tack!
det är slask ute. kallt som fan, men på vissa ställen blir snön kvar en stund och färgar min värld alldeles vit. tack gudomen för att snön kom redan nu, så jag hinner bearbeta snö-syd-känslorna innan samhain är förbi och det nya året tar sin början.
snö!
fatta min lycka när jag gick ut med hundarna och såg hur det snöar ute! visserligen snö som smälter bort på två sekunder, men ändå! jag älskar snö! (fast det finns viss snö jag ogillar. kinesisk snö).
mickmana manamick
jag gjorde ett test för att se vilken mötley-männska jag blev. jag är fan ballast i stan. gör testet här.
ps. den som har nåt negativt att säga om axl rose förtjänar stryk.
ps. den som har nåt negativt att säga om axl rose förtjänar stryk.
djut förtäckt i ytlighet
jag började tänka lite nyss när jag var ute med hundarna. på kärlek. mest killar. att jag aldrig vill bli tillsammans med en liten pojkspoling igen. det har inte med barnslighet att göra. de flesta som läser min blogg vet väl vid det här laget att jag är väldigt barnslig av mig och gärna umgås med likasinnade (olle och bexx). men jag vill inte att barnsligheten skall stå i vägen för intelligens.
på så vis kom jag in på mötley crüe. ett band bestående av fyra killar (eller snarare gubbjävlar these days) som på ett ganska bra sätt representerar vilken typ av kille jag oftast faller för. (nångång kanske jag borde skriva ett inlägg om vilken typ av tjej jag brukar falla för, men det är svårare).
där finns underbart vackra vince neil, mystiska mick mars, utflippade tommy lee och intelligenta nikki sixx. vince neil är så vacker och het att han lätt skulle kunna få mig på fall, men troligtvis skulle jag vara uttråkad inom några veckor. visst han ser förjävligt bra ut, men hur mycket intelligens finns det inom honom? han är precis som d, den där söta lille pojken jag inte riktigt kunde släppa efter att vi haft lite mys en kväll/natt i våras.
tommy lee är omogen och godtrogen och går ständigt tillbaka till pamela anderson. ja, jag skulle absolut kunna falla för honom. hans charm skulle få det att pirra i magen men jag skulle gå i taket efter bara några dagar. han stjäl mer energi än vad jag själv gör och han är för blek som person för mig.
nikki har ett underbart leende och han är den i bandet jag har lättast för att identifiera mig själv med, dessutom älskar han sid vicious och brukade leta efter sin nancy, precis som jag brukade leta efter min sid när jag var tonåring. ja, jag skulle helt klart kunna falla för honom också, men jag skulle ständigt känna mig som den blåsta av oss. nikki har en enorm intelligens som jag säkert inte ens kommer i närheten av och det skulle skrämma skiten ur mig.
sen kommer mick. killen som egentligen inte ser speciellt bra ut och han är helt klart den i bandet som ser minst bra ut. dessutom är han svår att komma inpå, tillskillnad från de andra killarna. han ligger lite i bakgrunden sådär, men det är han som skulle kunna få mig att bli riktigt jävla kär. han är mystisk och har skumma tankar om livet. det finns så mycket inom honom som jag skulle älska att få gröpa mig igenom. jag skulle fastna totalt.
det är lätt att bara se till ytdligheten i det här inlägget och om ni så vill, så varsågoda. men jag hoppas flertalet av er ser det djupare perspektivet.
and promises are broken
[det här är ett jävligt svårt och jobbigt inlägg att skriva så ge fan i att vara dryga. då kommer hecate och tar er. morr]
nånting underligt hände när jag var ute med hundarna nyss. hade gått halva vägen, då jag såg ned på mina nya pyjamasbyxor och plötsligt var ögonen fyllda med tårar. byxorna är blåa och pösiga och plötsligt kom jag att tänka på syds byxor som liknar dessa, fast fan så mycket mindre.
där och då sprack det. jag började gråta. lyckades hålla dem inne större delen av vägen hem, men när jag sedan stod i badrummet och borstade tänderna började de singla nedför mina kinder igen.
linda säger att nån sagt att det tar 1/3 (jag har för mig det var 1/3 iallafall) av förhållandes längd innan man har sörjt klart. det är snart tio månader sedan syd drog så jag har uppenbarligen gått långt över tiden. egentligen sörjer jag honom inte längre. i juni kände jag mig för första gången riktigt över honom.
