäktsman.
Så jag sa att jag skulle göra det och samtidigt känner jag en enorm ilska. En ilska för att hon ber mig om en tjänst när hon vet vilken enorm helvetesångest jag har just nu. Samtidigt vill jag göra det för hennes skull. Det är som två sidor som drar i mig. Sidan av ilska som bara vill skita i det hela som en hämnd för hennes frågan (frågan som mest känns som ett tvång). Och så har jag sidan som vill vara en snäll kompis och försöka göra allt jag kan för att klara av den där bönen.
Men bön för mig känns så kristendom och kristendom får mig att må illa och bli förbannad. Det smakar äckligt i munnen.
Så jag sa att jag skulle göra det och samtidigt känner jag en enorm ilska. En ilska för att hon ber mig om en tjänst när hon vet vilken enorm helvetesångest jag har just nu. Samtidigt vill jag göra det för hennes skull. Det är som två sidor som drar i mig. Sidan av ilska som bara vill skita i det hela som en hämnd för hennes frågan (frågan som mest känns som ett tvång). Och så har jag sidan som vill vara en snäll kompis och försöka göra allt jag kan för att klara av den där bönen.
Men bön för mig känns så kristendom och kristendom får mig att må illa och bli förbannad. Det smakar äckligt i munnen.
Mental update
Humör: lite sådär... okej
Självdestruktiva tendenser: små
Ångestskala: jag vet faktiskt inte
Lyckoläsning: lindas bäst/värsta av linda skugge och jenny downhams innan jag dör
Lyckomusik: tystnad i think
Glädjande ting: mina hundar
Planer: läsa och städa
2008
Jag var tvungen att stjäla den här listan från Alice.
1.Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Massor! Bland annat lärde jag mig att bli självständig och inte leva genom en partner. Dels skrev jag färdigt en roman (!!!!!!!) Dels blev jag social som fan. Dels blev jag blond. Dels träffade jag massa underbara människor etcetera.
2.Höll du några av dina nyårslöften?
Jag minns inte vad nyårslöftena var. De står i en gammal dagbok som jag ännu inte vågar läsa i.
3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nope.
4. Dog någon som stod dig nära?
Inte nära egentligen, men en väldigt omtyckt släkting till mig dog. Hon blev 94 eller så. Tyvärr var jag för borta i ångesten över att Syd lämnade mig att jag inte förrän i somras insåg att hon verkligen dött. Hon dog den andra januari.
5.Vilka länder besökte du?
Sverige :P
6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
En replokal.
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Sjunde december <3
8. Vad var din största framgång 2008?
Att jag slutade vara rädd för ensamhet.
9. Största misstaget?
Att sukta efter Syd så länge som jag gjorde.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Hah! Praktiskt taget hela tiden...
11. Bästa köpet?
Mina böcker skulle jag tro.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Böcker.
13.Gjorde någonting dig riktigt glad?
Många saker.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Allt med Hanoi Rocks, Mötley, Guns n Roses och Dangerous toys. Kanske Crashdïet också.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det går inte att jämföra.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Jag vet inte.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Inget.
18. Hur tillbringade/tillbringar du julen 2008?
Hos mina föräldrar.
19. Blev du kär i år?
Yes.
20. Favoritprogram på TV?
Greys!
21. Bästa boken du läst i år?
Jag har läst för många för att kunna skriva ned en som är bäst bara sådär. Får skriva en lista senare.
22. Största musikaliska upptäckten?
80-talet <3
23. Något du önskade dig och fick?
Äklta vänskap, trygghet och kärlek.
24. Något du önskade dig men inte fick?
Börja DBTn.
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Hade fest.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det självklara; mindre ångest och såndär, men jag vill ändå inte se det som nånting negativt. Jag har gått igenom ett helvete under året som gått, men jag har lärt mig så enormt mycket av det och blivit en mycket starkare person.
27.Vad fick dig att må bra?
Mötley, öl och mina sötnosar <3
28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Erica Hahn från Greys, haha.
29. Vem saknade du?
Syd till en början, men fan inte längre.
30. De bästa nya människorna du träffade?
Linda, Ollie, Sofia bla bla bla typ.
1.Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Massor! Bland annat lärde jag mig att bli självständig och inte leva genom en partner. Dels skrev jag färdigt en roman (!!!!!!!) Dels blev jag social som fan. Dels blev jag blond. Dels träffade jag massa underbara människor etcetera.
2.Höll du några av dina nyårslöften?
Jag minns inte vad nyårslöftena var. De står i en gammal dagbok som jag ännu inte vågar läsa i.
3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nope.
4. Dog någon som stod dig nära?
Inte nära egentligen, men en väldigt omtyckt släkting till mig dog. Hon blev 94 eller så. Tyvärr var jag för borta i ångesten över att Syd lämnade mig att jag inte förrän i somras insåg att hon verkligen dött. Hon dog den andra januari.
5.Vilka länder besökte du?
Sverige :P
6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
En replokal.
7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Sjunde december <3
8. Vad var din största framgång 2008?
Att jag slutade vara rädd för ensamhet.
9. Största misstaget?
Att sukta efter Syd så länge som jag gjorde.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Hah! Praktiskt taget hela tiden...
11. Bästa köpet?
Mina böcker skulle jag tro.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Böcker.
13.Gjorde någonting dig riktigt glad?
Många saker.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Allt med Hanoi Rocks, Mötley, Guns n Roses och Dangerous toys. Kanske Crashdïet också.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det går inte att jämföra.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Jag vet inte.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Inget.
18. Hur tillbringade/tillbringar du julen 2008?
Hos mina föräldrar.
19. Blev du kär i år?
Yes.
20. Favoritprogram på TV?
Greys!
21. Bästa boken du läst i år?
Jag har läst för många för att kunna skriva ned en som är bäst bara sådär. Får skriva en lista senare.
22. Största musikaliska upptäckten?
80-talet <3
23. Något du önskade dig och fick?
Äklta vänskap, trygghet och kärlek.
24. Något du önskade dig men inte fick?
Börja DBTn.
25. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Hade fest.
26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det självklara; mindre ångest och såndär, men jag vill ändå inte se det som nånting negativt. Jag har gått igenom ett helvete under året som gått, men jag har lärt mig så enormt mycket av det och blivit en mycket starkare person.
27.Vad fick dig att må bra?
Mötley, öl och mina sötnosar <3
28. Vilken kändis var du mest sugen på?
Erica Hahn från Greys, haha.
29. Vem saknade du?
Syd till en början, men fan inte längre.
30. De bästa nya människorna du träffade?
Linda, Ollie, Sofia bla bla bla typ.
Konflikter
Jag drömmer ofta om konflikter. Inte konflikter med mina vänner, för såna brukar jag övervinna ganska lätt. Konflikterna i mina drömmar är för det mesta med min familj och övriga släkt. Främst mina föräldrar och min bror.
De har alltid varit bra på att tillintetgöra mig. Antagligen inte med flit (nåja, gällande min bror vet jag faktiskt inte om det stämmer. Jag har faktiskt aldrig trott att han verkligen bryr sig om mig), men ändå gör dem det. Ofta blir det konflikter mellan mina föräldrar och mig om just min brorsa. Jag förklarar för en gångs skull hur jag känt mig bortknuffad pga honom och de svarar genast med att säga att jag har fel, de lyssnar inte ens på vad jag har att säga.
I de där drömmarna står jag och skriker och skriker för att få dem att lyssna på mig, men de gör det aldrig. Jag blir desperat, gör alla möjliga dumma och skumma grejer men de reagerar inte alls.
Just därför var det så skönt på julafton när min bror och jag diskuterade Hanoi Rocks. Min bror är smått anti dem, medan jag blir helt lyrisk bara av att tänka på sångaren Mike Monroe.
"De har inte ens samma sångare längre" sa min bror. "Han dog i en bilolycka."
"Nej" svarade jag. "Det var trummisen Razzle som dog, inte Mike."
"Aha."
Jag ville veta om han sett dem live nångång.
"Nej" sa han. "De nya låterna är ändå bara skit."
(Hanoi Rocks tog en flera år lång paus strax efter att Razzle dött i mitten av 80-talet och återupptog det igen i början av 2000-talet).
"Men du tycker ju att people like me är den bästa låten" kontrade jag.
People like me är från skivan Twelve shots on the rocks och släpptes 2003.
"Ja, men det är en gammal låt" svarade min bror.
"Nej, den släpptes 2003."
Jag tror det var första gången nånsin jag vunnit en argumentation mot honom.
Ett problem jag alltid haft med släkten är att de inte tagit mig på allvar. Släkten på mammas sida tar nog inte ens min sjukdom på allvar, men det är ingenting jag orkar bry mig om. Jag har liksom slutat bry mig om det för flera år sedan. Jag orkar inte med fler besvikelser och känslor av att inte betyda nånting.
En gång var jag hemma hos mormor tillsammans med mina föräldrar och min moster och morbror. Mormor fyllde år och hade köpt smörgåstårta. Eftersom jag då var vegetarian hade hon köpt en stor vanlig smörgåstårta och en liten vegetarisk till mig.
Medan vi åt fnissade min moster lite åt mig och sa: "Äter du inte ens räkor?"
För henne tycktes det helt absurt att jag kunde bry mig om små räkor, och hennes dotter, som ju var och fortfarande är vegetarian, åt fortfarande fisk och skaldjur (själv tycker jag inte att dessa människor har någon som helst rätt att kalla sig för vegetarianer).
"Ja, det är synd om dem också" sa jag.
På nåt sätt kom vi in på fiskar och jag berättade vad jag hade läst, att fiskar känner en människoliknande ångest när de fastnar i en krok.
På detta fick jag bara ett skratt som svar och blickar som smått himlade med ögonen och alldeles tydligt visade att jag inte togs på allvar.
När jag var runt sjutton var jag hemma hos Bexx och hennes familj på nån stor fest. Jag hade nitpaj, rosa kängor, trasiga jeans, bandtröja och grönt hår och Bexx farmor stoppade mig utanför ladan där festen hölls.
"Du tror väl inte att du kommer se ut sådär om tio år?" sa hon och skrattade lite. "Du kommer se tillbaks på det här och undra vad du höll på med."
Sådär var folk ofta mot mig under de åren jag såg ut ungefär sådär. Det jag undrar är varför i helvete skall ni kasta på mig era åsikter? Dessutom, Bexx farmor ser ju knappast själv likadan ut idag som hon gjorde för tio år sedan.
Det finns så många situationer jag kan ta upp, jag är fylld med dem, men jag orkar inte tänka. Jag är bara så trött på det här och de senaste åren har jag verkligen kämpat emot det. Jag har slutat vara den snälla, tysta lilla musen som aldrig säger ett upprörande ord, och istället framföra min åsikt. Det har som vana att sluta i bråk. Folk har aldrig gillat mina åsikter. Det är bara att ta min högstadietid som exempel; då jag dagligen fick höra att jag var dum i huvudet som dyrkade Manson och tyckte att han var vackrast i världen. Mina vänner kom inte ens till mitt försvar. En av dem, E, tog till och med deras parti ganska ofta.
De har alltid varit bra på att tillintetgöra mig. Antagligen inte med flit (nåja, gällande min bror vet jag faktiskt inte om det stämmer. Jag har faktiskt aldrig trott att han verkligen bryr sig om mig), men ändå gör dem det. Ofta blir det konflikter mellan mina föräldrar och mig om just min brorsa. Jag förklarar för en gångs skull hur jag känt mig bortknuffad pga honom och de svarar genast med att säga att jag har fel, de lyssnar inte ens på vad jag har att säga.
I de där drömmarna står jag och skriker och skriker för att få dem att lyssna på mig, men de gör det aldrig. Jag blir desperat, gör alla möjliga dumma och skumma grejer men de reagerar inte alls.
Just därför var det så skönt på julafton när min bror och jag diskuterade Hanoi Rocks. Min bror är smått anti dem, medan jag blir helt lyrisk bara av att tänka på sångaren Mike Monroe.
"De har inte ens samma sångare längre" sa min bror. "Han dog i en bilolycka."
"Nej" svarade jag. "Det var trummisen Razzle som dog, inte Mike."
"Aha."
Jag ville veta om han sett dem live nångång.
"Nej" sa han. "De nya låterna är ändå bara skit."
(Hanoi Rocks tog en flera år lång paus strax efter att Razzle dött i mitten av 80-talet och återupptog det igen i början av 2000-talet).
"Men du tycker ju att people like me är den bästa låten" kontrade jag.
People like me är från skivan Twelve shots on the rocks och släpptes 2003.
"Ja, men det är en gammal låt" svarade min bror.
"Nej, den släpptes 2003."
Jag tror det var första gången nånsin jag vunnit en argumentation mot honom.
Ett problem jag alltid haft med släkten är att de inte tagit mig på allvar. Släkten på mammas sida tar nog inte ens min sjukdom på allvar, men det är ingenting jag orkar bry mig om. Jag har liksom slutat bry mig om det för flera år sedan. Jag orkar inte med fler besvikelser och känslor av att inte betyda nånting.
En gång var jag hemma hos mormor tillsammans med mina föräldrar och min moster och morbror. Mormor fyllde år och hade köpt smörgåstårta. Eftersom jag då var vegetarian hade hon köpt en stor vanlig smörgåstårta och en liten vegetarisk till mig.
Medan vi åt fnissade min moster lite åt mig och sa: "Äter du inte ens räkor?"
För henne tycktes det helt absurt att jag kunde bry mig om små räkor, och hennes dotter, som ju var och fortfarande är vegetarian, åt fortfarande fisk och skaldjur (själv tycker jag inte att dessa människor har någon som helst rätt att kalla sig för vegetarianer).
"Ja, det är synd om dem också" sa jag.
På nåt sätt kom vi in på fiskar och jag berättade vad jag hade läst, att fiskar känner en människoliknande ångest när de fastnar i en krok.
På detta fick jag bara ett skratt som svar och blickar som smått himlade med ögonen och alldeles tydligt visade att jag inte togs på allvar.
När jag var runt sjutton var jag hemma hos Bexx och hennes familj på nån stor fest. Jag hade nitpaj, rosa kängor, trasiga jeans, bandtröja och grönt hår och Bexx farmor stoppade mig utanför ladan där festen hölls.
"Du tror väl inte att du kommer se ut sådär om tio år?" sa hon och skrattade lite. "Du kommer se tillbaks på det här och undra vad du höll på med."
Sådär var folk ofta mot mig under de åren jag såg ut ungefär sådär. Det jag undrar är varför i helvete skall ni kasta på mig era åsikter? Dessutom, Bexx farmor ser ju knappast själv likadan ut idag som hon gjorde för tio år sedan.
Det finns så många situationer jag kan ta upp, jag är fylld med dem, men jag orkar inte tänka. Jag är bara så trött på det här och de senaste åren har jag verkligen kämpat emot det. Jag har slutat vara den snälla, tysta lilla musen som aldrig säger ett upprörande ord, och istället framföra min åsikt. Det har som vana att sluta i bråk. Folk har aldrig gillat mina åsikter. Det är bara att ta min högstadietid som exempel; då jag dagligen fick höra att jag var dum i huvudet som dyrkade Manson och tyckte att han var vackrast i världen. Mina vänner kom inte ens till mitt försvar. En av dem, E, tog till och med deras parti ganska ofta.
Jag är ett skal utan känslor
Jag vet inte hur jag mår. Det känns inte som att jag är levande. Att jag bara går runt med ett skal, men att folk tror att det finns nånting där innanför. Jag känner nästan ingenting heller. Det får jag dåligt samvete för. Jag borde ha känslor, känna massa saker, ta vara på livet. Inte bara gå omkring såhär och vänta på bättre dagar.
Jag är fortfarande nervös inför nyår. Jag har talat med Linda så hon skall hjälpa mig, se till att det inte går överstyr eller nånting. Bexx vill att jag ska ha en jättefest med massor av människor. Dels får det inte plats, dels har jag två hundar att ta hänsyn till och dels hatar jag att ha massa främlingar här som jag inte har nån koll på. Mitt hem är mitt revir. Folk som kommer hit skall vara jävligt försiktiga.
Mest rädd är jag för att Bexx småkompisar skall komma hit. Småbrudar som drar med sig massa kåta tonårskillar och som super sig fulla och blir allmänt odrägliga och jobbiga. Och så är jag rädd för att inte kunna hålla käften om vad jag tycker om vissa av dem, deras sätt att behandla Bexx. Egentligen inte rädd för just det, för jag skulle gladeligen förklara för dem hur mycket jag föraktar dem och att jag kommer strimla dem ifall de så mycket som ger Bexx ett litet blåmärke, fysiskt eller psykiskt.
Nej, det är inte det som skrämmer mig, utan vetskapen om att Bexx aldrig skulle förlåta mig. Då skulle jag tappa en så stor del av mig själv, av mitt liv, att det skulle bli ännu kämpigare att komma vidare.
Jag är fortfarande nervös inför nyår. Jag har talat med Linda så hon skall hjälpa mig, se till att det inte går överstyr eller nånting. Bexx vill att jag ska ha en jättefest med massor av människor. Dels får det inte plats, dels har jag två hundar att ta hänsyn till och dels hatar jag att ha massa främlingar här som jag inte har nån koll på. Mitt hem är mitt revir. Folk som kommer hit skall vara jävligt försiktiga.
Mest rädd är jag för att Bexx småkompisar skall komma hit. Småbrudar som drar med sig massa kåta tonårskillar och som super sig fulla och blir allmänt odrägliga och jobbiga. Och så är jag rädd för att inte kunna hålla käften om vad jag tycker om vissa av dem, deras sätt att behandla Bexx. Egentligen inte rädd för just det, för jag skulle gladeligen förklara för dem hur mycket jag föraktar dem och att jag kommer strimla dem ifall de så mycket som ger Bexx ett litet blåmärke, fysiskt eller psykiskt.
Nej, det är inte det som skrämmer mig, utan vetskapen om att Bexx aldrig skulle förlåta mig. Då skulle jag tappa en så stor del av mig själv, av mitt liv, att det skulle bli ännu kämpigare att komma vidare.
Mental update
Humör: låg, men hoppfull
Självdestruktiva tendenser: de finns helt klart där, men inte så starka
Ångestskala: 6 av 10 kanske
Lyckoläsning: som jag vill vara - katarina von bredow. en förbannat bra ungdomsbok om en femtonåring som blir gravid.
Lyckomusik: placebo
Glädjande ting: alla mina underbara julklappsböcker
Planer: läsa och övervinna den värsta ångesten. dagarna med bex har stärkt mig mycket.
Vilse bland speglingar
Igår läste jag ut en av böckerna jag fått i julklapp; Vilse bland speglingar - borderline sett inifrån av Richard A. Moskovitz. Samtidigt som det är en väldigt tung bok att läsa om ett tungt ämne, så har den redan gett mig så mycket. Framförallt hopp om framtiden. Det är en perfekt bok för anhöriga till borderlinepersoner att läsa. Jag kommer tvinga alla som påstår att de bryr sig om mig att läsa den. Främst för deras egen skull, men också mycket för min egen. De kommer få en helt annan förståelse. Linda skall läsa den först och sen har mamma sagt att hon vill läsa den. Det kommer bli intressant att höra deras reaktioner - speciellt Lindas. Mamma är ju redan så insatt efter sina många DBT-möten.
Mental update
Humör: rädd
Självdestruktiva tendenser: väldigt, väldigt starka
Ångestskala: hög som fan
Lyckoläsning: nånting
Lyckomusik: placebo
Glädjande ting: bexx är här
Planer: som igår; överleva en stund till
Jag förstår inte
Jag tog nyss sobril och svalde ned med vin. Rött, ganska äckligt vin, men jag behöver det. Ångesten ger sig inte. Tankarna maler på om nyår och jag blir bara mer och mer rädd. Förstår inte varför. Jag har ju sett fram emot det så länge. Att överleva känns som det svåraste jag någonsin åtagit mig. Det är skönt att halvan är här. Vi spelar fia med knuff och skriver sanning eller konka-lappar och för en stund försvinner jag bort från ångesten och klarar av att andas.
Det går bra
Jag mår ganska okej just nu. Bexx och jag fjortisfnittrar och skriver sanning eller konka-kort till nyår. Jag var på väg att få ångest förut, men det gick över när vi spelade Fia med knuff. Jag vann båda gångerna. Älskar att spela spel när jag vinner :P
Just nu lyssnar jag på Mötley och längtar efter Sofia. Skall snart fortsätta med korten, men Bexx måste bara skita klart först. Hon är så jävla seg ibland!
Just nu lyssnar jag på Mötley och längtar efter Sofia. Skall snart fortsätta med korten, men Bexx måste bara skita klart först. Hon är så jävla seg ibland!
2008 - sammanfattning maj
I maj blev jag kär i Mike Monroe. Och det var också i maj jag träffade S för första gången <3 och så började jag umgås med Linda <3
Jag fortsatte att ha kul med mina vänner och mitt liv började bli riktigt socialt, men samtidigt började jag gå ned mig igen. Jag lyckades fota Bexx medan hon sov =D Månadens höjdpunkt typ :P
Spenderade en hel del tid vid mina föräldrars husvagn i Hästhagen. Hundarna älskar att vara där. 
Tugg, tugg
Mycket tid spenderades också ute på balkongen och väldigt ofta med Bexx, som var skoltrött som fan och skolkade en hel del :P
Så jävla söt!
Gömde mig ofta under min solhatt och låtsades existera
Bexx klädde upp sig inför ett möte med några rockers :P 
Min viktnedgång fortsatte
Mental update
Humör: Icke existerande
Självdestruktiva tendenser: Starka
Ångestskala: alldeles för hög
Lyckoläsning: julklappsböckerna
Lyckomusik: tystnad
Glädjande ting: böckerna
Planer: överleva en stund till
Halvan och jag
Bexx kommer hit sen. När jag mår dåligt är hon den enda jag klarar av att träffa. Jag känner ingen som helst press från henne. Jag kan ligga nedbäddad i sängen och läsa utan att hon får tråkigt och börjar gnälla. Dessutom är hon väldigt bra på att muntra upp mig. Jag kallar henne för halvan, just för att hon är min andra halva, och det är ingenting jag bara säger. Detta, att hon är den enda jag klarar av när jag simmar omkring på botten i glasburken, är ett stort tecken på det.
Jag vill vara ensam
Jag vill inte träffa nån. Jag vill vara ensam. Själv med mina hundar som aldrig kräver nånting av mig. Som alltid älskar mig och finns där och ger mig av sin kärlek hur värdelös jag än är. Jag vill slippa människor och vara ensam med mina hundar och bara läsa och skriva.