det som fick mig att gråta var vetskapen om att det verkligen är över. för alltid. att vi aldrig kommer gå hand i hand igen, åka bil tillsammans och lyssna på sisters of mercy medan han håller ratten med ena handen och min hand med den andra, och sjunger med i texten "... i think you're beautiful..." medan han ser mig i ögonen. för trots skiten det blev av allt, och trots skiten som var, så fanns det också mycket som var vackert. jag kommer aldrig nånsin mer se in i hans vackra, mörka ögon som nästan är svarta, och berätta mina hemligheter och tankar. jag kommer aldrig mer få skälla på honom efter att han kommer hem från sin thai-boxning alldeles sönderslagen.
jag känner mig så patetisk. jag borde vara förbi det här. jag borde ha varit det för länge sedan. men så kom det här... och ingen annan kommer nånsin vara han. ingen annan kommer nånsin vara syd. hur ska jag nånsin kunna bli kär igen? hur ska jag nånsin ens våga? det är för farligt. dem hittar nya, bättre, friskare personer att vara med.
är det extra jobbigt för att det är höst nu? för att vårat förhållande förra hösten höll på att bli bättre? hur kommer det då kännas i december, när helvetesdagen närmar sig? hur kommer jag må på julafton? hur kommer jag må den 25e, dagen då det tog slut? och hur i helvete kommer jag må den 28e, dagen då jag fick reda på att han gått bakom ryggen på mig? hur fan kommer jag må?
snart är det samhain. guden dör, året tar slut. efter samhain börjar ett nytt år. ett år då syd aldrig existerat i mitt liv. jag skall ta vara på den högtiden och göra en ritual, kanske använda magi, för att hjälpa mig på vägen bort från det här. saknaden efter syd. rädslan för att nånsin våga älska igen. räslan för att aldrig nånsin kunna bli kär ännu en gång.
It's just a feeling
I get sometimes
A feeling
Sometimes
And I get frightened
Just like you
I get frightened too
but it's...
No time for heartache
No time to run and hide
No time for breaking down
No time to cry
Sometimes in the world as is you've
Got to shake the hand that feeds you
It's just like Adam says
It's not so hard to understand
It's just like always coming down on
Just like Jesus never came and
What did you expect to find
It's just like always here again it's...
Everything will be alright
Everything will turn out fine
Some nights I still can't sleep
And the voices pass with time
And I keep
No time for tears
No time to run and hide
No time to be afraid of fear
I keep no time to cry
no time to cry - sisters of mercy ♥
nånting underligt hände när jag var ute med hundarna nyss. hade gått halva vägen, då jag såg ned på mina nya pyjamasbyxor och plötsligt var ögonen fyllda med tårar. byxorna är blåa och pösiga och plötsligt kom jag att tänka på syds byxor som liknar dessa, fast fan så mycket mindre.
där och då sprack det. jag började gråta. lyckades hålla dem inne större delen av vägen hem, men när jag sedan stod i badrummet och borstade tänderna började de singla nedför mina kinder igen.
linda säger att nån sagt att det tar 1/3 (jag har för mig det var 1/3 iallafall) av förhållandes längd innan man har sörjt klart. det är snart tio månader sedan syd drog så jag har uppenbarligen gått långt över tiden. egentligen sörjer jag honom inte längre. i juni kände jag mig för första gången riktigt över honom.
det som fick mig att gråta var vetskapen om att det verkligen är över. för alltid. att vi aldrig kommer gå hand i hand igen, åka bil tillsammans och lyssna på sisters of mercy medan han håller ratten med ena handen och min hand med den andra, och sjunger med i texten "... i think you're beautiful..." medan han ser mig i ögonen. för trots skiten det blev av allt, och trots skiten som var, så fanns det också mycket som var vackert. jag kommer aldrig nånsin mer se in i hans vackra, mörka ögon som nästan är svarta, och berätta mina hemligheter och tankar. jag kommer aldrig mer få skälla på honom efter att han kommer hem från sin thai-boxning alldeles sönderslagen.
jag känner mig så patetisk. jag borde vara förbi det här. jag borde ha varit det för länge sedan. men så kom det här... och ingen annan kommer nånsin vara han. ingen annan kommer nånsin vara syd. hur ska jag nånsin kunna bli kär igen? hur ska jag nånsin ens våga? det är för farligt. dem hittar nya, bättre, friskare personer att vara med.