Jag känner en skräck inför nyår. Förut såg jag så enormt mycket fram emot det. Just nu känns det bara jobbigt. Speciellt om Bexx småkompisar skulle dyka upp. Helst sitter jag i ett hörn med min flaska jack daniels och lyssnar på mötley och bara existerar inne i mig själv. Det känns som att jag har så mycket krav på mig. Krav på att festen blir kul, krav på att det är fint här och krav på att själv vara fin. Perfekt.
Jag vill inte.
Människor suger ur min lilla energi jag har förvarad i kroppen. De kräver saker av mig. Att jag skall ställa upp när de mår dåligt och visa hur mycket jag uppskattar dem. Hur ska det gå till när jag knappt är medveten om vad som pågår runtomkring mig? Jag kan ju inte ens uppskatta mig själv.
Jag vill vara ensam. Ensam med hundarna och läsa. Hundarna kommer alltid älska mig.
Jag känner en skräck inför nyår. Förut såg jag så enormt mycket fram emot det. Just nu känns det bara jobbigt. Speciellt om Bexx småkompisar skulle dyka upp. Helst sitter jag i ett hörn med min flaska jack daniels och lyssnar på mötley och bara existerar inne i mig själv. Det känns som att jag har så mycket krav på mig. Krav på att festen blir kul, krav på att det är fint här och krav på att själv vara fin. Perfekt.
Jag vill inte.
Människor suger ur min lilla energi jag har förvarad i kroppen. De kräver saker av mig. Att jag skall ställa upp när de mår dåligt och visa hur mycket jag uppskattar dem. Hur ska det gå till när jag knappt är medveten om vad som pågår runtomkring mig? Jag kan ju inte ens uppskatta mig själv.
Jag vill vara ensam. Ensam med hundarna och läsa. Hundarna kommer alltid älska mig.
The minute of decay
Jag är helt off idag. Kan inte tänka, inte existera. Inatt drömde jag hemska mardrömmar och fantiserade om att ta livet av mig. Enorm ångest. Enorm... icke existens. Jag vet fan inte ens vad jag skall skriva. Det känns som att det pågår massa saker under huden på mig. Jag vill ta en kniv, öppna upp skiten och bara låta det välla ut. Det här som gör mig så kall och anti. Hatisk. Jag vill inte ens fira nyår längre. Det slog till bara sådär.
Julafton
Jag är hemma hos mamma och pappa nu. Har glott på Kalle Anka, orkar inte se resten som är kvar. Mamma och pappa är ute med hundarna nu och jag har suttit och klämt på paket. Brorsan kommer vid halv fem och då blir det äntligen mat och sedan paketöppning. Underbart!
Ska slå mig ned i soffan nu och läsa i en av pappas böcker - en biografi över Rolling Stones. God Jul på er!
Skum dag
Jag har en Chup i knäet <3
- - - - -
Det är en skum dag idag. Bexx och jag somnade inte förrän vid åtta imorse. När Linda drog till jobbet vid fem ignorerade hon mig när jag sa nånting till henne och av mig förintande blickar.
Hela kroppen är sådär... darrig. Overklighetskänslor. Har tagit underbar sobril och snart ska jag bädda ned mig i sängen med bebisen och glo på film och mysa. Sånt som är bra när jag mår såhär och hör röster som inte kommer från folk i min närhet.
- - - - -
The nervous systems down, the nervous systems down
I know
I can never get out of here
I don't want to just float in fear
A dead astronaut in space
- - - - -
Det är en skum dag idag. Bexx och jag somnade inte förrän vid åtta imorse. När Linda drog till jobbet vid fem ignorerade hon mig när jag sa nånting till henne och av mig förintande blickar.
Hela kroppen är sådär... darrig. Overklighetskänslor. Har tagit underbar sobril och snart ska jag bädda ned mig i sängen med bebisen och glo på film och mysa. Sånt som är bra när jag mår såhär och hör röster som inte kommer från folk i min närhet.
- - - - -
The nervous systems down, the nervous systems down
I know
I can never get out of here
I don't want to just float in fear
A dead astronaut in space
Men seriöst!
Läser massa bokbloggar som tycker det är synd att Horace Engdal avgår som sekreterare eller vad sjutton det nu är han är. Seriöst hurrni! Är det trist? Verkligen? Haha. Jag bara skrattar. Horace som är så jävla torr! Supertorr. Fast jag är ju inget fan av novelskiten överhuvudtaget så det kanske inte är så konsigt. Men ändå. Horace! Tråkigare jävel får man leta efter.
2008 - sammanfattning april
April funkade överlag bra. Jag fortsatte min inbillning av att ha kommit över Syd fastän jag inombords inte kunde släppa taget. Jag kunde helt enkelt inte acceptera det. Tyckte att jag borde ha kommit över honom på en gång, så istället för att verkligen bearbeta vad som hänt låtsades jag om att ingenting var fel. Det visade sig vara allt annat än bra.
BFF's? *fjortisfniss*
- - - - -
Bexx och jag dansade lite. Det var nog samma gång som jag tappade kameran i golvet så skiten gick sönder. Uhgg!
Så jävla fin bild!
Bästa bilden nånsin tror jag.
Kami var ju tvungen att få vara med i dansandet.
Haha
Jag älskar dem här bilderna.
- - - - -
Jag färgade håret svart igen.
- - - - -
Frida tvingades stå ut med mitt sminkande. Ja, jag fick henne att likna en fransk hora, men en väldigt söt sådan!
- - - - -
Istället för att gå på förfest med sina vänner kom Bexx hem till mig så jag kunde sminka henne innan hon skulle dra iväg till Kumla och festa röven av sig. Ibland är hon jävligt skum, jag vet.
Supersöt!
Looks just like a doll
- - - - -
Mycket tid spenderades ute på balkongen.
Vi är så snygga!
Kami älskade vädret
Redan då kunde Bexx vara ett drygt jävla fanskap mot mig.
- - - - -
Ja, vad ska jag säga? Jag kämpade på i alla fall.
- - - - -
Satt mycket ute på balkongen och läste.
Hundarna älskade det lika mycket som jag.
2008 - sammanfattning mars
Mars var en ganska kul månad. Jag var övertygad om att jag var över Syd och lekte runt i min inbillning, hade kul med mina vänner och sobrilade bort den värsta ångesten.
Viktnedgången fortsatte och för första gången nånsin började jag gilla min egen kropp.
- - - - -
Bexx och jag hade en såntdär underbar fotosession igen. Hon provade massa av mina kläder och jag fotade.
Och så provade jag hennes byxor som jag nästan fick på mig. (Bexx, var sjutton är de där byxorna? JAG VILL LÅNA! (läs: sno).
Dollface.
Snygg röv som fäen också, right? <3
- - - - -
En kväll kom Bexx och hennes kompis Jessica förbi när jag och Frida hade myskväll. Jessica och Bexx strippade för oss till en Nine inch nails-låt och sen spelade vi Kärleksspelet som slutade med massa hångel och nakna kroppar (OBS! jag gjorde fan ingenting med bexx, okej? Inget med Fridusen heller för den delen).
Jessica, Frida och en nyfiken Kiba.
- - - - -
En kväll bestämde sig Ollonet för att pröva sina sminkkunskaper och självfallet blev jag det självklara testdjuret.
Såklart ville han ju ha lite smink själv :P
Se så vacker jag var ;D
Viktnedgången fortsatte och för första gången nånsin började jag gilla min egen kropp.
- - - - -
Bexx och jag hade en såntdär underbar fotosession igen. Hon provade massa av mina kläder och jag fotade.
Och så provade jag hennes byxor som jag nästan fick på mig. (Bexx, var sjutton är de där byxorna? JAG VILL LÅNA! (läs: sno).
Dollface.
Snygg röv som fäen också, right? <3
- - - - -
En kväll kom Bexx och hennes kompis Jessica förbi när jag och Frida hade myskväll. Jessica och Bexx strippade för oss till en Nine inch nails-låt och sen spelade vi Kärleksspelet som slutade med massa hångel och nakna kroppar (OBS! jag gjorde fan ingenting med bexx, okej? Inget med Fridusen heller för den delen).
Jessica, Frida och en nyfiken Kiba.
- - - - -
En kväll bestämde sig Ollonet för att pröva sina sminkkunskaper och självfallet blev jag det självklara testdjuret.
Såklart ville han ju ha lite smink själv :P
Se så vacker jag var ;D
Mental update
Humör: Lite fnittrig sådär.
Självdestruktiva tendenser: Inga
Ångestskala: två, tre kanske
Lyckoläsning: Ska läsa klart Maise Dobbs-boken idag
Lyckomusik: Julmusik =D
Glädjande ting: Jag har världens bästa vänner och flickvän ♥
Planer: Gör klart Linxxas present som inte är färdig än och sedan se klart att i alla fall nästan bli klar med Leticicas. Sen har jag nog bara mammas julklapp kvar =D
I can't say no to you
Jag har haft en helt underbar dag med S. Hon kom hit vid halv ett så jag fick skynda mig att bada och fixa till mig lite innan hon anlände. Hann inte sminka mig och gick omkring i morgonrock när hon kom.
Vi glodde på Sunes jul och har myst och bara haft det verkligt underbart. Jag trodde aldrig jag skulle kunna känna såhär igen. Jag mår så bra. Känner mig trygg i hennes famn. Lugn. Och jag saknar henne redan, men hon kommer tillbaks på måndag och då sover hon över så jag kan nog överleva tills dess ;)
Vi glodde på Sunes jul och har myst och bara haft det verkligt underbart. Jag trodde aldrig jag skulle kunna känna såhär igen. Jag mår så bra. Känner mig trygg i hennes famn. Lugn. Och jag saknar henne redan, men hon kommer tillbaks på måndag och då sover hon över så jag kan nog överleva tills dess ;)
En sak
Jag har världens bästa flickvän faktiskt ♥
It's just me and you diary
welcome to my life
Spelar Sanning eller konka med S på msn. Skulle vilja sova, men jag vet att jag inte kan. Det suger kukröv. Nästa gång jag träffar överläkare F ska jag be om starka jävla sömntabletter så jag slipper den här skiten. Jag orkar fan inte. Är trött hela jävla dagarna för att jag sover skit under nätterna och sen lagom tills det är dags att sova igen blir jag pigg.
- - - - -
Jag har ångest.
- - - - -
Linda gick in och lade sig i soffan i teverummet. Hon hade släckt och lagt sig skönt och då tändes ljusstaken i fönstret. Nyss började ljusstaken här blinka. Besök igen?
- - - - -
How the hell am I still alive?
Spelar Sanning eller konka med S på msn. Skulle vilja sova, men jag vet att jag inte kan. Det suger kukröv. Nästa gång jag träffar överläkare F ska jag be om starka jävla sömntabletter så jag slipper den här skiten. Jag orkar fan inte. Är trött hela jävla dagarna för att jag sover skit under nätterna och sen lagom tills det är dags att sova igen blir jag pigg.
- - - - -
Jag har ångest.
- - - - -
Linda gick in och lade sig i soffan i teverummet. Hon hade släckt och lagt sig skönt och då tändes ljusstaken i fönstret. Nyss började ljusstaken här blinka. Besök igen?
- - - - -
How the hell am I still alive?
Just go fuck yourself, okay?