är det extra jobbigt för att det är höst nu? för att vårat förhållande förra hösten höll på att bli bättre? hur kommer det då kännas i december, när helvetesdagen närmar sig? hur kommer jag må på julafton? hur kommer jag må den 25e, dagen då det tog slut? och hur i helvete kommer jag må den 28e, dagen då jag fick reda på att han gått bakom ryggen på mig? hur fan kommer jag må?
snart är det samhain. guden dör, året tar slut. efter samhain börjar ett nytt år. ett år då syd aldrig existerat i mitt liv. jag skall ta vara på den högtiden och göra en ritual, kanske använda magi, för att hjälpa mig på vägen bort från det här. saknaden efter syd. rädslan för att nånsin våga älska igen. räslan för att aldrig nånsin kunna bli kär ännu en gång.
It's just a feeling
I get sometimes
A feeling
Sometimes
And I get frightened
Just like you
I get frightened too
but it's...
No time for heartache
No time to run and hide
No time for breaking down
No time to cry
Sometimes in the world as is you've
Got to shake the hand that feeds you
It's just like Adam says
It's not so hard to understand
It's just like always coming down on
Just like Jesus never came and
What did you expect to find
It's just like always here again it's...
Everything will be alright
Everything will turn out fine
Some nights I still can't sleep
And the voices pass with time
And I keep
No time for tears
No time to run and hide
No time to be afraid of fear
I keep no time to cry
no time to cry - sisters of mercy ♥
angående självkänsla och styrka
blondinbella skriver idag i sin blogg att hon är "sjukt vacker." en av kommentarerna under inlägget lyder: "självsäker, och det är starkt."
jag vet inte riktigt om jag håller med där. var finns det starka i att vara säker på sig själv? det är snarare starkt att fortsätta kämpa med sitt liv och sin existens när man inte är självsäker. om man ständigt har en tro på sig själv om att man klarar vad som än kommer i ens väg så blir allting så himla mycket lättare. om man istället är övertygad om att man inte kommer klara det, men ändå fortsätter... ja, då jävlar är man stark.
- - - - -
när jag ändå är inne på blondinbella så kan jag inte låta bli att känna det som att hon blivit en stor jäkla hycklare (kanske har hon alltid varit det, men det är först nu jag inser det). hon var sjukskriven från jobbet och skolan samtidigt som hon hade sin bloggpaus, för annars hade hon gått in i väggen (hennes egna ord, själv använder jag inte såna uttryck). och sen nu, bara ett par dagar efter bloggpausens och sjukskrivingens slut så beskriver hon sig själv mer som en superkvinna än nånsin tidigare och hon är lika aktiv och gåpåig som alltid. om man nu varit så nära att gå in i väggen så kommer man inte bort från det så snabbt, det försvinner inte på ett kick.
jag vet inte riktigt om jag håller med där. var finns det starka i att vara säker på sig själv? det är snarare starkt att fortsätta kämpa med sitt liv och sin existens när man inte är självsäker. om man ständigt har en tro på sig själv om att man klarar vad som än kommer i ens väg så blir allting så himla mycket lättare. om man istället är övertygad om att man inte kommer klara det, men ändå fortsätter... ja, då jävlar är man stark.
- - - - -
när jag ändå är inne på blondinbella så kan jag inte låta bli att känna det som att hon blivit en stor jäkla hycklare (kanske har hon alltid varit det, men det är först nu jag inser det). hon var sjukskriven från jobbet och skolan samtidigt som hon hade sin bloggpaus, för annars hade hon gått in i väggen (hennes egna ord, själv använder jag inte såna uttryck). och sen nu, bara ett par dagar efter bloggpausens och sjukskrivingens slut så beskriver hon sig själv mer som en superkvinna än nånsin tidigare och hon är lika aktiv och gåpåig som alltid. om man nu varit så nära att gå in i väggen så kommer man inte bort från det så snabbt, det försvinner inte på ett kick.
verkligen "ut ur dimman"
det är så jävla skönt! sedan slutet av våren har jag varit inne i en depression som bara blivit djupare och djupare. i mitten av september höjdes min dos efexor (antidepressiva) och sedan ett par veckor tillbaka märker jag en skillnad. idag kan jag inte ens kalla mig deprimerad längre (mitt humör är dock fortfarande en extrem bergochdalbana men det har ju inget med depressionen och göra, det är borderline-delen som spökar).
igår gick jag ut med hundarna vid tio, kom in igen och borstade mina och hundarnas tänder och låg i sängen vid halv elva. läste till elva och släckte sedan lampan. ställde mobilen på 07.30. vaknade ingenting under hela natten (!!!!!!!) men på morgnen vaknade jag strax före sju och gick på toa. trodde inte jag skulle hinna somna om, men det gjorde jag tydligen för nästa gång jag vaknade var klockan nio och jag insåg att mobilen inte väckt mig i alla fall (knappast första gången). låg kvar i sängen ett tag och lyssnade på lite musik och bytte sedan ut pyjamasbrallorna mot mjukisar och gick ut med hundarna. nu har jag käkat frukost (minilite men ändå något!) och läst bloggar. jag känner mig p i g g. och glad och nyfiken inför dagen. ska snart ta ett bad och sedan sminka mig och få på mig lite kläder. sen behöver det städas lite här hemma. men jag ska ta det lungt, inte stressa mig själv. bara njuta av att det faktiskt går framåt.
igår gick jag ut med hundarna vid tio, kom in igen och borstade mina och hundarnas tänder och låg i sängen vid halv elva. läste till elva och släckte sedan lampan. ställde mobilen på 07.30. vaknade ingenting under hela natten (!!!!!!!) men på morgnen vaknade jag strax före sju och gick på toa. trodde inte jag skulle hinna somna om, men det gjorde jag tydligen för nästa gång jag vaknade var klockan nio och jag insåg att mobilen inte väckt mig i alla fall (knappast första gången). låg kvar i sängen ett tag och lyssnade på lite musik och bytte sedan ut pyjamasbrallorna mot mjukisar och gick ut med hundarna. nu har jag käkat frukost (minilite men ändå något!) och läst bloggar. jag känner mig p i g g. och glad och nyfiken inför dagen. ska snart ta ett bad och sedan sminka mig och få på mig lite kläder. sen behöver det städas lite här hemma. men jag ska ta det lungt, inte stressa mig själv. bara njuta av att det faktiskt går framåt.
allmän idioti. eller musikbabbel.
jag lyssnar på dangerous toys nu. det var ett tag sedan och jag blir alldeles sådär spralligt lycklig. så jävla bra band. ibland önskar jag att jag hade en musikblogg så jag kunde skriva långa orgasm-inlägg om bra band och bra låtar. men de flesta har så jävla dålig musiksmak, så typ ingen skulle läsa bloggen.
men hur som helst - dangerous toys gör mig lycklig. jag måste lära mig spela gitarr och sen jäävlar. kom igen nu bexx! vi måste komma igång med helter skelter innan jag rymmer med första bästa rocker och drar till usa och letar upp ... vince neil kanske?
men hur som helst - dangerous toys gör mig lycklig. jag måste lära mig spela gitarr och sen jäävlar. kom igen nu bexx! vi måste komma igång med helter skelter innan jag rymmer med första bästa rocker och drar till usa och letar upp ... vince neil kanske?
tvära kast
dagen började med ångest. när bexx kom hit gick min fejkskinnjacka sönder och efter det mådde jag bara skit. trodde jag skulle bli tvungen att proppa mig full med sobril, men jag klarade mig ändå. efter att bexx åkt hem tog jag ett bad och fixade till lite tradera-saker och efterhand började jag lugna ned mig, och just nu mår jag ändå helt okej. fast jag vet att ångesten ligger här bakom och trycker på som en jehovas som vägrar ta bort fingret från ringklockan.
ett steg åt rätt riktning
jag trodde inte jag skulle kunna somna igår kväll. men strax efter nio slog en förlamande trötthet till och jag bestämde mig för att ta ut hundarna redan då. vid halv tio låg jag i sängen och det dröjde inte länge förrän jag sov. snacka om förvånande. och underbart! dessvärre vaknade jag två gånger under natten och en på morgonen, men jag somnade i alla fall utan problem. ett steg framåt =)
idag kommer bexx hit. när som helst faktiskt om jag minns rätt. hon sa nånting om elva och jag tror det var före elva. skitsamma. hon kommer hur som helst. idag skall vi börja träna så hon behövde komma hit för att hämta min yoga-dvd och yogamatta. haha, nu kom hon ju! ;P så jag slutar här.