Gå inte in och kolla i min jävla bilddagbok! Spana in om jag är bättre än dig eller? Hah! Du läser säkert min blogg också. Gahg! Ilskan är tillbaks igen. Det kom fort. Så som känslorna brukar göra för mig.
Jag var på väg att skriva ett mejl. Hotmejl. Men Linda stoppade mig. Tyckte att det vore dumt, att det skulle skada andra. Men kom fan inte in i mitt jävla revir för helvete!!
Jag är så jävla pissed.
Jag var på väg att skriva ett mejl. Hotmejl. Men Linda stoppade mig. Tyckte att det vore dumt, att det skulle skada andra. Men kom fan inte in i mitt jävla revir för helvete!!
Jag är så jävla pissed.
Underbara Mana
Jag spelar Fia med knuff på internet. Det är vad jag spenderat de senaste kvällarna med att göra. Bra bra.
- - - - -
Ilskan är ganska låg just nu. Linda började må dåligt och det var precis vad som behövdes för att få min fokusering att lämna ilskan och föraktet.
Linda var så förvånad.
"Jag har aldrig sett dig sånhär förut" sa hon och kunde inte låta bli att fnissa lite medan jag stod och gormade framför datorn.
Jag var rasande. Muttrade på om Syd och Malin och gormade, gormade, gormade.
Linda säger att jag är arg på mig själv. Det är jag inte. Just nu känner jag mig faktiskt väldigt tillfreds med mig själv. Jag känner mig upphöjd. Som att jag har en stor makt och kan göra och få precis som jag vill.
"Jag har sett dig rasande förut" sa Linda, "men det var annorlunda den här gången."
"Hur då?"
"Du var så inne... i dig själv."
"Inne i mig själv?"
Fniss. "Ja, men det är svårt att förklara."
- - - - -
Ilskan är ganska låg just nu. Linda började må dåligt och det var precis vad som behövdes för att få min fokusering att lämna ilskan och föraktet.
Linda var så förvånad.
"Jag har aldrig sett dig sånhär förut" sa hon och kunde inte låta bli att fnissa lite medan jag stod och gormade framför datorn.
Jag var rasande. Muttrade på om Syd och Malin och gormade, gormade, gormade.
Linda säger att jag är arg på mig själv. Det är jag inte. Just nu känner jag mig faktiskt väldigt tillfreds med mig själv. Jag känner mig upphöjd. Som att jag har en stor makt och kan göra och få precis som jag vill.
"Jag har sett dig rasande förut" sa Linda, "men det var annorlunda den här gången."
"Hur då?"
"Du var så inne... i dig själv."
"Inne i mig själv?"
Fniss. "Ja, men det är svårt att förklara."
Blackie Lawless ♥
Linda och jag var ute med hundarna på promenad. Jag var lite sådär småbutter och jävlig och mordhotade människorna vi stötte på. Så började hon sjunga på Wild child och jävel vad glad jag blev då. Så njut då för fan!
Back off bitch
Det här suger ju. Det är en dum idé att göra mig arg, okej? Och en ännu dummare idé att försöka ta vad som är mitt.
Back off, back off bitch
Down in the gutter dyin' in the ditch
You better back off, back off bitch
Face of an angel with the love of a witch
Back off, back off bitch
Back off, back off bitch
Mental update
Humör: Smågrinig.
Självdestruktiva tendenser: För grinig, för trött.
Ångestskala: Vet inte
Lyckoläsning: Ska läsa klart Bra gift av Doris Lessing idag ♥
Lyckomusik: Hanoi Rocks
Glädjande ting: Linda kommer hit efter jobbet och sover kvar ♥
Planer: Läsa och fortsätta med julklapparna.
Mental update
Humör: Trött. Huvudvärk. Måste fixa kaffe.
Självdestruktiva tendenser: Inga
Ångestskala: Vet inte
Lyckoläsning: Hinner antagligen inte läsa nåt idag, men om jag har tur blir det tid för Martha Quest och bok nummer två i Doris Lessings Krigets Barn-serie ikväll <3
Lyckomusik: Julmusik (eller wasp :P)
Glädjande ting: Uhg?
Planer: Städa.
- Diskbänken √
- Dammsuga hela lägenheten √
- Skura hela lägenheten √
- Städa skrivbordet
- Ta bort alla kläder från golvet √
- Hallen √
- Skura badkar, handfat och toa √
- Ta bort alla kläder och annan skit från badrummet √
- Städa i teverummet √
- Städa i sovrumsfönstret √
UuuhHHggGG!!
Jag ska städa idag. Har bestämt att jag ska vara duktig och få bort all jävla skit. Ska slå på massa julmusik och försöka inbilla mig att julkänslorna får mig att orka städa mer. Får se hur länge jag orkar lyssna på julmusiken innan jag bryter ihop av äckel och ångest och slår på Exploited eller nåt istället.
Well, well. Avslutar detta inlägg med ett mycket fint sms jag fick av S för en stund sen ;)
Jag är inte bög och inte hög
om jag jämt skulle vara hög
så skulle jag kanske snart vara död.
Haha fråga inte
Well, well. Avslutar detta inlägg med ett mycket fint sms jag fick av S för en stund sen ;)
Jag är inte bög och inte hög
om jag jämt skulle vara hög
så skulle jag kanske snart vara död.
Haha fråga inte
2008 - sammanfattning februari
Februari var inte speciellt händelserik. Jag kämpade på med att komma över Syd och ganska ofta inbillade jag mig också att jag faktiskt var det.
Februari var dock månaden jag och Frida träffades igen efter väldigt, väldigt lång tid. Vi satt på balkongen, på natten, med täcken och vin och bara pratade och uppdaterade varann om våra liv. Det var underbart och precis vad jag behövde just då.
Februari var dock månaden jag och Frida träffades igen efter väldigt, väldigt lång tid. Vi satt på balkongen, på natten, med täcken och vin och bara pratade och uppdaterade varann om våra liv. Det var underbart och precis vad jag behövde just då.
2008 - sammanfattning januari
Januari:
- Jag började rasa i vikt då jag slutade äta efter uppbrottet och sedan började med GI.
Bexx var lite småkär i mitt ex Rickard ;P
Anledningen till att jag ens publicerar denna bild är att jag vet att det kommer glädja Bexx :P
Redan då var hon lik Mike. Och jag, jaa... vad finns att säga? Det syns på mig hur skit jag faktiskt mådde.
En juckande Bexx :P
Jag drack vin för att ta bort udden av känslorna. Fet som ett aber var jag också.
Bexx underbara, enorma hår. I MISS IT!!
Vissa dagar orkade jag faktiskt anstränga mig för att inte se lika förmultnad ut på utsidan som jag var på insidan.
Bexx leker schampoo-reklam. Eller?
ROCK N ROLL FFS!!
Jag tog kort på viktskillnaden.
Sminkhorade mig och försökte inbilla mig att jag inte saknade kinesfanskapet.
Kärlek. Trygg kärlek.
Well, well...
Jag fick sminka Bexx och fixa hennes hår. Då tyckte jag det var skitsnyggt, idag är jag dock inte lika nöjd. Bexx är dock lika söt som alltid.
- Jag var helt förstörd efter att Syd lämnat mig för Malin, men Bexx fanns där och ställde upp för mig mer än någon annan någonsin gjort tidigare.
- Jag fick kontakt med Ollonet på spraydate ( det var han som skrev till mig först. Viktigt, viktigt :P)- Jag började rasa i vikt då jag slutade äta efter uppbrottet och sedan började med GI.
Bexx var lite småkär i mitt ex Rickard ;P
Anledningen till att jag ens publicerar denna bild är att jag vet att det kommer glädja Bexx :P
Redan då var hon lik Mike. Och jag, jaa... vad finns att säga? Det syns på mig hur skit jag faktiskt mådde.
En juckande Bexx :P
Jag drack vin för att ta bort udden av känslorna. Fet som ett aber var jag också.
Bexx underbara, enorma hår. I MISS IT!!
Vissa dagar orkade jag faktiskt anstränga mig för att inte se lika förmultnad ut på utsidan som jag var på insidan.
Bexx leker schampoo-reklam. Eller?
ROCK N ROLL FFS!!
Jag tog kort på viktskillnaden.
Sminkhorade mig och försökte inbilla mig att jag inte saknade kinesfanskapet.
Kärlek. Trygg kärlek.
Well, well...
Jag fick sminka Bexx och fixa hennes hår. Då tyckte jag det var skitsnyggt, idag är jag dock inte lika nöjd. Bexx är dock lika söt som alltid.
GRATTIS!
Frida och Marcus har förlovat sig. Nu är det verkligen FRICUS. Gratts fan! Jag är sååå jävla glad för eran skull! =D=D ♥
Allt i livet är ett spel
Nu sitter jag och hånler. Hånler åt ur de kollar in mig. Ska ni se om jag duger? Det syns nog inte på bilder faktiskt. Fast kanske ni nosar runt lite i min blogg också? Ja, här finns ju sannerligen information att lapa i sig. Jag tänker inte inbilla mig att ni hatar mig och även om ni nu skulle hata mig så kan jag bara rycka på axlarna och fejka medlidande. Det är ju ändå jag som har vunnit. Jag fick förstapriset. Jag kommer först. Hur mycket ni än vill att det inte ska vara så, så är det precis så det är.
Mana vann.
Mana vann.
Obehag
Just nu känner jag en rädsla för mig själv. Det är nånting som ligger och gror under ytan, men jag vet inte vad. Som att en explosion närmar sig, en explosion då jag tappar all kontroll.
Fan, jag vet inte. Jag är bara rädd.
Fast ändå inte.
Fan, jag vet inte. Jag är bara rädd.
Fast ändå inte.
Mental update
Humör: Föraktfull, speciellt mot mig själv. Känns som jag skall flippa ur vilken sekund som helst.
Självdestruktiva tendenser: Höga.
Ångestskala: Jag vet inte. Jag har ingen jävla aning.
Lyckoläsning: Jag vill inte. Vill inte!
Lyckomusik: Tystnad
Glädjande ting: Jag vet inte
Planer: Jag vet inte. Jag vet fan inte.
Mitt hjärta brister
Jag har bara ett tiotal sidor kvar i boken Marley och jag - livet och kärleken med världens värsta hund. Jag klarar inte av att läsa resten, att läsa slutet. Jag kan läsa böcker om barn och vuxna som lemlästas och plågas på de mest horribla sätt och inte så mycket som höja på ögonbrynen. Jag kan se såna filmer, jag kan läsa såna nyheter. Men när det kommer till hundar som plågas eller dör, då brister mitt inre. Sidorna som är kvar av boken är sidorna som handlar om hans död. Att läsa om hur Marley åldrats och knappt tar sig uppför trappan för att sova hos sin familj krossar mitt hjärta, det krossar mig. Att då läsa om hans död - det känns helt enkelt otänkbart.
Åh, underbara Marley! Jag hoppas så innerligt att du har det bra var du nu än är.
Onda bekännelser
Ibland känner jag ett sånt starkt förakt för mig själv att det känns som att jag skall explodera. Tillfredsställelsen jag känt över mig själv bara sekunder tidigare är plötsligt borta och det enda jag kan tänka på är hur jag kan skada mig själv på värsta, mest destruktiva sätt.
Jag stod i köket och fixade mackor när självföraktet plötsligt small till.
I want to slice myself apart.