ps. emma, det är bara att komma hit så får du några. är jag inte hemma just då så kommer jag troligtvis när som helst. d.s
idag kommer bexx hit. när som helst faktiskt om jag minns rätt. hon sa nånting om elva och jag tror det var före elva. skitsamma. hon kommer hur som helst. idag skall vi börja träna så hon behövde komma hit för att hämta min yoga-dvd och yogamatta. haha, nu kom hon ju! ;P så jag slutar här.
ps. emma, det är bara att komma hit så får du några. är jag inte hemma just då så kommer jag troligtvis när som helst. d.s
overklighet fast ändå inte
jag mår så konstig. imorse var jag lycklig. verkligen lycklig. jag satt med hundarna i parken, lutad mot ett träd och såg på löven som blåste i vinden. det gav mig ro, och lugn.
sen låg jag i sängen och läste tills jag blev trött och inte orkade vara vaken längre. när jag vaknade igen kändes allting konstig. obehagligt. promenaden blev en skräckpromenad fastän det var skönt att gå i mörkret. jag var arg. förbannad. såg en kille som gick förjävligt fult och kände för att slå ned honom.
sen såg jag på one tree hill och kände mig bara uttråkad och när mouth kysste millicent var jag redo att spy. och till gossip girl hade jag nära till tårar flera gånger.
så fort jag tänker på att jag borde äta får jag ångest. jag har inte ätit mat idag. bara mandariner, miniyoghurtar och chips. idiotiskt.
och när dan i one tree hill sa att han hängt sig men att snöret gått av... då kände jag att det kanske var grejen. jag fattar inte att jag ens skriver det här. det är inte min stil. och jag vill inte att folk ska oroa sig för mig. då blir jag bara förbannad. det finns vettigare saker att oroa sig för.
jag vet inte vad jag gör. hur jag mår. kanske borde jag ta sobril men jag vet inte om det kommer ha nån verkan på det här. jag är så förvirrad.
sen låg jag i sängen och läste tills jag blev trött och inte orkade vara vaken längre. när jag vaknade igen kändes allting konstig. obehagligt. promenaden blev en skräckpromenad fastän det var skönt att gå i mörkret. jag var arg. förbannad. såg en kille som gick förjävligt fult och kände för att slå ned honom.
sen såg jag på one tree hill och kände mig bara uttråkad och när mouth kysste millicent var jag redo att spy. och till gossip girl hade jag nära till tårar flera gånger.
så fort jag tänker på att jag borde äta får jag ångest. jag har inte ätit mat idag. bara mandariner, miniyoghurtar och chips. idiotiskt.
och när dan i one tree hill sa att han hängt sig men att snöret gått av... då kände jag att det kanske var grejen. jag fattar inte att jag ens skriver det här. det är inte min stil. och jag vill inte att folk ska oroa sig för mig. då blir jag bara förbannad. det finns vettigare saker att oroa sig för.
jag vet inte vad jag gör. hur jag mår. kanske borde jag ta sobril men jag vet inte om det kommer ha nån verkan på det här. jag är så förvirrad.
du är min idiot
det ringde på dörren för en stund sedan och jag blev skräckslagen. funderade på att gömma mig under sängen och vänta på att rädslan skulle försvinna.
öppnade dock tillslut och där utanför stod linda med ett stort paket belgisk choklad med hästskallar på och en gul liten blomma. hon ville tacka mig och jag blir alldeles... jag vet inte. jag trodde liksom aldrig att människor kunde vara så snälla.
men hon berättade om igår, saker som jag inte minns, och fyfan säger jag bara. hädanefter får jag bara dricka lite alkohol och inte bli en... såndär. fyfan mana. jag hatar dig verkligen idag.
öppnade dock tillslut och där utanför stod linda med ett stort paket belgisk choklad med hästskallar på och en gul liten blomma. hon ville tacka mig och jag blir alldeles... jag vet inte. jag trodde liksom aldrig att människor kunde vara så snälla.
men hon berättade om igår, saker som jag inte minns, och fyfan säger jag bara. hädanefter får jag bara dricka lite alkohol och inte bli en... såndär. fyfan mana. jag hatar dig verkligen idag.
självförakt
linxx och ollonet kom ju hit igår kväll. när linxx kom instapplandes vid sex-tiden hade jag redan druckit lite vin och satt framför datorn och fnittrade för mig själv. vi blev båda helt lyriska av att se lars framträdande under gårdagens fredagsfinal i idol. jag blev irriterad på juryn som ibland är så jävla inrutad och trist och som inte alls gav lars det beröm han förtjänade. lars - du är bäst! (gift dig med mig).
när ollonet kom satt jag i sovrummet och snackade med mr borderline i telefon. resten av kvällen är en dimma. jag vet inte hur det kunde bli så. jag ser på min arm att jag skurit mig och jag minns att jag blodade ned min nya jacka. men jag vet inte varför jag gjorde det och jag kan inte ens minnas att jag mådde dåligt.
både linxxen och ollie sov kvar här, med mig i mitten. perfekt för en beröringstörstande borderlinesubba som jag. närhet är det enda som hjälper mot den ständiga känslan av tomhet.
när linxxen gick upp tidigt imorse för att göra sig i ordning för jobbet kutade jag omkring som en galning och letade efter mitt nässpray. jag höll på att bli panisk men hittade det tids nog. sen däckade jag ihop i sängen igen.
nästa gång jag vaknade var allt bara ångest. ångest för att jag alltid är så dumt i huvudet att jag börjar skära mig när jag dricker. jag bara väntar på att mina vänner skall ge sig av. att de skall tappa tålamodet med mig och bara gå iväg. jag är livrädd för det. men vem vill vara vän med en glädjedödare som får ångest när som helst och börjar karva i sig själv? ibland är mitt självförakt så enormt stort.
när ollonet kom satt jag i sovrummet och snackade med mr borderline i telefon. resten av kvällen är en dimma. jag vet inte hur det kunde bli så. jag ser på min arm att jag skurit mig och jag minns att jag blodade ned min nya jacka. men jag vet inte varför jag gjorde det och jag kan inte ens minnas att jag mådde dåligt.
både linxxen och ollie sov kvar här, med mig i mitten. perfekt för en beröringstörstande borderlinesubba som jag. närhet är det enda som hjälper mot den ständiga känslan av tomhet.
när linxxen gick upp tidigt imorse för att göra sig i ordning för jobbet kutade jag omkring som en galning och letade efter mitt nässpray. jag höll på att bli panisk men hittade det tids nog. sen däckade jag ihop i sängen igen.
nästa gång jag vaknade var allt bara ångest. ångest för att jag alltid är så dumt i huvudet att jag börjar skära mig när jag dricker. jag bara väntar på att mina vänner skall ge sig av. att de skall tappa tålamodet med mig och bara gå iväg. jag är livrädd för det. men vem vill vara vän med en glädjedödare som får ångest när som helst och börjar karva i sig själv? ibland är mitt självförakt så enormt stort.
känner ni mig?
känner ni mig? testa!
varning: babbel som fan
jag hämtade ut min fejkskinnjacka idag som jag köpt från tradera. den är skitsnygg, men sitter tajt som ett aber. känns nästan som jag skall kvävas, i alla fall när jag sitter ned med den på. nåväl, bara ännu en anledning att kämpa mig ned lite mer i vikt. jag vill kunna ha en tjock tröja under den.
idag är jag på krigsstigen. när jag var och handlade med mamma morrade jag på om allt möjligt. speciellt gubbjäveln som glodde på mig och fjortisbrudarna i kön framför mig som bara stod och babblade om nån kille som inte hade ringt. jag tänker aldrig bli sån. låta en kille - eller tjej för den delen - påverka mig så mycket att jag inte kan tänka på annat.