Jag blir kallsvettig, föraktfull. Illamående. Vill karva i mig själv och göra min kropp så motbjudande att ingen nånsin vill komma mig nära igen. Föraktet får mig att känna att jag inte förtjänar äkta vänner, glädje, omtanke, kärlek. Allt sånt. Jag ser allt jag gör med de mörka glasögonen och vill bara få ett slut på min egen existens.
Jag vet att jag är ond. Jag gör dumma saker och när självföraktet tar över så blir jag hatisk pga det. De stunder jag är mer tillfreds med mig själv kan jag faktiskt le åt alla elaka saker jag gör mot andra människor. Jag ler när jag sitter i köket, framför symaskinen och tänker på hur jag använder andra människor som marionetter, för att få precis vad jag vill ha. Jag njuter.
Jag försöker inte vara god. Det var länge sedan jag slutade med det, för varje gång jag gjorde nånting ont slog jag bara ned på mig själv. Så mycket som jag gör varenda gång självföraktet tar över min mentala status. Jag pallade inte det.
När jag berättar för människor att jag är ond brukar de nästan alltid säga emot mig. Säga att jag överdriver, att jag inbillar mig, men att jag faktiskt kan njuta av att manipulera folk som står mig nära bevisar väl ändå att jag knappast är god?
Hundarna. Hundarna är de enda jag aldrig skulle vilja manipulera. Det skulle troligtvis inte ens gå. Den kärlek jag känner för mina hundar är så stark att jag emellanåt ligger förtvivlat gråtandes i sängen av rädsla för att inte vara god nog åt dem och av rädsla för att förlora dem. En sån förlust skulle jag inte klara av. Det är det värsta tänkbara. Mina hundar håller mig vid liv och när de skuttar fram till huvudkudden i sängen när jag skall lägga mig, fyller mig alltid med en sån stark kärlek att det känns som att jag ska gå under.
När jag vaknar om mornarna och Kami sträcker ut benen och sedan tar ett skutt upp på mitt bröst och attackerar min mun och resten av mitt ansikte med pussar.
När hundarna slickar bort mina tårar och vägrar lämna min sida när jag gråter och har ångest.
När Kiba gör precis som jag säger och tittar på mig med uppmärksamma och nyfikna ögon.
Jag är aldrig lyckligare än då.
Bara lite tankar
Jag sitter mest bara och saknar S nu. Min Ketchup-Sofia-Chup. Börjar mer och mer likna en såndär mes igen. Såndär äcklig, ni vet? Fast jag mår så bra av henne så det är värt det.
- - - - -
På söndag är det Yule. Linda och Ollonet kommer hit, kanske fler. Vi ska klä granen och mysnjuta. Ollonet tänker inte komma på min nyårsfest fan. Bexx och jag är sura. Han dissar oss den jäveln. Vi som ska festa loss och bara ha det underbart. Nyår detta år är så jävla stort för mig. Förra året satt jag instängd med Bexx och hade ångest för att Syd lämnat mig och visste att han var med sin Malin fastän han sagt att han skulle vara hos sin mamma. Jag var så nere och körd att jag inte ens orkade kolla på några raketer.
I år ska det bli perfekt. 80-talstema. Jag ska vara Mike Monroe, Bexx en blandning av Tommy Lee och Nikki Sixx och vi har fått fria händer att skapa en Axl Rose av S. Det kommer bli så jävla kul! Jag ska dricka massa Jack Daniels och sjunga och dansa och bara njuta av allt jag åstadkommit under detta år, för det är verkligen mycket saker. Jag planerar att skriva en lista nåndag, men inte än.
- - - - -
På söndag är det Yule. Linda och Ollonet kommer hit, kanske fler. Vi ska klä granen och mysnjuta. Ollonet tänker inte komma på min nyårsfest fan. Bexx och jag är sura. Han dissar oss den jäveln. Vi som ska festa loss och bara ha det underbart. Nyår detta år är så jävla stort för mig. Förra året satt jag instängd med Bexx och hade ångest för att Syd lämnat mig och visste att han var med sin Malin fastän han sagt att han skulle vara hos sin mamma. Jag var så nere och körd att jag inte ens orkade kolla på några raketer.
I år ska det bli perfekt. 80-talstema. Jag ska vara Mike Monroe, Bexx en blandning av Tommy Lee och Nikki Sixx och vi har fått fria händer att skapa en Axl Rose av S. Det kommer bli så jävla kul! Jag ska dricka massa Jack Daniels och sjunga och dansa och bara njuta av allt jag åstadkommit under detta år, för det är verkligen mycket saker. Jag planerar att skriva en lista nåndag, men inte än.
Tröttfanskap
Idag har jag sytt nästan hela dagen. Ceriadwens present är klar och Leticias börjar bli klar. Skall fixa den imorgon och sen se klart att bli klar med de andra fem sakerna. Stress! Första gången nånsin som jag stressat inför julen. Hmpff.
- - - - -
S, vet du hur glad jag blir av dig? ♥
- - - - -
Alltså, jag har fan inte mycket att säga. Min skalle känns helt tom på annat än julklapparna. Hah. Skall lägga mig i sängen och se på Greys sedan och medan jag glor kan jag fortsätta med Tishelus present. Det kommer bli så skönt när allting är klart. Då jag bara kan... vara. Läsa massor. Njuta. Ta det lungt. Inte stressa. Fast det jag stressar mest över är att presenterna inte riktigt blir som jag vill. Uhhg.
- - - - -
S, vet du hur glad jag blir av dig? ♥
- - - - -
Alltså, jag har fan inte mycket att säga. Min skalle känns helt tom på annat än julklapparna. Hah. Skall lägga mig i sängen och se på Greys sedan och medan jag glor kan jag fortsätta med Tishelus present. Det kommer bli så skönt när allting är klart. Då jag bara kan... vara. Läsa massor. Njuta. Ta det lungt. Inte stressa. Fast det jag stressar mest över är att presenterna inte riktigt blir som jag vill. Uhhg.
Jag och Homer liksom
På Facebook testade jag vilken Simpson-karaktär jag är och inte är jag förvånad när det visade sig att jag är Homer :P det var faktiskt precis vad jag misstänkt hela tiden. haha.
Mental update
Humör: Trött och stressad. Stressad som fan. Stressad för alla julklappar jag måste bli klar med och att de antagligen inte kommer bli fina alls. Ceriadwens är snart klar så den kommer skickas inom några dagar. Leticias är inte på långa vägar färdig. Och sen alla andra jävla abrers. Aaahh! Jag måste lugna ned mig!
Självdestruktiva tendenser: Om de finns så är de väldigt, väldigt små.
Ångestskala: √√········
Lyckoläsning: Alltså, jag typ stressläser. För att bli klar med alla jävla böcker innan julafton.
Lyckomusik: Casualties räddar mig idag.
Glädjande ting: Uuuhg?
Planer: Bada och sen fixa som bara fan med julklapparna.
Kraftfull
Linda är här. Hon kom hit och väckte mig vid tolv imorse och hotade att börja sjunga på den där jävla ap-låten. Hela dagen har varit intensiv, harmonisk och rofylld. Vi har mest ägnat oss åt spådom och jag provade till och med på att spå med min kristallkula. Trodde inte jag skulle se nånting, men istället fick jag massor av information. Massor. Intensivt som fan. Jag blev tårfylld och är så intensivt medveten om allt jag fick fram. Så mycket information, ännu fler frågor. Tänker inte släppa det där. Måste veta mer.
I just miss you
Jag kom på mig själv med att sitta och längta efter Ketchup. Sofia. Jag saknar henne som fan, fastän vi sågs senast idag. Jag trodde aldrig att jag skulle sakna nån sådär igen, men det gör jag. Ni skulle bara veta hur fin och bra hon är. Helt jävla underbar ju.
Bitch, I miss you!
Bitch, I miss you!
Mina bajskakor <3
Ketchup, Bexx och Linda sov här inatt. Linda i soffan och Bexx i sängen med mig och Ketchup. Fyfan vad hon var grinig inatt när vi låg och pratade. Och inte blev hon gladare imorse när Linda redan klockan nio kände sig pigg (hon gick och lade sig fyra fimmar före oss andra) och hoppade ned i sängen och började dra i våra täcken och tjata om att vi skulle gå upp. Hon hade något lätt maniskt över sig. Hon gav sig inte förrän jag och ketchup gick in till köket med henne. Hon mutade mig med choklad och sa att jag inte skulle få nåt ifall inte Ketchup också kom :P Diktator fan.
min <3<3
Linda drack öl :o
min <3<3
Linda drack öl :o
Mental update
Humör: Trött
Självdestruktiva tendenser: Trött sa jag ju!
Ångestskala: 0 av 10.
Lyckoläsning: uuuuhhh... för trött för att läsa?
Lyckomusik: wasp - doctor rockter
Glädjande ting: min babe's coming
Planer: chupen kommer sen :) och förhoppningsvis även linxxan och bexxhoran
Jag är pryd
Men sluta nu va, Mana
Jag råkade beställa ett nattlinne idag. Ett alldeles underbart, fint nattlinne och det enda jag kan tänka på är hur Ketchup kommer reagera när hon får se mig i det. Hah! Jag börjar bli en sån där patetisk jävel!
fan, hjälp. mig.
overkligfhetskänslor. har sån enorm jävla ångest. inga osbiril. behöver hjälp. messade bexx, hon skulle träffa eb kompis idag så jag tänkte att hon kanske var i stan. det var hon inte. kompisenb sjuk så bexx hade precis kommit hem. jag är på nväg att vbli panisk. pabnisk. fanfan.
Saker att konstatera efter läsning i SRM:
- Vince Neil ÄR tråkig. Om det inte vore för hans underbara röst skulle han egentligen inte alls passa in i bandet.
- Han är också riktigt Mana-dryg. Exempel? Ja, han har aldrig ens lyssnat på Mötley-skivan där John Corabi är sångaren. Det säger väl ändå en hel del?
- Mike Monroe är helt jävla underbar.
Mental update
Humör: Översalig.
Självdestruktiva tendenser: Inga just nu. Jag är för inne i min glädje för att känna av nåt annat just nu.
Ångestskala: No anxiety.
Lyckoläsning: SWEDEN ROCK MAGAZINE FFS!
Lyckomusik: Allt, allt, ALLT som har med Mötley, Hanoi Rocks och GnR att göra.
Glädjande ting: TIDNINGEN!
Planer: Läsa, läsa, läsa, läsa. ÄLSKA!
Jag är HELT JÄVLA SALIG!
Shit. Känner mig nästan hög. Nyvaken. Hittade senaste Sweden rock magazine på hallmattan. Framsidan täckt av Mötley Crüe. Under står det att det är en intervju med Vince Neil. Inne i tidningen; låååång intervju och en JÄVLA MASSA HETA BILDER! Och sen... HANOI ROCKS! En underbar bild på Mike Monroe och en liten intervju. KAN DET BLI BÄTTRE ÄN SÅHÄR? Vilken underbar början på dagen. Den kan inte bli bättre. Och så fanns det nånting om Guns n Roses också. Snack om nya skivan. SHIT! Tre av mina fyra rockhetingar i tidningen. Rockälsklingar. Jag blir hög.
"Titta inte! Du har flickvän!"
Halvan var här idag. Vi såg på överskattade The Notebook och sjöng massa Britney Spears-låtar. Halvan kommer bli dryg som fan nu, bara för att jag har Chupen. Det visade sig redan idag när vi såg på filmen och en tjej började klä av sig sina kläder. Bexx satte handen för mina ögon och sa: Titta inte! Du har flickvän! Vilket hon tyckte var skitkul. Och sådär höll hon på ganska mycket :P
Jag mår riktigt bra just nu. Ska prata med bejben på msn ett tag och sen blir det läsning och glögg. Mysmys.