okej, nu tycker väl ni att jag är en hycklare med tanke på hur besatt jag var av jävla manson-look-a-liken patric i somras. men jag var ändå inte sådär. inte sådär idiotisk som dem där brudarna. och hela grejen med den patric var att han missuppfattat mig så otroligt mycket. och så höll han på och... var dum. typ, dissade ibland, dissade inte ibland. fast nu babblar jag som fan om honom. fast btw, han borde känna sig stolt. det är inte många killar jag skrivit låtar om (det är nog faktiskt bara han) fastän låten mest handlar om hur jag skjuter skallen av honom ;)
nåväl, babbelmana. dags att resa mitt jävla arsel. tänkte dammsuga lite innan pussgurkorna kommer ikväll. blir dock bara linda och ollonet, då frida är förlamad av ångest :/ men, men. på med guns n roses på hög volym och igång med dammsugaren.
bollocks
idag är jag på krigsstigen. när jag var och handlade med mamma morrade jag på om allt möjligt. speciellt gubbjäveln som glodde på mig och fjortisbrudarna i kön framför mig som bara stod och babblade om nån kille som inte hade ringt. jag tänker aldrig bli sån. låta en kille - eller tjej för den delen - påverka mig så mycket att jag inte kan tänka på annat.
okej, nu tycker väl ni att jag är en hycklare med tanke på hur besatt jag var av jävla manson-look-a-liken patric i somras. men jag var ändå inte sådär. inte sådär idiotisk som dem där brudarna. och hela grejen med den patric var att han missuppfattat mig så otroligt mycket. och så höll han på och... var dum. typ, dissade ibland, dissade inte ibland. fast nu babblar jag som fan om honom. fast btw, han borde känna sig stolt. det är inte många killar jag skrivit låtar om (det är nog faktiskt bara han) fastän låten mest handlar om hur jag skjuter skallen av honom ;)
nåväl, babbelmana. dags att resa mitt jävla arsel. tänkte dammsuga lite innan pussgurkorna kommer ikväll. blir dock bara linda och ollonet, då frida är förlamad av ångest :/ men, men. på med guns n roses på hög volym och igång med dammsugaren.
bollocks
ångesten och jag tycker olika
sitter och väntar på mamma. hon är ledig idag så vi skall åka till systemet och rusta. jag orkar inte sminka mig. känner mig smått febrig. får ångest för att jag inte orkar göra mig i ordning, speciellt tills ikväll då frida, linda och ollonet kommer. de skall inte behöva se mig sånhär. jag vet ju att det är skitsaker, men det fattar inte ångesten. ångesten tycker att det är stort.
sömnproblem
jag är så trött. kroppen skriker efter sömn, men jag kämpar emot. jag måste få igång en bra dyngsrytm. inatt lade jag mig för att sova redan vid tolv, men när klockan visade på tre sov jag fortfarande inte. vaknade vid fyra och fem och sju igen. jag vet inte hur jag skall göra för att få sömnen att funka någorlunda bra.
mer glädje
frida skickade två bilder från sin födelsedagsfest som jag helt enkelt älskar. för dem utstrålar sån enorm glädje.
jag och fridas pojkvän marcus
jag och frida <3
jag och fridas pojkvän marcus
jag och frida <3
mitt andra jag
jag mår så bra när bexx och jag sitter framrför datorn och sjunger tillsammans. låtar med kiss, ramones, pistols, mötley. karaoke.
jag har inte vågat sjunga på flera år. innan så kändes det okej. jag menar... punk. det får låta som det vill. bara jag har kul. men sen så slutade allt det där... tills för några månader sedan. och nu, mer än nånsin, sitter bexx och jag och sjönger ihop och det är så kul! hon försöker lära mig olika saker. säger att hon är min sångcoach. haha. lär mig sjunga ut. är det nånting jag kan så är det sjunga ut. men det där... lugna, försiktiga, det kan jag inte. jag ser mig själv som johnny rotten musikaliskt sett. och jag sjunger med bexx som snart kan ta alla toner som amy lee från evanescence. hon sjunger så förbannat vackert!
men jag vågar. för det är så kul.
jag älskar dig
jag har inte vågat sjunga på flera år. innan så kändes det okej. jag menar... punk. det får låta som det vill. bara jag har kul. men sen så slutade allt det där... tills för några månader sedan. och nu, mer än nånsin, sitter bexx och jag och sjönger ihop och det är så kul! hon försöker lära mig olika saker. säger att hon är min sångcoach. haha. lär mig sjunga ut. är det nånting jag kan så är det sjunga ut. men det där... lugna, försiktiga, det kan jag inte. jag ser mig själv som johnny rotten musikaliskt sett. och jag sjunger med bexx som snart kan ta alla toner som amy lee från evanescence. hon sjunger så förbannat vackert!
men jag vågar. för det är så kul.
jag älskar dig
tack!
jag vill tacka er som följt med mig vidare, från manamonroe och hit. jag tror inte ni fattar hur oerhört mycket det faktiskt betyder för mig att ha folk som läser det jag skriver. så länge ni finns känns det som att jag har ett hopp. hopp om framtiden. hopp om mänskligheten. kanske även ett hopp om mig själv. så tusen tack till er!
lite blandat skit
ett inlägg i min blogg och en idiot frågar om jag vill vara som berny? wtf? ja, jag blir sur. kalla mig fan inte för berny, för är det någon jag inte vill vara som så är det hon. dessutom fanns psykiska sjukdomar långt innan berny ens var påtänkt, så du - idiot-köks-männskan - du kanske borde ta och läsa på lite. eller bara försvinna, så vi slipper din idioti. tack.
hela kroppen vibrerar. har gjort så i någon timme och blir nu bara värre och värre. jag vet inte varför. blir det så när jag inte käkar när jag tar efexorn? men det är ju nästan tolv timmar sedan jag såg dem! fan, jag vet verkligen inte. däremot vet jag att kroppen börjar vibrera såhär när jag har glömt efexorn eller har käkat sobril ett tag och sedan slutar... jag kan inte sitta här hur som helst. måste lägga mig ned, för allting bara snurrar.
- - -
okej, så jag har ångest också. pga en vän som förändrats radikalt på bara några dagar. jag blir ju rädd, som vanligt. rädd för att vänskapen skall gå åt helvete.
- - -
mr borderline är snäll igen. då tycker jag om honom. det är därför jag hänger mig kvar. men ibland är han ondskan själv. kolla bara dessa sms:
"jag ska döda dig. det enda du kan göra är att hålla dig levande tills jag kommer."
"dö hora =D"
"dö då!"
men han är bra när han är snäll. och inte hotar med att kastrera sig själv. nu måste jag läsa. orkar inte sitta såhär längre.
20 saker jag skall göra innan jag dör*
1. Skriva klart en bok
2. Få en bok publicerad (vulkan räknas inte)
3. Jogga regelbundet
4. Få hundarna balanserade
5. Ha en stor och balanserad flock med både stora och små hundar
6. Finna äkta, obrytbar kärlek
7. Stå på en scen och sjunga "Wild side" med Bexx
8. Läsa minst en bok av alla nobelpristagare i litteratur
9. Övervinna både agorafobin och min sociala fobi
10. Träffa en viktig och nära brevvän som bor i ett annat land
11. Få magen fast så jag kan använda snygga linnen som slutar vid naveln
12. Besöka Japan
13. Visa farmor, farfar och mormor hur mycket de betyder för mig
14. Sluta skära mig själv
15. Lära mig tyska flytande
16. Bli så pass miljövänlig att jag inte längre skämms för mig själv
17. Sluta äta kött och fisk
18. Våga gå i högklackat en hel dag
19. Börja hjälpa ungdomar som mår dåligt
20. Börja lita på mina vänner
* kan förekomma eventuella ändringar inom den närmsta framtiden.
2. Få en bok publicerad (vulkan räknas inte)
3. Jogga regelbundet
4. Få hundarna balanserade
5. Ha en stor och balanserad flock med både stora och små hundar
6. Finna äkta, obrytbar kärlek
7. Stå på en scen och sjunga "Wild side" med Bexx
8. Läsa minst en bok av alla nobelpristagare i litteratur
9. Övervinna både agorafobin och min sociala fobi
10. Träffa en viktig och nära brevvän som bor i ett annat land
11. Få magen fast så jag kan använda snygga linnen som slutar vid naveln
12. Besöka Japan
13. Visa farmor, farfar och mormor hur mycket de betyder för mig
14. Sluta skära mig själv
15. Lära mig tyska flytande
16. Bli så pass miljövänlig att jag inte längre skämms för mig själv
17. Sluta äta kött och fisk
18. Våga gå i högklackat en hel dag
19. Börja hjälpa ungdomar som mår dåligt
20. Börja lita på mina vänner
* kan förekomma eventuella ändringar inom den närmsta framtiden.