Jag mår riktigt bra just nu. Ska prata med bejben på msn ett tag och sen blir det läsning och glögg. Mysmys.
Friends worth fighting for
Det var så förbannat skönt att träffa Frida igår. Det var precis vad jag behövde. Är det någon som förstår mig så är det hon och är det någon jag vill fajtas för så är det henne. Hon berättade om hur dåligt samvete hon haft för att hon tvingats ställa in när vi skall träffas. Hennes pojkvän Marcus har sagt att om det är någon som förstår, så är det ju jag. Och jag säger samma sak. Hon behöver verkligen inte ha dåligt samvete. Förut ställde jag in hela jävla tiden, för att jag var ångestkörd. Men jag vet ju också att det egentligen är skitsamma hur mycket jag försäkrar för henne att det är okej. Det dåliga samvetet finns ändå kvar.
Vi pratade en hel del om Chupen och min rädsla för förhållanden och efter att ha talat med Frida om det kändes det mycket bättre. Hon har varit i en liknande situation själv.
Som alltid när vi träffas blir det en hel del psyksnack. Hon är den enda av mina vänner i Örebro som verkligen är insatt i det. Vi pratade om folk som vägrar ta emot hjälp, och om folk som romantiserar hela psyksjuk-grejen. De som inte inser allvaret och dras till det pga nån sjuk romantiserande bild de har framför sig. Vi pratade om akutpsyk och om störda psykläkare och min förmåga att lyckas få som jag vill. Läkarna vägrar fortfarande skriva ut Benso till henne, fastän hon ätit det förut och vet precis vad det innebär. Det gör mig lika rasande varenda gång. Hon behöver benso mot sin ångest, inte för att knarka runt på som skitungarna på nätet som skryter på om hur de blandar benso och alkohol och bla bla bla. De som verkligen behöver hjälpen försummas för att det finns så mycket idioter där ute.
Idag känner jag mig stärkt. Frida brukar ha den inverkan på mig. Tack underbara vän ♥
Vi pratade en hel del om Chupen och min rädsla för förhållanden och efter att ha talat med Frida om det kändes det mycket bättre. Hon har varit i en liknande situation själv.
Som alltid när vi träffas blir det en hel del psyksnack. Hon är den enda av mina vänner i Örebro som verkligen är insatt i det. Vi pratade om folk som vägrar ta emot hjälp, och om folk som romantiserar hela psyksjuk-grejen. De som inte inser allvaret och dras till det pga nån sjuk romantiserande bild de har framför sig. Vi pratade om akutpsyk och om störda psykläkare och min förmåga att lyckas få som jag vill. Läkarna vägrar fortfarande skriva ut Benso till henne, fastän hon ätit det förut och vet precis vad det innebär. Det gör mig lika rasande varenda gång. Hon behöver benso mot sin ångest, inte för att knarka runt på som skitungarna på nätet som skryter på om hur de blandar benso och alkohol och bla bla bla. De som verkligen behöver hjälpen försummas för att det finns så mycket idioter där ute.
Idag känner jag mig stärkt. Frida brukar ha den inverkan på mig. Tack underbara vän ♥
Mental update
Humör: Lugn. Lite optimistisk.
Självdestruktiva tendenser: Små.
Ångestskala: 3 av 10 ungefär.
Lyckoläsning: Uuuhhh
Lyckomusik: Chainsaw Charlie med WASP
Glädjande ting:
- mamma och pappa ska hanla åt mig. MATMATMAT! <3
- halvan kommer
- Chupen är så jävla underbart bra <3
Planer: Bara existera. Med hjälp av halvan <3
Isolation - dag två, tredje anteckningen
Det krävs väldigt mycket för att jag skall kunna be om hjälp. När jag satte mig i badet förut kände jag att jag var tvungen att träffa Frida eller Bexx för att inte gå under. Jag messade Frida och några timmar senare kom hon hit. Vi satt i flera timmar och bara pratade och det var precis vad jag behövde. Jag blev lugn nästan genast och det sitter fortfarande i. Tack Frida ♥
Isolation - dag två, andra anteckningen
Jag gjorde nånting jag inte brukar göra; bad Frida om hjälp. Känns som att jag stör. Att jag borde hålla mig för mig själv när jag mår såhär, men jag kunde inte. Så Frida kommer. Med styrkan jag fick av den vetskapen sminkade jag mig. Det tog sin tid och jag vinglade hit och dit medan jag höll på. Suddigt var det också, men nu är jag klar. Hela hjärnan känns stum. Det blir skönt när hon kommer.
Tripp
Trapp
Trull
Tripp
Trapp
Trull
Mental update
Humör: Ångesträdd. Lätt för att bli förbannad.
Självdestruktiva tendenser: Starka. Väldigt starka.
Ångestskala: 7 av 10.
Lyckobok: Lessing, Lessing, Lessing <3
Lyckomusik: Wasp. "I'm a cock sucking asshole!" Låten Chainsaw Charlie med andra ord.
Planer: Överleva.
Självdestruktiva tendenser: Starka. Väldigt starka.
Ångestskala: 7 av 10.
Lyckobok: Lessing, Lessing, Lessing <3
Lyckomusik: Wasp. "I'm a cock sucking asshole!" Låten Chainsaw Charlie med andra ord.
Planer: Överleva.
Isolering - dag två, första anteckningen
Igårkväll mådde jag äntligen bättre. Pratade med Ketchup på msn en stund och glodde sen på massa Greys. Nu mår jag skit igen. Jag vill helst bara upphöra med min existens för en stund, och bästa sättet att göra det på borde väl ändå vara att läsa, eller?
Jag ska försöka.
Hahahaha!
Bexx är livrädd för Mike Myers. Kolla vem jag blev när jag gjorde ett test på Facebook (hej lycka typ!)
Isolation - dag ett, första anteckningen
Jag tänker isolera mig ett tag. Jag har gjort det förr och vet av erfarenhet att det brukar göra mig gott.
Jag kommer inte vara inne på msn och kommer troligtvis inte heller svara på sms. De enda jag orkar ha viss kontakt med under min isolation - förutom mina föräldrar - är Ketchup och Bexx. Jag är helt enkelt för skör för annat just nu. Skriver ni kommentarer i bloggen under min isolation så kommer jag troligtvis inte svara. Bloggen tänker jag dock fortsätta skriva i. Den är min livslina.
Jag kommer inte vara inne på msn och kommer troligtvis inte heller svara på sms. De enda jag orkar ha viss kontakt med under min isolation - förutom mina föräldrar - är Ketchup och Bexx. Jag är helt enkelt för skör för annat just nu. Skriver ni kommentarer i bloggen under min isolation så kommer jag troligtvis inte svara. Bloggen tänker jag dock fortsätta skriva i. Den är min livslina.
Borderline-tankar
Läs den här artikeln om att älska en borderliner. Den är så sann. Jag ryser. Känner igen mig så väl. Samtidigt som det känns tryckt och bra att känna igen mig känns allt hopplöst. Jag är hopplös. Jag är en omöjlig person att leva med.
Ångesten tar över
Jag är körd av ångest. Städar köket frenetiskt. Försöker bli av med varenda fläck. Har suttit i badrummet och skurit. Inte mycket, men djupare än vanligt. Det riktigt sved till, så som det kändes när jag började skära mig när jag var femton. Men nu är det ju borta igen. Jag vill ha mer. Jag vill bli avdomnad. Ha så ont att jag skriker till när nånting snuddar vid såren. Men det var så länge, länge sedan jag kände sån smärta.
Mental update
Humör: Seg, trött, aggressiv.
Självdestruktiva tendenser: De finns där. Kanske inte så speciellt starka just nu, men jag vet att det kan ändras på bara någon sekund.
Ångestskala: Jag vet faktiskt inte.
Lyckobok: Bra gift av Doris Lessing. Jag vill egentligen bara läsa, läsa, läsa i den, men som sagt är det syning och städande som gäller idag. När det är klart så.
Lyckomusik: Hanoi Rocks. Deras tidigaste skivor. Idag kommer det nog bli mycket spelat från Oriental Beat-skivan.
Planer: Sy och städa. Fast först ska jag bada. Och läsa ut en bok av Christine Falkenland som jag dragit mig för att läsa klart väldigt länge. Den är helt enkelt inte särskilt intressant.
Självdestruktiva tendenser: De finns där. Kanske inte så speciellt starka just nu, men jag vet att det kan ändras på bara någon sekund.
Ångestskala: Jag vet faktiskt inte.
Lyckobok: Bra gift av Doris Lessing. Jag vill egentligen bara läsa, läsa, läsa i den, men som sagt är det syning och städande som gäller idag. När det är klart så.
Lyckomusik: Hanoi Rocks. Deras tidigaste skivor. Idag kommer det nog bli mycket spelat från Oriental Beat-skivan.
Planer: Sy och städa. Fast först ska jag bada. Och läsa ut en bok av Christine Falkenland som jag dragit mig för att läsa klart väldigt länge. Den är helt enkelt inte särskilt intressant.
Blandat skit
I don't need no diamond rings
I don't need a cadillac car
I just wanna drink my ripple wine
down in the lightnin' bar
Hanoi Rocks - Lightnin' bar blues
Igår natt drömde jag att en schäfer satte klorna i Kibas ögon så han började blöda. Inatt drömde jag att Linda hade skurit sig på benen. Jag var tillsammans med Linda och hennes mamma och när jag fick se skärsåren började jag skrika, för att de var så djupa. Jag var livrädd, men sen blev jag förbannad och stack därifrån. Skall blod bli ett återkommande ämne i mina drömmar?
- - -
Jag är fortfarande spänd. Skar ingenting igår. Istället glodde jag på Greys och broderade. Hade svårt att somna och tog mig inte upp ur sängen förrän vid halv tolv. Jag är helt slut i kroppen. Ska städa idag. Städa som fan och sy. Kanske även läsa lite också, men syendet och städandet är viktigast just nu. Fast först blir det bad med bok. Bra.
I don't need a cadillac car
I just wanna drink my ripple wine
down in the lightnin' bar
Hanoi Rocks - Lightnin' bar blues
Igår natt drömde jag att en schäfer satte klorna i Kibas ögon så han började blöda. Inatt drömde jag att Linda hade skurit sig på benen. Jag var tillsammans med Linda och hennes mamma och när jag fick se skärsåren började jag skrika, för att de var så djupa. Jag var livrädd, men sen blev jag förbannad och stack därifrån. Skall blod bli ett återkommande ämne i mina drömmar?
- - -
Jag är fortfarande spänd. Skar ingenting igår. Istället glodde jag på Greys och broderade. Hade svårt att somna och tog mig inte upp ur sängen förrän vid halv tolv. Jag är helt slut i kroppen. Ska städa idag. Städa som fan och sy. Kanske även läsa lite också, men syendet och städandet är viktigast just nu. Fast först blir det bad med bok. Bra.
Spänningar
Jag är så spänd. Rädd, fast glad som fan. Jag har tagit ett så stort kliv nu och är livrädd för att såra henne. För att börja få ångest så jag måste ta död på allting. Det har ju hänt förr. Skillnaden denna gång är dock att hon är en person som jag verkligen bryr mig om. Som fan. She's my cherrypie.
Känner för att skära. Bara några få, men ganska djupa. För att låta blodet flöda och spänningarna rinna bort med blodet. Nånting håller mig ifrån det, men jag vet inte vad. Jag brukar inte bry mig. Ångesten efter skärande försvann för många, många år sedan, så jag vet inte riktigt vad det är som håller mig ifrån det. Kanske själva städandet, efteråt, när allt är nedblodat och hundarna försöker slicka i sig skiten från min arm.
Känner för att skära. Bara några få, men ganska djupa. För att låta blodet flöda och spänningarna rinna bort med blodet. Nånting håller mig ifrån det, men jag vet inte vad. Jag brukar inte bry mig. Ångesten efter skärande försvann för många, många år sedan, så jag vet inte riktigt vad det är som håller mig ifrån det. Kanske själva städandet, efteråt, när allt är nedblodat och hundarna försöker slicka i sig skiten från min arm.
Smittsamt som fan
Gah. Nånting jag har svårt att stå emot är skärandet när jag ser skärsår. På en gång slår det till och jag börjar tänka skära, skära, skära. Ibland fastnar jag vid nåns bilddagbok och bara slickar i mig alla bilder på skärsår. Av just den anledningen brukar jag inte lägga in bilder på mina skärsår. Blod, det funkar, men skärsåren... ouch typ. Jag har gjort det nån gång har jag för mig, men det är också nånting jag för alltid kommer ångra.
Yes, I'd gladly be your scapegoat
Put the blame on me.
Jag är nog ganska kall. Eller, jag vet ju att jag är det, men när folk sviker mig och sen kastar massa anklagelser och annan skit i mitt ansikte... nej, då bryr jag mig helt enkelt inte. Det var åratal sedan jag skulle ha brytt mig. Under all denna tid av ångest och skit som gått, så har jag ändå lärt mig en hel del. Bland annat att prioritera. Saker.
- - - - -
Nu ska jag strax ta mig ut med hundarna en sväng. Sen ska jag ta ett låååångt bad och bara läsa. Lämna syendet för idag. Fast det är kul som fan att sy, det må jag då säga.
Jag är nog ganska kall. Eller, jag vet ju att jag är det, men när folk sviker mig och sen kastar massa anklagelser och annan skit i mitt ansikte... nej, då bryr jag mig helt enkelt inte. Det var åratal sedan jag skulle ha brytt mig. Under all denna tid av ångest och skit som gått, så har jag ändå lärt mig en hel del. Bland annat att prioritera. Saker.
- - - - -
Nu ska jag strax ta mig ut med hundarna en sväng. Sen ska jag ta ett låååångt bad och bara läsa. Lämna syendet för idag. Fast det är kul som fan att sy, det må jag då säga.
Just something, you know
Försökte sy. Gick åt helvete. Symaskinen är äldre än mig och fan så mycket skruttigare. Ibland går den kanon. Tyget praktiskt taget flödar fram för mina ögon, men för det mesta går det åt helvete. Som nyss. Undertråden bara hakar upp sig och gör det omöjligt att sy vidare. That just sucks.
Ketchup drog nyss hem. Jag har haft en alldeles underbar helg faktiskt. Jag är inte van att ha folk så tätt inpå mig så pass länge som en helg ändå är och visst fan var jag lite nervös innan. Rädd för att få ångest och bara förstöra allt. Men det gick bra. Faktiskt mycket bättre än bra.
Fredagen blev lite småskum. Ni vet hur jag alltid krånglar till allt. Dessutom var jag skräckslagen av oro för en vän som skurit upp sig själv så hon tvingats åka till akuten och sy. Efter allt vin jag fått i mig ringde jag henne och tjöt som en jävla bebis.
Igår låg vi mest i sängen hela dagen och glodde på filmer och Greys anatomy. Idag har vi varit ute i regnet och letat stenar. Jag plaskade omkring i stora vattenpölar med Kiba. Ibland verkligen älskar jag mina gummistövlar. Plask, plask typ.
I fredags - eller var det lördgas? - skulle Ketchup skrämma slag på några gullpuckon inne i tvättstugan. Det var mörkt ute och inga persienner var för fönstren. Så hon tog ett skutt över ån - som just nu är tom på vatten - och landade med en smäll på andra sidan. Antagligen var den så hög så att gullpuckona inne i tvättstugan hörde det. Hur som helst smög hon fram till fönstret, bankade på rutan och skrek ungefär "VVVVUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄHHHHHH!!" De stirrade på henne med idiotförklarande blickar så jag antar att de inte blev så speciellt rädda :P
Mine ♥
Ketchup drog nyss hem. Jag har haft en alldeles underbar helg faktiskt. Jag är inte van att ha folk så tätt inpå mig så pass länge som en helg ändå är och visst fan var jag lite nervös innan. Rädd för att få ångest och bara förstöra allt. Men det gick bra. Faktiskt mycket bättre än bra.
Fredagen blev lite småskum. Ni vet hur jag alltid krånglar till allt. Dessutom var jag skräckslagen av oro för en vän som skurit upp sig själv så hon tvingats åka till akuten och sy. Efter allt vin jag fått i mig ringde jag henne och tjöt som en jävla bebis.
Igår låg vi mest i sängen hela dagen och glodde på filmer och Greys anatomy. Idag har vi varit ute i regnet och letat stenar. Jag plaskade omkring i stora vattenpölar med Kiba. Ibland verkligen älskar jag mina gummistövlar. Plask, plask typ.
I fredags - eller var det lördgas? - skulle Ketchup skrämma slag på några gullpuckon inne i tvättstugan. Det var mörkt ute och inga persienner var för fönstren. Så hon tog ett skutt över ån - som just nu är tom på vatten - och landade med en smäll på andra sidan. Antagligen var den så hög så att gullpuckona inne i tvättstugan hörde det. Hur som helst smög hon fram till fönstret, bankade på rutan och skrek ungefär "VVVVUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄHHHHHH!!" De stirrade på henne med idiotförklarande blickar så jag antar att de inte blev så speciellt rädda :P
Mine ♥
Change of plans
Jag har ändrat mina planer pga en vän. Den vännen drog sig sedan ur och lämnar mig kvar med mina planer. Trots min enorma rädsla för ångest. Det är ju knappast första gången vänner gör så mot mig. Jag blir så jävla irriterad. Förbannat jävla grinig.
Mental update
Humör: Trött, smått irriterad. Lite nervös.
Självdestruktiva tendenser: Inga.
Ångestskala: 1 av 10 typ.
Lyckobok: Maisie Dobbs - Jacqueline Winspear
Lyckomusik: WASP. Idag igen.
Planer: Handla tyg med mamma så jag kan börja fixa med massa julklappar och ikväll kommer Chupen =D
Dröm: Återigen hade jag börjat på gymnasiet, ännu en gång (jag drömmer det jätteofta och nästan varenda gång misslyckas jag). Denna gång var Mike Monroe där. Hela Hanoi Rocks faktiskt, fast det var bara Mike som stämde med verkligheten. Han och nån annan av dem - som jag tror skulle föreställa Andy - praktiskt taget klängde på mig. Fniss, fniss liksom. När jag slog på musik med Hanoi Rocks var det dock Crashdïet som spelades, men som i min dröm var Hanoi Rocks. Hemskt att vakna igen när jag hade spenderat massa underbar tid med min Mike ;)
Självdestruktiva tendenser: Inga.
Ångestskala: 1 av 10 typ.
Lyckobok: Maisie Dobbs - Jacqueline Winspear
Lyckomusik: WASP. Idag igen.
Planer: Handla tyg med mamma så jag kan börja fixa med massa julklappar och ikväll kommer Chupen =D
Dröm: Återigen hade jag börjat på gymnasiet, ännu en gång (jag drömmer det jätteofta och nästan varenda gång misslyckas jag). Denna gång var Mike Monroe där. Hela Hanoi Rocks faktiskt, fast det var bara Mike som stämde med verkligheten. Han och nån annan av dem - som jag tror skulle föreställa Andy - praktiskt taget klängde på mig. Fniss, fniss liksom. När jag slog på musik med Hanoi Rocks var det dock Crashdïet som spelades, men som i min dröm var Hanoi Rocks. Hemskt att vakna igen när jag hade spenderat massa underbar tid med min Mike ;)
aber
Jag hatar när ni kommenterar anonymt. Speciellt när jag är sönderkörd av ångest och tror att det är nån som tänker attackera mig.
fan
Det sprack. Kom så snabbt. Jag låste in mig i badrummet med hundarna. Hade tänkt skära, men kom på att allt är inlåst och nyckeln var kvar i lägenheten nånstans. Jag vågade mig inte ut igen. Låg på golvet och grät. Gråter nästan aldrig längre. Bara när jag är full. Tårarna bränner fortfarande i ögonen. Lyckades ta mig ut tids nog och ut med hundarna. Massa dofter överallt. Dofter från mitt förflutna. Som skrämde skiten ur mig ännu mer. Nu sitter jag här, framför datorn och vågar inte röra mig.
Mental update
Humör: Myshumör.
Självdestruktiva tendenser: Inga alls.
Ångestskala: Ingen ångest heller.
Lyckobok: Maisie Dobbs - Jacqueline Winspear
Lyckomusik: WASP. Vad som helst med dem. (Linxx, lyssna på The idol. Du kommer älska den).
Internetglädje: Julkalendersbloggen. Härligt skrivet och supersöta bilder.
Planer: Dricka glögg och läsa. Även städa lite så det är fint imorgon när Chupen kommer.
Självdestruktiva tendenser: Inga alls.
Ångestskala: Ingen ångest heller.
Lyckobok: Maisie Dobbs - Jacqueline Winspear
Lyckomusik: WASP. Vad som helst med dem. (Linxx, lyssna på The idol. Du kommer älska den).
Internetglädje: Julkalendersbloggen. Härligt skrivet och supersöta bilder.
Planer: Dricka glögg och läsa. Även städa lite så det är fint imorgon när Chupen kommer.
Stackars blogg
Jag kanske skulle försöka bli bättre på det här med bloggen. Jag känner nästan aldrig för att skriva i den längre. Jag kommer på saker jag vill skriva, men sen när jag väl sätter mig ned försvinner lusten. Dessutom har jag svårt att blogga när det finns folk hos mig och den senaste tiden har jag knappt varit ensam alls. I fredags var det ju brudfredag och i söndags kom Linxxen hit och stannade tills måndagen nångång. Hon kom sen tillbaks på tisdagen och sov över tills igår och senare på dagen kom Bexx och Ollie. (Shit vad jag har blivit social!) Och imorgon kommer Ketchup hit och stannar över helgen ♥ Ska jag få nåt skrivet då lär ju hon tvinga mig till det, för annars kommer jag helst ligga i sängen hela tiden och bara mysa och glo på film. Stackars bloggfan.
Smörskallen talar
Vaknade för drygt en halvtimme av pappa som ringde och frågade om jag ringt honom. Trodde jag hade gjort det i sömnen, men det visade sig att det inte var jag.
Är seg som fan och riktigt jävla trött, men jag skall hålla mig vaken. Snart ta ett bad och läsa och sen snygga mig. Efter skolan kommer Bexx hit. Hon skall få sina presenter varav två ännu inte är inslagna och en är borttappad. Jag är så förbannat klantig emellanåt.
Igår råkade jag av en lump blondera mig igen, efter att ha gjort slingor på Linda, och jävel vad ljus jag blev i skallen nästan genast. Heja Schwartzkopf! Mycket bättre än Viva som jag alltid använt förut.
Är seg som fan och riktigt jävla trött, men jag skall hålla mig vaken. Snart ta ett bad och läsa och sen snygga mig. Efter skolan kommer Bexx hit. Hon skall få sina presenter varav två ännu inte är inslagna och en är borttappad. Jag är så förbannat klantig emellanåt.
Igår råkade jag av en lump blondera mig igen, efter att ha gjort slingor på Linda, och jävel vad ljus jag blev i skallen nästan genast. Heja Schwartzkopf! Mycket bättre än Viva som jag alltid använt förut.
smaskhora
Jag har så jäävla ont i magen, OKEJ?!! Ont som fan. Och jag har bara en endaste jävla Sobril kvar. Ont som fan. Ont som fan.
Typ ångest
Jag har ont i magen. Aaaaaahhrrgg!! Och jag vet inte vad jag ska skriva. Det finns så mycket tankar i min jävla skalle just nu. De snurrar och snurrar och snurrar. Och jag vill. Sheisse, vad jag vill! Samtidigt är jag... eh, skitsamma. Jag kan inte skriva om det i bloggen. Skall ta det i min dagbok istället. Lägga mig i sängen bredvid världsbästa Linda och skriva i dagboken. Och läsa. Oates.
Tankar om kärlek
Linda ville att jag skulle läsa Kärlekens insikt av nån Miguel-snubbe. Ärligt talat var jag väldigt negativt inställd till boken från början. Jag menar, lyssna bara på namnet. Kärlekens insikt. Sånt behöver inte jag läsa. Jag vill inte ens läsa om det. I mina ögon är kärlek förbannat överskattat.
Jag beöv förbannad som fan när jag läste att schizofreni, paranoia och psykoser uppstår när personens förnuft är skrämt till döds. Det där är bara ignorant idioti som bidrar ännu mer till den orättvisa behandlingen av psykfall.
Sen står det att hela världens befolkning är psykiskt sjuk, då vi alla lever med rädsla. Det gör mig också pissed.
Fast mest förbannad blev jag ändå av författarens sätt att skriva. Snubben skriver hur vi tänker, vi reagerar och varför vi gör dessa saker. Som att alla människor reagerar likadant och av samma anledning.
Hsh. Har läst ungefär halva nu och äntligen börjar jag komma fram till relevanta saker. Miguel-snubben skriver om förhållanden och det vanligaste, och största felet, vi brukar göra i våra förhållanden - att lägga våran lycka i vår partners händer. Vi har förväntningar och förhoppningar som helt uppenbart kommer krossas eftersom ingen människa i världen kan läsa tankar. Det är som upplagt för bekymmer. Om vi istället ser till att hålla oss själva lyckliga, istället för att förävänta oss lyckan från vår partner, så kommer det helt plötsligt gå mycket lättare i förhållandet.
Det är så jävla sant. Vi har förhoppningar och vi lovar saker som vi inte kan lova. Att älska varann för alltid, alltid vara tillsammans och så vidare. Hur kan man lova nånting sånt egentligen? Vi har ingen aning om hur framtiden ser ut. Hur vi kommer vara, hur vi kommer tänka, vad vi kommer känna.
Så som jag sagt förut. Egoism är det enda som i längden faktiskt fungerar. Tänk efter. Om jag är ego och ser till att jag själv mår bra, före alla andra, så kommer jag sen ha så mycket lättare att få mina nära abrer att må bra.
Jag beöv förbannad som fan när jag läste att schizofreni, paranoia och psykoser uppstår när personens förnuft är skrämt till döds. Det där är bara ignorant idioti som bidrar ännu mer till den orättvisa behandlingen av psykfall.
Sen står det att hela världens befolkning är psykiskt sjuk, då vi alla lever med rädsla. Det gör mig också pissed.
Fast mest förbannad blev jag ändå av författarens sätt att skriva. Snubben skriver hur vi tänker, vi reagerar och varför vi gör dessa saker. Som att alla människor reagerar likadant och av samma anledning.
Hsh. Har läst ungefär halva nu och äntligen börjar jag komma fram till relevanta saker. Miguel-snubben skriver om förhållanden och det vanligaste, och största felet, vi brukar göra i våra förhållanden - att lägga våran lycka i vår partners händer. Vi har förväntningar och förhoppningar som helt uppenbart kommer krossas eftersom ingen människa i världen kan läsa tankar. Det är som upplagt för bekymmer. Om vi istället ser till att hålla oss själva lyckliga, istället för att förävänta oss lyckan från vår partner, så kommer det helt plötsligt gå mycket lättare i förhållandet.
Det är så jävla sant. Vi har förhoppningar och vi lovar saker som vi inte kan lova. Att älska varann för alltid, alltid vara tillsammans och så vidare. Hur kan man lova nånting sånt egentligen? Vi har ingen aning om hur framtiden ser ut. Hur vi kommer vara, hur vi kommer tänka, vad vi kommer känna.
Så som jag sagt förut. Egoism är det enda som i längden faktiskt fungerar. Tänk efter. Om jag är ego och ser till att jag själv mår bra, före alla andra, så kommer jag sen ha så mycket lättare att få mina nära abrer att må bra.
Voodoo-queen
Idag fyller Bexx byxmyndig + ett år. Grattis världsbästa halvan! ♥
Ouch då
Det finns en person, en brud lite sådär mer exakt, som... ja, jag vet inte hur jag skall beskriva det, annat än som att hon tagit ett stort kliv in i mitt liv. Det var aldrig riktigt meningen. Ingenting som var planerat eller så. Utan det bara hände. Faktiskt.
Vi låg och pratade sådär en natt, och PANG så pussade jag henne. Och sa fan. Insåg ju på en gång hur dumt det var att säga fan. Just nu är det nästan lite skrattretande. Ganska mycket faktiskt.
Hur som helst. Jag mår liksom bra av henne. Ingen ångest alls. Och jag kan säga saker som jag annars helst inte säger. Och det går så lätt. Sånt är skitfarligt. Att ge av sig själv. Att berätta saker. Att må bra av nån annan person.
Vi har alltid träffats när andra varit med. Nästa gång blir det bara hon och jag och samtidigt som jag blir alldeles pirrig av upphetsning blir jag livrädd. Det pirrar liksom när jag kysser henne. Och sånt suger. Jag vill inte! Jag blir så jävla sårbar och det är fan inte bra.
Och jag öppnar mig alldeles för mycket i bloggen märker jag.
Vi låg och pratade sådär en natt, och PANG så pussade jag henne. Och sa fan. Insåg ju på en gång hur dumt det var att säga fan. Just nu är det nästan lite skrattretande. Ganska mycket faktiskt.
Hur som helst. Jag mår liksom bra av henne. Ingen ångest alls. Och jag kan säga saker som jag annars helst inte säger. Och det går så lätt. Sånt är skitfarligt. Att ge av sig själv. Att berätta saker. Att må bra av nån annan person.
Vi har alltid träffats när andra varit med. Nästa gång blir det bara hon och jag och samtidigt som jag blir alldeles pirrig av upphetsning blir jag livrädd. Det pirrar liksom när jag kysser henne. Och sånt suger. Jag vill inte! Jag blir så jävla sårbar och det är fan inte bra.
Och jag öppnar mig alldeles för mycket i bloggen märker jag.
Dilemma
Jag har en vän. En vän med världens största V. Vännen får i detta inlägg symboliseras av en sånhär --> ♥. ♥ skär sig. ♥ höll på lite med sånt innan, men aldrig som en självskadejunkie. Nu däremot har ♥ börjat skära som fan. Har på sig tröjor där jag ser skärsår, och de blir bara djupare och djupare. ♥ har också en vän, som messar ♥ när h*n också skurit sig. Jag fick sån ångest av det och visste inte varför. Jag gick på promenad och förbannade mig själv för att jag nånsin blivit ♥s vän, för nu bryr jag mig så förbannat mycket om ♥ att jag aldrig vill att den skall försvinna. Det hade varit så mycket enklare ifall jag inte brydde mig om ♥, för då hade jag bara raderat ut den ur mitt liv.
Såhär ser jag det, symboliskt sett:
Jag är en heroinist som hållt på med droger i väldigt många år. Och i väldigt många år har jag också försökt sluta, men klarar det inte. Inte än, men jag vet att jag kommer kunna sluta tids nog, jag måste bara samla styrka.
Jag har en vän. ♥. Och ♥ kommer hit ibland. Vi har kul ihop. Jag lyckas för det mesta hålla mig från att ta nånting medan hon är här, för jag vill inte dra in henne in nånting. Ändå försvinner hon in i mitt badrum ibland och röker en joint. Ofta tillsammans med sin vän X.
Jag märker det när jag kommer in i badrummet. En kvarglömt jointrest här och där.
För er idioter som inte fattar det, handlar alltså inte inlägget om droger utan om självskadebeteende. Jag har ställt in ett skåp i badrummet nu, med lås. Där inne ligger alla mina rakblad och annat att skära med, för det värsta är ändå när ♥ använder mina saker till att skada sig med. Det känns så... Jag vet inte. Som att ♥ tagit ett alldeles för stort kliv in i mitt liv, mitt territorium.
Dessutom känns det som att ♥ och X frivilligt tar ett kliv in i en värld av sjukdom. En värld som jag aldrig riktigt fått en chans att ta mig ifrån, för att jag fötts med skiten, men som jag kommer jobba mig ifrån en hel del med hjälp av DBTn. Jag vill också kunna ha ett vanligt liv. Kunna jobba, kunna ha ångest över skolan, kunna hata söndagar för att det innebär slutet på helgen och ännu en vecka av arbete. Det låter så jävla lockande i mina öron.
Fan, jag hatar att ha känslor.
Såhär ser jag det, symboliskt sett:
Jag är en heroinist som hållt på med droger i väldigt många år. Och i väldigt många år har jag också försökt sluta, men klarar det inte. Inte än, men jag vet att jag kommer kunna sluta tids nog, jag måste bara samla styrka.
Jag har en vän. ♥. Och ♥ kommer hit ibland. Vi har kul ihop. Jag lyckas för det mesta hålla mig från att ta nånting medan hon är här, för jag vill inte dra in henne in nånting. Ändå försvinner hon in i mitt badrum ibland och röker en joint. Ofta tillsammans med sin vän X.
Jag märker det när jag kommer in i badrummet. En kvarglömt jointrest här och där.
För er idioter som inte fattar det, handlar alltså inte inlägget om droger utan om självskadebeteende. Jag har ställt in ett skåp i badrummet nu, med lås. Där inne ligger alla mina rakblad och annat att skära med, för det värsta är ändå när ♥ använder mina saker till att skada sig med. Det känns så... Jag vet inte. Som att ♥ tagit ett alldeles för stort kliv in i mitt liv, mitt territorium.
Dessutom känns det som att ♥ och X frivilligt tar ett kliv in i en värld av sjukdom. En värld som jag aldrig riktigt fått en chans att ta mig ifrån, för att jag fötts med skiten, men som jag kommer jobba mig ifrån en hel del med hjälp av DBTn. Jag vill också kunna ha ett vanligt liv. Kunna jobba, kunna ha ångest över skolan, kunna hata söndagar för att det innebär slutet på helgen och ännu en vecka av arbete. Det låter så jävla lockande i mina öron.
Fan, jag hatar att ha känslor.
